Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll SCENEN lllllllllllllltlllllllllllllllllMIIIIIIIUIIIIIIIIIIIIIIIIItlllllllllllllllMlllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll
vå teatermotioner
Bland nyligen väckta riksdagsmotioner märkes en med
avseende på teaterväsendet och på vilket sätt trygghet och stöd må
kunna bjudas åt den sceniska konstens utövning.
I motiveringen framhålles att teaterns egenartade
arbetsförhållanden hittills i vårt land ställt densamma utanför den
sociala lagstiftningens omsorg. En handlande med än så ringa
omsättning är skyldig föra handelsböcker •— en teaterdirektör
däremot icke. Skådespelarnas förmånsrätt för deras lönefordringar
beror av domstolars olika lagtolkning, medan andra
arbetsan-slällda av lagstiftaren fått en tryggad ställning. En författare
vars verk utan hans medgivande uppföres kan ej hindra
tillgreppet innan det är begånget. För att bli teaterdirektör krävs
varken konstnärliga kvalifikationer eller ekonomisk vederhäftighet.
Efter att ha erinrat om teaterlagen i Österrike av 1922 och det
nyligen införda teaterrådet i Danmark, framhålles hur
statsmakterna i flera länder på grund av teaterns betydelse som
kulturfaktor och folkbildningselement givit den dess plats vid sidan av
skolan, museet och biblioteket i upplysningens och uppfostrans
tjänst. I Jugoslavien har all teater förstatligats. Av Tysklands
238 fasta teatrar äro omkring 200 i statens och kommunens ägo,
och av dem drivas 123 direkt av stat och kommun. Dessutom
underhåller tyska staten 20 resande teatersällskap. I
Tjeckoslovakien ha mera än halva antalet fasta teatrar statsanslag, och
skådespelarna äro enligt lag sjuk-, pensions-, olycksfalls- och
ar-Letslöshetsförsäkrade. I Schweiz åtnjuta 10 teatrar
statsunderstöd.
I Sverige har staten nöjt sig med att genom lotterimedel
bidraga till täckande av de kungliga teatrarnas skulder samt under
de senaste åren på samma sätt understött Skådebanan och
teaterverksamheten i Göteborg och Hälsingborg med några
hundratusen kr.
Motionärerna anse att det bör övervägas huruvida genom
lotterivinstmedel en mera varaktig bisträckning må kunna ernås,
kan författaren suggerera fram en skräckstämning och
gast-krama publiken så länge ridån är uppe. Det är
Grand-Guignol-dramatik om man vill, men förädlad sådan.
En andra motion väcktes av hr Larson i Lerdala angående
Kungliga teatern med förslag till omorganisation av operaverk-
samheten. Motionären framhåller, att den årliga förlusten har
Lodubblats sedan åren närmast före världskriget. Orsakerna
härtill torde bl. a. vara dels den stora fasta personalen och dess
starkt stegrade löner under senare åren, dels bristande
varsamhet i ekonomiska frågor. Vidare tyckes också K. teaterns ledning
känna sig äga större ekonomisk frihet än rätteligen bort vara
fallet. Vad som dock framför allt torde ha största betydelsen
för Operans ekonomi är det stora antal föreställningar som
g.’ves. En begränsning av tiden till högst 6 månader av året och
utom vid särskilda fall med tre högst fyra föreställningar i
veckan, skulle enligt motionärens förmenande högst avsevärt
förbättra vår svenska Operas ekonomi.
I samband med minskningen av föreställningarnas antal torde
också en viss begränsning av repertoaren vara välbetänkt. Även
med strängaste arbete är det vanskligt att med bibehållande
av hög konstnärlig nivå samtidigt uppehålla en repertoar,
omfattande omkring 40 operor och 7 baletter. En minskning av
föreställningarna bör givetvis även medföra ett bättre
utnyttjande av personalen, varigenom denna bör kunna minskas rätt
avsevärt. Som nu är, anser motionären att solistpersonalen icke
tages i anspråk i en utsträckning, som kan anses motsvara de
krav, som kunna och böra uppställas på sångartisterna.
KÖPENHAMN. — Dagmarteatret har i dagarna haft premiär
på ett nytt lustspel av Svend Rindom, Christianes Hat,
som blev en stor publiksuccés. Stycket borde enligt Politikens
anmälare kunna segra över publiken med sitt goda humör och
med den säkra sceniska instinkt, som det röjer från början till
slut. Dess satir är icke mycket värd och dess syn på de tre
generationer, som det tar till behandling i deras förhållande till
den borgerliga moralen, kan tänkas möjlig i specialfall men är
för ytlig för att kunna verka som allmängiltig eller tidstypisk.
Men roliga äro åtskilliga av dessa händelser och figurer, ofta
briljant sammanställda i det skarpaste rampljus, färgade av de
kulörer, som den stora publiken från sin tidningsläsning om
tidens sociala fenomen på förhand är tämligen förtrogen med.
stil med Chaplins hus, som vickade på branten av en avgrund.
Regitekniskt är farsen ett verkligt mästerprov och dessutom
både originell och rolig, ett idealiskt program för den som vill
gå på biografen för att skratta. Eddie Cantor i huvudrollen
påminner i sina bästa ögonblick både om Chaplin och Buster
Kea-ton — och sämre förebilder kan man ju ha.
Den dansintresserade publiken kan i dagarna per film få en
lektion i den sista modedansen, Black bottom, som enligt förlju-
dande inom en snar framtid kommer att ta livet av charleston.
Detta är dock en sanning med modifikation, ty den nya dansen
synes egentligen vara en slags modererad och varierad
charleston, utökad med en del nya turer, bland annat jämfotahopp
och benpendlingar. Fru Lisa Bryde har varit regissör för
filmen, som på ett förträffligt sätt åskådliggör de olika turerna i
denna nya negercréation.
Eléne.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
