- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1927 /
273

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WHIlllllllUllllllllllllllllillllllllllllllllllMIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIMIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIinlllllllllllllllllllll SCENEN *llIIIIIIIIItlllllllllll!llllllllllllllllll!IIIIIIHlllllllllllllliraillllllllllllllllllllllllllllllllllllllimillll!11ltlflll

nom av pur kärlek. När hans offer icke mottages, glider
Judas längre bort från Mästaren och slutar med att hata
honom såsom den tanke, den makt, som förstört hans
liv och som därför skall korsfästas för att Judas själv
skall bli fri. Det är i korthet sagt materialistens uppror
mot idealisten.

Stycket bjuder på många språkliga skönheter. Ett visst
dunkel vilar dock över dess innersta mening, och Judas’
själskonflikt har nog svårt att fylla scenen med
dramatiskt liv.

Författaren, som själv iscensatt stycket, ville tydligen
ha en stilla och blek ton över det hela utan allt för
mycket rännande på scenen. Ordet gick därför heller aldrig
förlorat. På Konserthusteatern har väl aldrig förr själva
ordet framhållits så fritt från det omgivande mediet.
Detta kan vara en styrka eller en svaghet. Här
förstärktes absolut intrycket av ett själsligt problem. Den
påfallande enkla arkadgången och brunnen voro fullt
tillräckliga som bakgrund åt det vackra diktverket.

Prologen, som framsades utmärkt av Natanael Eklund,
vädjade enligt gammal stil till publikens överseende med
framförandet. Det behövdes visst inte. Stycket spelades
överraskande jämnt och lugnt. Däremot hade man inte
behövt vara så blyg att man inte tordes sätta ut
skådespelarnas namn på affischen. Mången hade nog behövt veta,

Öl oj iVinnepstpand som Qeorges 3)uppat Ocf) 7 va p Hilsson
som inrikesministern i Q) o k t o r H ir ak e C
Almberg <fe Preinitz, foto.

Olof CWinner stvand som Qeorges Q)upvat ocf) ’TSyra <Zjandevf}oCm
som Qepmaine i Q) o Q. tor 9\flir a d e C
Almberg Preinitz, foto.

att Colbjörn Knudsen återgav Jesus både vackert och
värdigt. Men så slapp han också genomgå ett sådant
martyrium som den stackars hantverkare Lang i
Oberam-mergau, som jag såg hänga på korset i tjugo minuter.

Bäst var väl dock Judas Ström, särskilt i sista akterna.
Fariséen Ståhl gjorde ett litet mästerverk av den
obetydliga figuren. Andreas Arvedson, samt Maria Magdalena
Ekström minns man särskilt.

Det mest sällsamma intrycket av framförandet var
dock, att ett så märkligt stycke som »Judas» skall behöva
ligga ospelat i 30 år, innan någon teaterdirektör vågar sig
på det.

Stockholmspubliken står därför nu liksom förut i
tacksamhetsskuld till Konserthusteaterns direktion för allt
vad den vågat göra för stor och hög dramatik.

Bolagsalstret »Doktor Mirakel» kan däremot inte räknas
till hög dramatik, men stycket är bitvis rätt lustigt, mest
i andra akten och minst i tredje, där snusförnuftet gör
sig alltför brett och långrandigt.

Den ena bolagsförfattaren, Marie-Joseph-Louis-Camille-

WIENERBLUSEN

5 BIBLIOTEKSGATAN 5

SPECIALAFFÄR FÖR

KLÄDNINGAR, BLUSAR OCH MODEARTIKLAR

Atelier M o n a c o \

Birgerjarlsgalan

Sleganta damhattar

273

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1927/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free