Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii S C E N E N iMiiiiiiiMiiiiiiiiiiMiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimt
6n orodg natt.
En stackars landsortsaktör kan ju vänta sig att bli utsatt
för lite av varje, men vad som hände mig i den stolta staden
Nora var i alla fall ganska enastående.
Vi spelade fortfarande på delning, och även om inte
utdelningarna utgjordes av några svindlande belopp, kunde vi i alla
fall dra oss fram från stad till stad.
Det hände till och med, att jag hade kastat mig i en rent
av sinnessvag utsvävning och beställt mig en kostym hos en
lantlig skräddare. Men jag vill just inte påstå, att denna
kostym gjorde något till för att förhöja den glans, som borde
kringstråla en ståtlig Thaliatjänare.
Jag gick nämligen direkt till posten när vi kom fram till
Nora och hämtade ovannämnda kostym som jag naturligtvis
omedelbart iklädde mig på teatern, men den blev som sagt
en besvikelse. Skräddaren hade aldrig provat den, utan sytt
den lite hur som helst, så att den var allt annat än välsittande,
och som dessutom tyget hade en egendomlig förmåga att rulla
sig blev effekten något underlig.
Jag hade inte på mycket länge fått någon ny kostym, så
att jag hade motsett denna stund som högtid.
När sedan mina kamrater flinande påstodo, att jag inte
kunde visa mig i den, blev jag verkligen nedslagen, men jag
ryckte och drog och slet i den, så att jag så småningom
började känna mig riktigt nöjd. Den värsta olägenheten
kvarstod dock: jag kunde nämligen inte sätta mig, åtminstone inte
utan vissa knep, om jag inte ville spräcka de allt för smala
byxorna.
Jag kände mig i alla fall som ett modelejon, när jag med
kappsäcken i hand gav mig ut på jakt efter ett rum.
Detta visade sig vara förenat med oerhörda svårigheter, det
var nämligen marknad, så att alla tänkbara rum hade anlitats
för att hysa kreaturshandlare, resande affärsmän i alla
möjliga branscher, samt ett för vår teaterverksamhet synnerligen
störande förelag: Cirkus Gottfridsson, »nutidens mest
berömde, av flera kungliga personer erkända och av publiken i alla
VACKRA KONSTGJORDA BLOMMOR
I STOR SORTERING
Biblioteksgat. 1 IDA HAGLINDS Eftr. Tei. n. 16353
landsändar betecknad som den mest storslagna cirkus, som
berest vårt avlånga land. Kom och hör! Kom och se! Kom och
förvånas! Allt i gala!»
Detta konkurrerande företag hade vållat oss stort avbräck
även på andra platser, ingen människa gick på teatern för att
se stor konst, när Gottfridsson slog upp sitt tält med sin
enorma hästuppsättning (två stackars magra kampar som sprungo
ut och in i olika förklädnader) samt clownen Ferdinand, »som
får publiken att vrida sig» som det stod i reklamen. Ja nog
vred sig publiken, men det var av helt annan anledning än
dir. Gottfridsson menade.
Den här gången var det inte bara konkurrensen om publiken
som förargade oss, utan även vreden över att cirkussällskapet
hade lagt beslag på de rum vi hade räknat med. Vi
genomkorsade staden i olika riktningar, knackade på alla dörrar med
vördsamma förfrågningar om möjligheten att få tak över
huvudet — men det var i stort sett förgäves, åtminstone för mig.
Alla i sällskapet lyckades placera sig på ett eller annat sätt,
ett par av dem fick tillåtelse att slå läger i klädlogen, men
en kamrat och jag hade ingen aning om, var vi skulle vila
våra lemmar när föreställningen började, men vi hoppades att
något skulle yppa sig under kvällens lopp.
Vi spelade ett s. k. dubbelprogram med »Pariserpojken» och
»Värmlänningarna» på programmet, så att det var ganska sent,
innan vi fick torka av oss sminket. Jag skrudade mig åter i
min nya kostym, som fortfarande väckte en del löje hos mina
kamrater, och så inmundigade min rumlöse kamrat och jag
några smörgåsar, som en vänlig vaktmästarfru skaffat oss, och
så begav vi oss ut i natten för att återigen göra en rond på
en del rum för resande. Resultatet blev även nu synnerligen
knalt. På det ställe, där cirkussällskapet hade tagit in,
föreslog värdinnan oss i ett anfall av välvilja att vi kunde få dela
ett rum med fyra av cirkusartisterna, men detta förslag
avvisade vi med en stolt gest. Vi ville inte ha något gemensamt
med det sällskap, som gencm sin osunda reklam fullständigt
slet brödbitarna ur munnen på oss. Vi voro inte bara fattiga
utan även stolta, som alla sanna konstutövare.
När vi åter började vår tröstlösa vandring överraskades vi
av ett kraftigt regn, som inte förbättrade den redan förut
ganska pinsamma situationen. Min nya kostym blev så
småningom åtskilligt blöt och jag började känna mig mycket
olycklig. Hur illa ödet än hade farit fram med mig under mina
äventyrliga hundår så hade jag i alla fall alltid skaffat mig tak
över huvudet.
Vi försökte att komma in på järnvägsstation för att få sova i
väntsalen, men där var stängt för natten så även denna enkla
möjlighet förbleknade hastigt.
Regnet tilltog ytterligare, så det hela började verka riktigt
kusligt. Inför möjligheten att få kliva omkring hela natten ute
i regnet måste jag gå med på min kamrats beslut att gå till
Eleganta oCindkvist
Nyheten SKOM AGA SW
Sibyllegatan 53, tid tfar/a vägen.
CLARA EKSTRÖMS
Optiska <zMagasin
Kungl. Hovleverantör. Firman grundad 1872.
\JalioGsioi.q 3 StoctiftoCm
H. K.H.Kropp
DC.7tnjdezsDTi
Hovjuuelerare. Operahuset, Sthlm.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
