Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiiiiiii SCENEN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiMiiMiiimiiiiiiimiiimiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
Den förnämliga firman First National har de senaste
veckorna representerats av tre filmer, som var för sig höjt sig
betydligt över medelmåttan. En av de mest kultiverade
amerikanska filmer vi sett är Hennes timme, en historia
som för att stamma från U. S. A. är osedvanligt enkel,
mänsklig och fri från överdrifter i både ena och andra avseendet.
Det låter ju nästan som en saga, att en både intressant och
underhållande film kan skrivas om eri kvartett människor,
som alla äro lika sympatiska och trevliga utan det minsta
lilla tillskott av bovaktighet — och ändå blir konflikten
dramatisk! Ingenting i filmen förefaller otroligt, ty vi hoppas
att det även i dollarlandet kan inträffa att en liten dansös
gifter sig med en fattig ung man av kärlek utan att låta sig
lockas av miljonärernas guld. Detta är nämligen vad filmens
hjältinna gör, men sedan tvingas hon att återvända till
scenen för att hålla ihop det lilla hemmet, då maken förlorar sin
plats. Han är emellertid för stolt att låta sig underhållas och
lämnar sin fru för att icke återvända förrän han skaffat sig
nytt arbete. Och under tiden är den lilla dansösen utsatt för
ideliga attacker från den för övrigt mycket noble herre, som
envisas att vilja lägga sitt hjärta och sina miljoner för hennes
fötter. Och till slut får den ståndaktiga frun naturligtvis sin
belöning och sin man tillbaka! Billie Dove är behaglig och
vacker, Lewis Slone har en roll som passar honom precis och
som han utformar med sin vanliga säkra elegans, och det
unga brushuvudet till äkta man göres trovärdigt av Lloyd
Hughes.
Realism, starka affekter och en intensivt handlingsmättad
intrig bjuder Dansösen från gränden, en berättelse från
Londons Limehouse med den lilla danserskan Twinkletoes som
fascinerande medelpunkt. Hon står kanske med sin älskliga
oskuld litet för starkt i relief mot samlingen av ruskiga
individer, men just därför kan man möjligen förstå hennes makt
över gatans slödder. Om flickan Lucy i »Broken blossoms»
kunde kallas en blek lilja, som spirade mitt i stadens smuts,
så skulle man kunna likna Twinkletoes vid en rosenknopp, vars
friskhet och doft spridde glans över den glädjelösa gränden.
Handlingen är alltför vidlyftig för att relateras, där finnes
både slagsmål, fylleri, smuggleri, hat och svartsjuka i ansenliga
portioner, men genom det hela lyser som en solstråle den lilla
glada Twinkletoes och hennes stora kärlek till sin gamla pappa.
Dessa två ha fångats i en hel rad både lustiga och rörande
scener, där Colleen Moore utvecklar hela sitt graciösa och
lekfulla skälmeri. Hon har säkerligen sällan varit så till sin
fördel som i denna film. Pappan spelas av Tully Marshall, som
ju heller inte brukar skämma bort sina uppgifter och som är
både rolig och hjärtevinnande. I den över lag goda ensemblen
märkes vidare Kenneth Harlan som en illusorisk boxarcharmör
med goda och starka känslor på djupet och Warner Oland
scm en lagom opålitlig dansmästare. Gladys Brockwcll, som
Koblbs Théer
äro odisputabelt de
finaste
fått på sin lott att framställa den vämjeligaste typen i hela
samlingen, kunde dock ha vunnit bättre resultat med enklare
medel. Fotograferingen är högklassig, man får ett tydligt
intryck av den gula, klibbiga dimman i hamnkvarteren och
bilderna erhålla en mjukhet som dock icke inverkar på dess
tydliga konturer. Charles Brabin, ett tämligen okänt regissörsnamn,
har all heder av sitt arbete.
Munter, elegant och sommarlätt är Venus i Venedig,
berättelsen om en venetiansk Mrs Cheyney, som bestjäl folk
med frapperande lätthet och elegans. Den lilla Carlotta kör
på huvudet i kanalerna och klättrar uppför husväggarna med
en fermitet som är rent förbluffande och slår upp sina vackra
ögon lika förvånat oskuldsfullt för varje gång hon ertappas.
Hon har mycket, mycket korta kjolar, slanka och eleganta ben,
ett blont och skönlockigt huvud och ett lysande leende — hon
är förvisso mycket farlig. Och naturligtvis lyckas hon så
småningom förvrida huvudet på en förmögen engelsman, som i
likhet med lord Dilling på ett opassande sätt överser med
hennes synnerligen dåliga moral. Men i en så romantisk stad
som Venedig kan man givetvis inte se lika tråkigt och nyktert
på saker och ting som på andra ställen i världen! Constance
Talmadge var mycket söt som den lilla synderskan, men vi
skulle dock hellre velat se ett svart och icke fullt så väl
on-dulerat hår på detta syndigt sköna huvud. Den i hennes garn
hjälplöst sprattlande engelsmannen gestaltades av Antonio
Mo-reno. Filmen bjöd på många vackra och livfulla bilder, bland
annat en serie välgjorda karnevalsscener. Men man fick icke
se några balkongserenader med känsligt mandolinknäpp i
orkestern — all sentimentalitet var bannlyst, inte minst vad
beträffar hjältinnan själv. Och det var ganska välgörande.
Eléne.
TEnTERnLMnnncK
”74 Knnql. Teatern. ÖSTERBOTTNINGAR.
Opera i 3 akter av Leevi Madetoja med text efter Artturi Järviluomas
skådespel med samma namn.
Dek. av T. Jansson.
Dir.: Armas Järnefelt.
Erkki Harri .... Elof Benkt ander
Maija............ Brita Hertzberg
Jussi .............. Einar Larson
Antti Hanka ........ Einar Beyron
Kaappo............. Henning Malm
Liisa...............Helga Görlin
Kaisa............... Irma Björck
Regi : Gustaf Bergman.
Salttu .............. Oscar Ralf
Befallningsmannen.. Conny Molin
Häradsdomaren.. Folke Cembraeus
Bisittaren ... James Westheimer
En skrivare...... Olle Strandberg
Karjanmaa’s Köysti, Sven
Herden-berg
28/4 Dramatiska Teatern. EN MIDSOMMARNATTSDRÖM.
av Shakspere.
Övers, av C. A. Hagberg. Dek. och kost. av Isaac Griinewald.
Mus. av F. Mendelssolin Bartholdy.
Dir. : John Hcllstenius. Regi : Olof Molander.
Theseus ......... Sten .Lindgren
Egeus.......... Albion Örten gren
Lysander, Karl-Magnus Thulstrup
Demetrius.......... Alf Sjöberg
Philostrat ........ Knut Martin
Kvitten ........ Oscar Johanson
Snugg .............. Axel Högel
Botten ............. Gabriel Alw
Flöjt ......... Björn Berglund
Snut ............ Josua Bengtson
Magerman ...... Anders Henrikson
Hippolyta ........ Karin Carlson
Hermia .......... Lena Cederström
Helena............ Lisskulla Jobs
Oberon........... Torsten Winge
Titania .......... Jessie Wessel
Puck.......... Signhild Björkman
390
Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
