- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
210

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0

.............................................................. SCENEN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiltiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiimiuiiiiiiuiiiiiiiiiimiiiiimiiimi.

SETT OCH HÖRT PÅ OPERAMASKERADEN

6peva6a(etten dansar charleston A.imberg <t Premui, roto.

Karnevalsäsongens evenemang är nu ett minne blott — ett
strålande minne, en munter färgblick i vardagens och
senvinterns grå enahanda. Maskeraden var denna gång ännu mer
talrikt besökt än de föregående åren, men tack vare de
utrymmes-resurser som Operan förfogar över blev det aldrig någon trängsel
utan endast ett behagligt böljande vimmel. Stämningen var från
början den bästa, kanske inte precis uppsluppen, men glad och
god — och mer kan man ju inte begära! »Hela Stockholm» var
naturligtvis med, d. v. s. det Stockholm man talar om, och de
flesta maskulina notabilitet erna brydde sig icke ens om att
försöka bevara sitt inkognito genom att bära mask, vilket dock
borde vara obligatoriskt åtminstone de första timmarna. Eljest
blir det ju ingen maskerad! Damerna däremot veta mer än väl
att uppskatta det okändas pikanteri och behöllo sina masker i
det längsta, i allmänhet ända till supén och stundom även efter
denna, då man återvände till danssalongen.

Karnevalen tog sin början med att hovkapellet intonerade en
straussvals, och sedan övertogs den musikaliska delen av Dick
de Pauw och Helge Lindberg, vars välkända Jazzkapell ömsevis
skötte dansmusiken. Vid halv tolvtiden kom festtåget med
Operans balett och solister, baletten dansade först en klassisk
faun-och nymfbalett med Elly Holmberg och Ebon Strandin i täten
och sedan presenterades fru Terpsichores barn av i dag —
char-leston, charleston och charleston — av en samling unga damer
i toaletter å la Chocolate Kiddies och med Maj Landfelt som en
underbart välskapt förgrundsfigur. Och så tågade institutionens
barn ut igen i samlad tropp för att sedan återkomma »privat».
Varpå dansen tog ny fart och korkarsenalen i promenoarerna,
som för aftonen apterats till utskänkning av den lagom
svalkande och lätt berusande maskeraddrycken, började knalla på nytt.

Kungligheten var väl företrädd, och de höga herrarna och da-

merna deltogo i det glada vimlet precis som vanliga dödliga. Lilla
söta fru Gardtman-Dalquist kom vid ett tillfälle vandrande
nedför trappan, då hennes väg spärrades av en bred rygg, varför
hon knackade gentlemannen i omförmälda rygg och undrade om
det var för mycket begärt att få komma fram. Varpå samma
herre steg åt sidan med ett leende, som blivit populärt i
åtminstone tre världsdelar — det var nämligen hans kunglig höghet
kronprinsen! Både denne och prinsarna Carl och Eugen syntes
för övrigt flitigt i dansens virvlar hela kvällen.

Det är svårt att ur minnet draga fram någon särskild dräkt
ur det vimmel av toaletter som drogo förbi i en förvirrande
ström. Det var gott om både stilfulla och dyrbara dräkter, men
någon större originalitet efterspanades förgäves. Och vad vill
man egentligen ha, allt upptänkligt har ju en gång för alla
utnyttjats, spanskt, orientaliskt, kinesiskt, ryskt, rococo, krinolin,
apache — det gäller endast att variera konfekten en smula. Den
venetianska roccocon dominerade för övrigt och här såg man
några underbart vackra dräkter. Bland fantasidräkterna lade
man märke till en ung dam, som komponerat sin habit efter
maskeradaffischen, en god idé. Scenens barn ha givetvis
särskilda resurser, när det gäller dräktanskaffning, och de
uppträdde också genomgående i vackra och stilfulla toaletter. Södra
teaterns skådespelerskor hade flitigt utnyttjat garderoben från
föregående revy, vilket föranledde fru Anna-Lisa Baude att vid
ett tillfälle utropa på tal om en ung dam vid teatern:

— Henne såg jag nyss — hon hade »Sömnlösa nätter»!

Vilket kan låta en smula gåtfullt för den oinvigde — men
förklaringen var ganska enkel, den omförmälda damen hade
nämligen den dräkt, som användes vid avsjungandet av sången i
fråga. Fru Baude själv excellerade för övrigt i en Katja-dräkt,
inköpt för en billig penning vid Ranftbolagets auktion. Av öv-

TD •’ i ’ är och förblir

1 t O TIS kJ C det bästa.

T" ITjT/AKT dr världens största och
-1—/J-Jtr 1 UlN förnämsta Téfirma.

Tervstärkande

Angriper ej tänderna —

IltOZAA’ 4

• ra g t a rf o ra utlr.

och uppiggande vid
svaghetstillstånd är
järnmedicinen ^ / D O Z A N
Förordas av läkare. — Fås ä alla apotek.

JLDOZAN Ii

Begär
original-<:) avförande. Ilaska ä kr 3: SO.

210

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free