- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
108

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

........ SCENEN ............him..

med ett snyftande »hm», som bättre än något annat
understryker den älskvärdhet varmed det säges.

— Teatern befinner sig för närvarande i en kris — en kris,
som väl först och främst har framkallats av kriget — denna
fruktansvärda händelse som har gjort så stora omvälvningar.
Publiken har blivit en annan, en större, mera blandad, mindre
förstående. Kanske är det också det, att författarna äro döda.
Det finns ingen klar strömning inom teatern, ingen vet vad
smaken egentligen är. Allting — och man ser de mest skilda
försök — går eller går inte, det är tur eller otur, utan mera
system än rouletten.

Vad kan man sluta sig till av publikens hållning för
ögonblicket? Låt oss undersöka det litet. Music-halls och varietéer
med vissångare och nakna dansöser synas efter biograferna
vara de enda ställen dit folk söker sig — även operetterna med
deras tunna handling och banala musik tycks verka tilldragande
på mängden. Banal eller icke banal — man vill höra musik,
låt oss uppfatta det så, lätta och sentimentala rytmer, som får
en att glömma och som man genast tanklöst kan nynna med
— det står högst i publikens gunst. Charleston och tango
fängslar i våra dagar mera än en god bok, ett värdefullt
teaterstycke eller en vacker konsert. Vidare må vi icke glömma, att
vår tidsålder är maskinens, och att det är logiskt, att kameran
och grammofonen tränger ut teater, litteratur och musik. Vad
som blir över av kött och blod är vissa »etnografiska»
egendomligheter, som till allmän hänförelse uppför sina barbariska
danser i takt till saxofoner och trummor. Allt sådant är på
modet. — Även målarkonsten har undergått förändring, den
stackars av konstnärerna förvillade åskådaren tror, att ju mera
oförståelig en målning förefaller honom, ju större konstnärligt
värde har den.

Teatrarna stå tomma — det är icke som förr i världen, då
varje premiär var ett diskussionsämne och då det litterära
intresset var allmänt. Vi ha nu för mycken mekanik, som
distraherar oss, och det som verkligen är levande, det varav konsten
allenast kan uppstå, det bry vi oss icke om — det är
gammalmodigt.

Filmen griper omkring sig, litteraturstudiet, som förr tog
timmar i anspråk — och för mången säkert lyckliga timmar —
ersättes nu och plockas isär till levande bilder, som prackas
på publiken under loppet av en kväll, naturligtvis förvanskad
efter regissörens mer eller mindre dåliga smak eller större eller
mindre strävan efter succés — publiksuccés som man säger!
Filmen har naturligtvis sina goda sidor, kanske även genom
sin »popularisering» av mästerverken. Men man må icke för den
skull förneka teatern, som blott genom sin tradition står högt
över alla »griffithska» vidunder.

En viktig orsak till de dåliga teatertiderna i Paris är det
stora antalet utlänningar. Alla dessa främmande, oförstående
och betalande varelser skola också roas — och vilja roas. Paris
har nu en gång blivit medelpunkten för världens nöjesliv och

den måste försvara sitt renommé. Utländska danstrupper och
jazzband med stora bokstäver på plakaten dra den främmande
horden till teatrarna och fodrar den en afton med intryck av
»déri franska kvinnan» genom förevisning av några balettflickor,
som magra och långbenta steppa omkring som tranor till en eller
annan halsbrytande negerrytm: The real Paris!

Det hela är en kris, s-om sagt, det känner jag mig övertygad
om. Allt som är ande och verve i vår tids kaotiska virrvarr,
är ännu en geléaktig massa. Det är i dag omöjligt att uttala
sig om vad det hela kan bli till, men om tjugo år, låt oss då
se och låt oss då hoppas, att det icke var så dåligt som det för
ögonblicket kan se ut!

TEnTERnLMANnCK

27/n Kungl. Teatern. ARIADNE PÅ NAXOS.

Opera i förspel och 1 akt av Hugo von HofmannsUial. Musiken av Rich.
Strauss. Regi: Gustaf Bergman. Dirigent: Leo Blech.

Personer i Förspelet:

Hovmästaren.....Ernst Svedelius

Musikläraren.............. Carl Richter

Kompositören K. Rydqvist-Alfheim

Tenoren.................. Einar Beyron

En officer..... Sven Herdenberg

Balettmästaren.... Henning Malm

Perukmakaren.... Gösta Lindberg

Ariadne....................Ruth Althén

Bacchus .......... Einar Beyron

Najaden........ Ruth Nordström

Dryaden.................. Irma Björck

Echo..............Inez Wassner

Personer i Operan:

En lakej.............Sven d’Ailly

Zerbinetta.......Greta Söderman

Primadonnan..........Ruth Althén

Harlekin........Folke Cembraeus

Scaramuccio..... Olle Strandberg

Truffaldin......... Emile Stiebel

Brighella..........Birger Biguet

Zerbinetta.......Greta Söderman

Harlekin....... Folke Cembraeus

Scaramuccio.....Olle Strandberg

Truffaldin.........Emile Stiebel

Brighella..........Birger Biguet

s/i2 Dramatiska teatern. VÄRDSHUSVÄRDINNAN.

Lustspel i 3 akter av Carlo Goldoni. Regi: Karl Hedberg.

1 0 17 Plnofl-otlo O Wi««nv TJovl-r-nc-in "C1«! ttt.’.. ..

Baronen av Ripafratta 0.
Winner-strand

Markisen av Forlopopoli... I. Kåge
Greven av Albafiorita G. Hillberg
Mirandolina.........Signe Kolthoff

Hortensia...Frida Winnerstrand

Dejanira......Tyra Zanderholm

Fabrizio......Anders Henrikson

Baronens betjänt....Alf Sjöberg

7i2 Komedi-Teatern. HANS MAJESTÄT FÅR VÄNTA.

Lustspel i 3 akter av Oscar Rydguist. Regi: Einar Fröberg.

Kammarjunkare Stjärna E. Eklund

Eva....... Esther Roeck-Hansen

Adrienne...........Signe Wirff

Sonja..........Ingeborg Mattsson

Franz................Nils Lundell

Johan Elof Pireus...Nils Wahlbom

4/12 Konserthus-Teatern. HAMLET.

Tragedi i 16 scener av William Shakspeare. Musiken av W. Stenhammar.

Regi: Per Lindberg.

Claudius............. Carl Ström

Gertrud, ........Märtha Halidén

Hamlet........... Ingolf Schanche

Polonius....................Sture Baude

Ofelia.......................Mimi Pollak

Laertes.........Per-Axel Larsson

Horatio......................John Precht

Vålnaden....... Colbjörn Knudsen

Fortinbras....... Ragnar Arvedson

Rosenkranz............Olav Riégo

Gyldenstern....... Einar Axelsson

28/

/12

Osrick........... Bror Öbergsson

Valdemar.............Sven Quick

Cornelius..........Eric Malmlöv

Marcellus....... Martin Ericsson

Bernardo.......Ragnar Arvedson

Förste skådespelaren Albert Ståhl
Andre » Folke Walder

Tredje » Arvid Erwall

Fjärde » Sven Quick

Förste dödgrävaren Eric.Berglund
Andre » Bror Öbergsson

Komedi-Teatern. PRINSESSAN TÖRNROSA.
Saga i 3 äventyr av Z. Topetius. Regi: Einar Fröberg.

8712 Kungl. teatern. KUNGABARNEN.

Sago-opera i 3 akter av Ernst Rosmer. Musiken av Engelbert HumperAinck.
Dir.: H. Sandberg. Regi: G. Bergman.

Kungasonen.............. Einar Beyron

Gäspigan.................Helga Görlin

Spelmannen.............. Einar Larson

Häxan......... Kerstin Thorborg

Vedhuggaren..............Emile Stiebel

Kvastbindaren... Henning Malm

Den äldste i rådet ... Conny Molin

Krögaren............Sven d’Ailly

Krögarens dotter...Inez Wassner

Skräddaren...... Olle Strandberg

Stallpigan.........Ebba Högfeldt

Kolblbs T’foéer äro odisputabelt de finaste m‘san,a oCindkvist Nyheter’ SKOMAGASLY Sibyllegatan Si, nid Karla vågen,.
CH IAMPIS, DEN VÄLSMAKANDE vinläskedrycken av druvor serverar Ni Edra vänner både ute och hemma.

108

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1927.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free