Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■NMiniiiiumiiiiimiiiiaiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN ■i>iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!iiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiitiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiinimB>
TEATRARNES PLANTSKOLOR
II. Vår nationella teaterakademi
Högt ovan teateringången vid Nybrogatan, många trappor
ovan scenen, men desto närmare stjärnorna, ligger Kungliga
Dramatiska Teaterns elevskola. Däruppe, i några stora salar
bakom andra och tredje radens garderober, (man glömde
lokaler för elevskolan vid teaterbygget och måste ta dessa
ursprungligen till foajéer avsedda utrymmen i anspråk), för regissör
Helge Wahlgren spiran över hjorden av yngre thaliaättlingar
och premiärelever.
Elevskolan var i tidernas begynnelse en inrättning för mycket
gröna ungdomar, — d. v. s. för barn, som tämligen omedvetet
och smärtfritt gjorde sin entré i världen på andra sidan
järnridån genom att uppläsa någon enklare poesi. De flesta blevo
antagna, — tillströmningen var inte så stor på den tiden.
Strindberg framställer i Tjänstekvinnans Son några interiörer från
gångna dagars teaterskola, — man satt i bänkar och läste
Vintergatan. Han fann det förryckt, att barn, som knappast kunde
multiplikationstabellen, skulle släppas upp att skådespela, — d.
v. s. framställa mänskliga lidelser.
Numera går det åtskilligt annorlunda till. Vid de årliga
in-pi övningarna, (omkr. 4 sept.) anmäla sig vanligtvis inemot ett
fyrtiotal aspiranter, varav en del avskräckas redan vid
inskrivningen. Dock icke så, att detta skulle vara någon så synnerligen
fasansfull procedur. — Ehuru många tro det, går det dock på
intet sätt våldsamt till, — men man börjar alltmer fordra
förkunskaper hos de sökande för att släppa fram dem till prov.
Denna sakernas ordning har egentligen börjat praktiseras från och
med detta spelår, d. v. s. sedan herr Wahlgren tillträtt
befattningen som skolans chef. — Man anser, att det är omöjligt att
bedöma en begåvning, som icke fått en liten, men dock hum om
sättet att spela teater.
På utsatt dag samlas alltså det trettiotal aspiranter, som har
att tävla om de fem, sex platserna, i teaterns artistfoajé. — Man
kan föreställa sig, att stämningen är något högspänd. Enbart
detta att vara inom teaterns murar, — på den intressanta sidan
om kulisserna, är ju något tämligen nervpirrende för den, som
framlevt sina dagar utan annan kontakt med denna
hemlighetsfulla värld än tidningarnas sensationsnotiser.
Vid scendörren tar någon av de äldre eleverna hand om
delinkventen och för högstdensamme in på de tiljor, som föreställa
världen. De lära kännas en smula halkiga och betänkligt
sluttande första gången. I mörkret ute i salongen sitter juryn, —
antagligen med blixtrande kikare och lorgnetter för ögonen.
Personne, påstå de, som vilja vara riktigt avskräckande, har en
stor Zeisskikare, varmed han noggrant mönstrar vederbörande
under aktionen. Går det lyckligt, får personen i fråga hålla på
till slutet med sin roll, — men i många fall avbryter teaterchefen
redan efter några repliker, — man har hört nog. Varefter den
tjänstgörande eleven, som givit motreplikerna, bogserar ut sin
skyddsling och lagar att hon kommer fram genom dörrarna och
inte mitt igenom kulisserna eller herr Berglunds
maskinanordningar.
En tio—femton aspiranter släppas sedan, efter juryns
noggranna övervägande upp i ett andra, avgörande prov. Detta för-
siggår uppe i elevskolans lokaler, på den lilla scenen, omedelbart
under ögonen på domarna. Vilket antagligen inte utesluter
Zeisskikare och lorgnetter, — så de eventuellt hågade torde betänka
satsen om Ärans Törnestig.
Avvägningen mellan manliga och kvinnliga elever beror mest
på respektive begåvningar, — det största antalet elever är oftast
flickor, de mest eftersökta äro pojkarna. Det är inte så gott om
bra material på svärdsidan, — och inte så många teaterlystna.
Å andra sidan står ju vanligtvis proportionen mellan kvinnliga
och manliga roller i ett skådespel som 7/4.
Efter prövningen ligga två år av intensivt arbete framför de
lyckliggjorda. Ledningen påstår, att fem år vore mera
önskvärt. — Det fordras tio år för att bli läkare och lära dissekera
kadaver, — skulle det fordras mindre tid att bli konstnär och
blotta den mänskliga själens skrymslen inför en alltid vaken
publik? Nej, fem års studier inom Dramatens tempelmurar, sedan
scentjänstgöring med brickbärning, — och sedan kan man kanske
börja kalla sig skådespelare och orda om roller. Så talar skolans
chef. Eleverna skulle rysa, om de hörde honom.
För närvarande går arbetet sin gilla gång sedan fordom med
lektioner från nio till elva, från tre till fem. En och annan
nymodighet ligger dock i luften. Isynnerhet har man börjat att
mer än förr lägga vikt vid den fysiska träningen.
Kroppskul-turen står i stigande kurva på programmet, — sedan i höstas
svänger också Jeanna Falk sin trumpinne i plastiksalen, där
sedan gammalt den hebbeska scenplastiken och löjtnant Pålmans
gymnastik å la Ling delat ansvaret, över huvud taget önskar
man så småningom få tillfälle att ge eleverna mera teknisk
underbyggnad än nu.
Idealet vore, förklarar fru Schildknecht, att alla känslor och
gester finge vila det första halvåret, — att man kunde få ha
objekten fastbundna på stolarna och lära dem tala tekniskt och
enkelt. Då skulle det så småningom bli konstnärer av hela
bunten. Att släppa ned dem på scenen för tidigt eller låta dem
börja med stora roller är rena fördärvet. — Liksom inga elever
äro värre än de, som komma från landsorten och ha fått spela
stor teater innan de hade en aning om uttrycksmedel och
skådespelarkonst.
Utom chefen, Helge Wahlgren, som instruerar andra
årskursen i scenframställning, har skolan en rad framstående
lärar-krafter till sitt förfogande. Maria Schildknecht som
rollinstruk-tris och Nils Personne som teaterhistoriker äro var och en
kapaciteter i sitt fack. Den hebbeska plastikens stolta traditioner
föras vidare av Elisabeth Hjortbergh, och dr. Sven Söderman
undervisar i. konst- och litteraturhistoria.
Som sagt består elevskolan av två klasser, den första
förberedande, den andra avslutande. I första årskursen framlever
man sina dagar i gudomligt oberoende av allmänhetens och
pressens mångmunnade hydra, men redan andra året börjar
framryckandet i eldlinjen. Eleverna skickas ned på stora scenen
till aftontjänstgöring, det blir att bära bord och anmäla besök.
Vill det sig väl, kan det vankas riktigt stora roller ibland, —
ja, t. o. m. flera roller i samma pjäs. Här finns ett härligt
5 R e ö e r i n g s é a t a n 5
Avdelning for konstnärligt hemarbete. Fullständig sortering
i material för
handtryck, brokadbatik- och porslinsmålning m. m., m. m.
Carl JCundgren £yxsHodon-
tillverUning
83 Slegeringsgatan 83 öpecialilé:
<YeJ. 13997 Originalmodeller och
nndioiduella låstformer
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
