- Project Runeberg -  Åter i Sverige /
573

(1897) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson - Tema: Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVII. John Ericssons monument i Filipstad, Vermland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 573 —

Jo, att få aflägga ett besök vid det med allt skäl ryktbara
John Ericsson-monumentet.

Det ligger på kyrkogårdens vackraste utsigtspunkt, en skön
kulle med insjön nedanför och den stora kyrkan på andra sidan
om sjöviken.

Nu äro vi framme. Vi läsa: "Fäderneslandet åt John
Ericsson.” Se den vackra skölden med propellern i midten och
kransar rundt omkring. ;

Vi gingo in i monumentet. Nu stå vi i denna nya minne-
nas helgedom. Kistan af ek står på en vacker piedestal af sten.
På kistan läses: "John Ericsson, född i Långbanshyttan 31 juli
1803, död i New York 8 mars 1889.”

Den svenska fanan och den amerikanska funnos derinne.
En Monitor” var placerad på toppen af kistan och en propeller
vid ändan. John Ericssons byst i brons fans i en niche. Hela
rummet var fyldt af kransar och minnesmärken.

Men för att få berättelsen tillförlitlig och ordentlig må jag
få anföra följande:

Sju år äro förflutna sedan Förenta Staternas i norra Ame-
rika stolta kryssare Baltimore” förde John Ericssons stoft öfver
hafven och dess regering såsom en största ärebetygelse åt främ-
lingen från Norden återskänkte honom till hans fäders land. Det
var som om dommnade fosterländska vindar väckts och satts i gång
från den döde, som en gång försäkrade: "Alla mina krafter och
allt hvad jag eger står till fosterlandets tjenst,” ty stor och liflig
var den hänförelse, med hvilken det vördade stoftet mottogs af
hans landsmän. En ädel täflan uppstod mellan flera bygder, om
hvar den store uppfinnaren skulle få sin graf. Sverige eger intet
pantheon för sina utmärkta män; om det ett sådant egt, skulle
John Ericssons sista hvilorum varit gifvet. Hufvudstaden önska-
de nedbädda stoftet och reda grafven inom gården af der förlagd
örlogsflotta, som förvarar af John Ericssons snille så många vitt-
nesbörd och minnen. Andra ville bereda den döde ett rum vid
hans store läromästare Baltzar von Platens sida vid den strand
denne bygt eller vid Göta kanal. John Ericssons i vårt land qvar-
lefvande närmaste slägtingar stälde sig finkänsligt och uppoffran-
de utanför denna täflan, och när Filipstads och Fernebo försam-
lingars deputerade hos konungen anhöllo att få mottaga stoftet
i vård, så befalde h. m:t, att John Ericsson skulle hvila i fäderne-
bygden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:09:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scaterisve/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free