Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..............................................................iiiiiiiiiiii SCENEN iiMiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiimiimiimiiiiiiMiiiiiiiiiMiiimimiiMiiiiiiimimittiniiimD
J3ili Ziedner ocf) *ZJa(demar Q)a(quist (överst)
“Jtarin Qardtman (t. v.) i *D{arl Qevfjards
nyårsrevy, Siqurd (Waffén som Jönsson i
iDrottningen av ’Pe (faqonien (t. (j.) Almberg <t Preinitz, foto.
»Drottningen av Pellagonien», varmed Folkteatern öppnade det
nya året, är en hypermodern produkt. Den är nämligen först
författad eller komponerad eller vad man skall säga som manuskript
till en film, vilken för övrigt i dessa dagar visas på
biografdukarna landet runt. Men under inspelningen kom såväl
författaren, hr Henning Ohlson, som regissören, hr Sigurd Wallén, på den
tanken, att den idé, som ligger till grund för denna film
säkerligen också skulle komma att göra sig i rampljuset. Och så
dramatiserade hr Ohlson filmen, alltså omvänd väg mot vad man
hittills gått, hr Wallén iscensatte den och så kom opuset inför
publiken i denna form till och med tidigare än i den ursprungliga.
I rampljuset gjorde sig stycket ganska bra, men det var till största
delen de spelandes förtjänst och främst då Sigurd Walléns. Han
gör här en ny sjömanstyp, om möjligt bättre än hans föregående.
Den står ett steg längre ned på rangskalan än hans Styrman
Karlsson, men så är Bartolomeus Jönsson också bara båtsman. Han är
en av de typer, som alltmer börja försvinna ombord å de mekani-
även om densammes tablå »Lilla
Adolf». Den lilla teatern har en
stor fördel i en numera
förträffligt samspelt och jämn ensemble,
i vilken dock några av krafterna
höja sig huvudet över de andra.
Främst gäller detta Thor Modéen
och Gustaf Lövås, som båda
besitta en outsinlig källa av gott
humör att ösa ur och som icke
heller sakna förmågan att komma i
kontakt med salongen.
Baletten är så stor som den lilla
scenen rimligtvis kan tillåta och
i denna lyser främst Margit
Wåh-lander, en av den skingrade
svenska balettens unga krafter, med
sina smidiga lemmars grace och
sin ungdomliga charm.
serade fartygen och som nu
huvudsakligen leva kvar i de gamla
goda sjörövarromanerna.
Skådespelaren, som har en underbar
förmåga att variera sin mask och
sin mimik, har träffat figuren
på kornet. Den har mycket av
Albert Engströms båtmansgubbar
i sig, de tillhöra samma släkte.
Bland de medverkande har
Dagmar Ebbesen en ganska
tacksam uppgift i titelrollen, och
Dagmar Gille är värd ett
omnämnande för sitt friska humör och
sin käcka typ men för övrigt är
ensemblen ganska jämnstruken.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
