- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
237

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii[iiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN iiiiiuiiuiuiiiHiiiiiuiiMiiiiuiuiiiiiiiuiiiiuiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiimiiuiiiiiiiiiiimimiiiiiiiiiimn

nu har seglatsen börjat till främmande hamn. Jag såg
stycket i London och har inte brytt mig om att återse
det ännu. Gaston Baty har klarat hela säsongen på
Studio des Champs-Elysées med två program. Jag tror
aldrig ett st}rcke av Lenormand hållit sig så länge som
»L’Amour magicien» i Paris. Ändå hör inte arbetet till
hans bästa. Som vanligt presenterar författaren ett
patologiskt fall och suggererar fram skräckstämning så länge
ridån är upe. Den kvinnliga huvudrollen hade inte som
vanligt reserverats för författarens hustru — en god
hol-ländskfödd skådespelerska — utan överlämnats till eif
yngre kraft. Marguerite Jamois gjorde de svåra
scenerna alldeles storartat. Simon Gantillons »Maya», som
nu avlöst Lenormands drama, har jag ännu inte hunnit
med. På L’Atelier fortsätter Charles Dullin sitt arbete
och går från klarhet till klarhet. Han reserverar en dag
i veckan till den gamla repertoaren och låter ofta två
nyheter alternera övriga dagar. Teaterfolk på studieresa
böra begagna tillfällen och se så mycket som möjligt på
ytterlighetsscenerna i Paris. Det är i alla fall oftast
därifrån nyheterna komma om de än gå märkliga
kretsgångar innan de hinna hem.

Från boulevardscenerna finnes knappast några
evenemang att tala om. Som vanligt har en serie stycken om
samma tema, men i olika variationer, haft premiär. I
stället för att rapsodiskt referera några program
föredrar jag att hålla mig till bara ett och göra det lite
utförligare. Alfred Savoir är ju en ganska typisk
representant för genren. Hans sista opus hade premiär härom
dagen på La Poténiére och blir antagligen exportvara.
Stycket har ett telefonnummer som titel, »Passy 08-45»,
och börjar med att hjälten söker övertala en dam i
telefon att komma till ett rendez-vous. Då hon förblir obe-

veklig, hotar han med att skjuta sig och smäller av ett
skott i luften. Skriker och lägger sig att vänta på
schäslongen. Om en stund kommer också en dam, men
inte den åtrådda, utan en gammal flicka från
telefoncentralen. Hon känner sin abonnent ut och in och lyckas
på stående fot, med telefonens hjälp naturligtvis,
arrangera ett passande giftermål för sin hjälte. I andra akten
är han gift och det unga paret väntar telefondamen,
som de ha att tacka för sin lycka. De ha några vänner
hos sig som skola sluta kvällen på Comédie-Fran$aise.
Alla herrarna i tur och ordning göra på narri den gamla
flickan sin kur. Och slutet på visan bli att hon alldeles
fötvivlad lämnar det unga paret. Äkta mannen fruktar
hon skall gå i Seinen och rusar efter henne. Men i tredje
akten upptäcker publiken att den fula telefonflickan är
en vacker och firad författarinna, som valt sin
förklädnad för att skriva en bok. Hon är till och med gift och
har tre barn. Nu superar hon hemma i pyjamas efter
dagens strapatser. Mannen hör beskedligt på hennes
äventyr. Men hennes romanhjälte har lyckats snoka upp
adressen och tränger sig in. Allting uppklaras och man
går från teatern med gott hopp om att nästa gång den
unge vidlyftige herrn skall bedraga sin fru blir det med
författarinnan. Telefondamen-författarinnan är en
divaroll som alla skådespelerskor komma att trakta efter.
Ful och komisk i två akter och skön och överlägsen i
den sista.

Det finns gott om flera spektakel i samma stil. Många
så tunna att man undrar hur de hålla. Men alla så
överlägset spelade att man har roligt så länge man sitter
på teatern. Inte går det att referera sådan dramatik.
Den skall ses, skrattas åt, och glömmas igen.

Paris i mars. Bror Centerwall.

Scen6itd ur forsla alilen av fförlovningsf esten, som nyligen fiaft premiär på Stora teatern i Qöte6org

öster Qierg

Q$i6[ioie£sgai. 9 eC. 220 39

HANDSKAR

OCH

STRUMPOR

Institutet för kostnadsfri
Vetenskaplig tillpassning
av glasögon

MALMÖ: Stortorget 4.
STOCKHOLM: Drottninggat. 68, 1 tr.

237

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free