Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
......................................................................................... SCENEN iiHimiimiiiiiiiiiiiiiiinimiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiimiiimiimiiiiiiiiniiwiiiKiiiiiiniiiiiniiiifliiim
EN SVENSK HJÄLTETENORS KARRIÄR
Av MOSES PERGAMENT
Martin Öhman!
Det är segerklang i namnet. Och denna klang har
lunnits däri längre än de flesta ha vetat eller velat tro.
Ty Martin Öhman var den han är redan långt innan
han slutligen betvang den svenska publikens ovilja att
erkänna sin egen som storhet. Det är sant: i Göteborg
var han en publikgunstling. Innan han for ut och
skördade lagrar! Men denna allmänna lokala välvilja närdes
icke av medvetandet om hans verkliga begåvning, utan
var snarare en naturlig följd av hans ställning som den
främste bland kollegerna vid Stora teatern. Först sedan
han på kontinenten tillkämpat sig ett högt konstnärligt
anseende var jordmånen i Sverige, enkannerligen i
Stockholm, uppluckrad för det oförbehållsamma erkännandet.
Och ändå — eller kanske just därför att den utländska
berömmelsen hade spänt förväntningarna särdeles högt:
Martin öhman segrade icke i första anloppet. När man
får om också blott en smula mindre än man tror sig ha
rätt till, blir man misstämd och — orättvis. Men får man
så — i denna nya inställning — blott ett uns mera än
vad man nu anser sig kunna vänta, slår
sinnesstämningen plötsligt om till ljusaste dur. Och därmed har
man också vunnit förutsättningen för ett välvilligt
anammande av allt som bjudes. Förtjänsterna
framträda ogrumlade aV besvikelsen, och de eventuella
bristerna överskylas.
Det har sagts att Martin öhman icke var i sin bästa
form, då han sjöng Radames’ parti i Aida, d. v. s. under
den första av de fyra kvällar han gästspelade på Kungl.
teatern i Stockholm. Vare därmed hur som helst,
gästspelet blev i alla händelser ett väldigt crescendo.
Entusiasmen steg från första kvällens något svala och
konstgjorda temperatur till fjärde kvällens innerligt uppriktiga
jubelstämning. Kritikens ton förvandlades snart från
påtaglig återhållsamhet till oförbehållsamt erkännande. Och
när operachefen Forsell efter avskedsföreställningen
överräckte en stor lagerkrans till den segerrike sångaren,
fanns där — bildligt talat — knappast någon som icke
varit med om att vira den.
*
Martin Öhman är son till en kyrkoherde. Fadern
kunde redan stoltsera med sin vackra tenorstämma.
Sonen skulle först ta organistexamen och besökte därför
Musikaliska akademien. Men han som så mången annan
underkändes för sina bristande kunskaper i harmonilära.
Från Apollo gick Martin i vredesmod över till Mars.
Han blev m. a. o. reservofficer. Men kärleken till sången
tog dock småningom ut sin rätt. Hans förste sånglärare
var Carl Jentzel, en bohémenatur, men samtidigt en både
tekniskt och konstnärligt inflytelserik personlighet.
Genom honom väcktes nog den blivande konstnärens känsla
för musikalisk linje och stil.
Naturligtvis lockade Italien, sångkonstens förlovade
land. Efter ett par års studier för Ogsiglia(?) återkom
Öhman till Stockholm och provsjöng på Kungl. teatern.
Han fick engagemang och uppträdde nu i Fra Diavolo,
Den stumma m. fl. Serenaden i Den stumma väckte
särskild uppmärksamhet genom Öhmans fina frasering. Men
i stort sett gick hans första säsong på Operan ganska
obemärkt förbi. Han reengagerades icke.
Från Stockholm kom han till Stora teatern i Göteborg,
där hans förmåga mest kom operetterna till godo. Han
sjöng visserligen även operapartier, men direkt
befrämjande för hans konstnärliga utveckling tycktes den
lyriska scenen i rikets andra stad knappast bli. Men
-människan spår och slumpen rår!
År 1922 kom Gustaf Bergman till Göteborg. Det skulle
för Martin Öhman småningom komma att betyda:
framtid, storhet och lycka.
Det första Bergman skulle sätta upp var Wagn ers
Tannhäuser. På frågan, vilka artister som stodo till hans
förfogande, fick han till svar: Martin öhman. Det var
för den nye chefen-regissören ett absolut okänt namn.
Men efter att ha hört den okände tenoren sjunga
Romberättelsen var Bergman mer än förvissad om, att här
var en sångare av Guds nåde.
— Vad i Herrans namn gör den karlen här i
Göteborg? lär den förvånade regissören ha frågat. — Är det
något fel me’n?
— Nej, hur så?
— Hur så?! Han borde sjunga på Metropolitan, icke
här, vet jag.
Det uppfattades som en välvillig överdrift, som ingen
behövde fästa sig vid. Öhman hade ju fått lämna
Stockholm! Så märkvärdig kunde han då väl icke vara.
Alltnog, nu kom en konstnärlig glansperiod för både Stora
teatern och dess tenor Öhman. Efter Tannhäuser följde
Boheme, Tosca, Lohengrin, Hoffmanns äventyr m. fl. Men
för Gustaf Bergman uppstod en inre konflikt mellan hans
pliktkänsla som chef för Stora teatern och hans
pliktkänsla som konstnär, människa och vän. Han insåg att
öhman i tid måste ut till någon av de stora scenerna, om
han ville nå det konstnärsrykte han förtjänade. De
vänskapliga känslorna segrade till slut. öhman saknade
självförtroende i tillräcklig grad för att på egen hand
vedervåga ett försök. Men Bergman uppmuntrade honom
och vidtog förberedelserna.
Bland trettiosex sökande, däribland många även från
Operan i Stockholm, är Martin Öhman den ende som vid
en provsjungning i Munchen finner nåd för
Metropolitan-direktören Gatti-Casazzas kräsna ögon och öron. Den
svenske tenoren står kort därpå på
världsberömdheternas jättetilja i staden New York, där han bl. a. sjunger
mot Jeritza i Janaceks opera Jenufa. Nu är vägen banad,
och efter Amerikasej ouren bär det — efter en tids
välbehövlig vila — iväg till Berlin, dit han kallas av Salter,
Alltid först Alltid störst
i fråga om senaste i fråga om sortering av V /§ \ |4 /§ |
nyheter i såväl enklare som de ? U *3 1\ U 11
DAMVÅSKOR mest utsökta lyxmodeller
Alltid minst Alltid vinst 23 Kungsgat. 23
i fråga om priserna att göra Edra inköp hos
öster öBerg
Q$i6Cioie£sga{. 9 (T5e[. 220 39
fWlfW
helsilkes strumpor
sena9te modefärger från 4: 90
HANDSKAR fodrade 5:90 :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0094.html
