- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
234

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

........................................................................................................... SCENEN 11111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111»

EN MODERNT BETONAD AKTÖR

Qa6riel SÆfw

En ung aktris, som gjort stor lycka i Helsingfors, sade
en gång till mig när hon efter triumferna gästade
Stockholm: »Tänk, här vet ingen vem man är. Men i
Helsingfors, där kan jag inte gå in i en butik utan att bli kallad
vid namn.»

Det är nog många aktörer, som gjort samma
reflektion. Det behöver inte alls ligga någon bitterhet eller
sårad fåfänga bakom iakttagelsen. Skådespelaren är
bunden vid en scen och har sin publik. Kommer han
sedan till en scen i en annan stad, måste han på sätt och
vis börja om från början, han måste på nytt söka vinna
en publik. Gabriel Alw, en av Dramatens främsta kraf-

ter i de yngre leden, stod för några år sedan i en sådan
situation, när han kom till Stockholm. Då hade han
bakom sig en lång och framgångsrik bana i Göteborg,
främst vid Lorensbergsteatern, medan han för
stock-holmspubliken var nästan okänd. Emellertid dröjde det
ju inte länge innan han även vunnit huvudstadspubliken.

Det första stockholmsåret var dock ganska bittert för
skådespelaren. Han började nämligen hos Ranft och
hans allra första visit i Stockholm var ett kort gästspel
på Svenskan, där han remplacerade hr Ekman i »Vi
och de våra». Det var naturligtvis besvärande att efter
en populär artist överta en roll, som denne gjort lycka i
och att glida in i en helt främmande ensemble nästan
utan repetition. Besöket gav inte något vidare genljud,
och även det följande året vid Svenskan gled spårlöst
förbi, ty Alw fick nästan inga roller.

För göteborgarna var detta överraskande, ty de hade
i Gabriel Ahv lärt värdera en gedigen och skicklig
konstnär. Redan innan han kom till Göteborgsscenen hade
han för övrigt hunnit med en ganska lång
teaterverksamhet i landsorten. Hans bana efter skoltiden började
med tjänstgöring på ett länsmanskontor i Hälsingland,
men en dag lämnade han resolut denna post och
debuterade hos Anders Fritiof i en liten roll. Sedan var han
i två år hos Hjalmar Selander, som skolat så många av
vår scens bästa, och tre år hos Karin Swanström, vars
förträfflighet som instruktris alla prisa som tillhört
hennes resande trupper. Efter nio landsortsår kom han så
till Lorensbergsteatern, där han verkade både under
Stiller, Linden och Per Lindberg. Den sistnämndes
verksamhet blev en upplevelse och under hans egid steg Alw
fram i första planet. En rad stora Shakespeareroller
tolkade han under denna tid, främst Hamlet, som väckte
stort bifall hos publik och kritik, vidare Romeo, Narren i
»Kung Lear» och Jacques i »Som ni behagar». Flera
stora Strindhergsroller föllo likaledes på hans lott:
Frestaren i »Till Damaskus», Diktaren i »Drömspelet» och
Jägaren i »Stora landsvägen». Han hade alltså ett
ge-päck av vackra framgångar, när han kom till
huvudstaden och det var därför med en viss bitterhet han under
ett helt år såg sig skjuten i bakgrunden.

Men följande år kom han till Dramaten och fick redan
i det första programmet en roll, som fäste hela
kritikens och publikens uppmärksamhet på honom. Det var
egentligen en rätt obetydlig uppgift — den äkta mannen
i »Storstädning» — men den smidighet och älskvärdhet,
med vilken han tolkade rollen, vann livligt gehör. Sedan

emellertid och hoppas, att den fege brudgummen skall
komma och be henne om förlåtelse. Herr von Wernecke
anmäler också sin ankomst — men det befinnes vara den
äldre, sure och grinige herr von Wernecke, som
kommer för att ge damerna respass och respengar. Då river
slutligen hjältinnan med en magnifik gest sönder checken
och vandrar resolut mot nya öden vid sin furstliga fäst-

Carl E. Nordberg

Norrmalmstorg 41
DÅM.SKRÅDDERI & PÄLSÅTELIER

3 h

PARIS- OCH WIENERNYHETER FÖR SAISONEN NU INKOMNA .

mans darrande arm. En upplösning, som var både
oväntad och rolig. Det sista vi såg av den äventyrliga damen
var en läcker men enkel mörkblå förmiddagsklänning
i crepe satin, det moderna blanka sidenet, samt därtill
en liten lustig huvudbonad, ett mellanting mellan flygar
-hjälm och badmössa. Varpå hon försvann i en elegant
päls. Babette.

Önödroppen blomsteraffär

Axel Danielsson. Medlem av F. B. F.

Tel. 713 43 15 STRANDVÄGEN 15 Tel. Norr 8115

Mottager beställningar å aha slags blomsterarbeten.

OfB (57 ‘Jlederspris ocD första pris för binderi.

234

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free