Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN ..........................................................................................
DEN GÅNGNA SÄSONGEN I LANDSORTEN
En översikt från Norrköpings horisont
Scen6ifd från SdådeSanans uppförande av Swedenhielms:
(Tv. v. GrLand OoCliander, Qustaf ntjori. tyera QTordting, fKeiga O av (sson, nfj. J3ind6Cad, y{uvt Stengård, rhlaja Sjö6erg
Den gångna teatersäsongen i landsorten är ur
repertoarsynpunkt icke en av de mest lysande. Förra
säsongen uppvisade åtminstone två föreställningar av
verkligt värde: Rydingska sällskapets framförande av
Shaws »Sankta Johanna» samt Ivan Hedqvist-turnéns
presentation av Paul Raynals »Graven under
triumfbågen». Vid denna säsongs slut intaga också två
föreställningar en särställning, dock knappast jämförbar med
»Sankta Johannas» och »Gravens». De äro Anders de
Wahl-turnéns framförande av Pirandellos »Henrik IV»
och Konserthusteaterns Renavente-program.
Landsorts-premiären på »Henrik IV» ägde rum i Norrköping i
september. Pirandellos suggestiva dialog kring det bizarra
vansinnesmotivet och Anders de Wahls intensiva
tolkning av huvudrollen gjorde kvällen till en egenartad
upplevelse. I sitt slag intressant var också
Konserthusteaterns framförande av Renaventes »Marionetterna».
Per Lindbergs regi — marionettmekanisk, frodigt
sago-betonad, lyriskt känslostämd och farsartat realistisk —
kompletterades på ett lyckligt sätt av Griinewalds
klingande färger och Hilding Rosenbergs antydande musik.
Landsortsdirektörerna ha i allmänhet hållit sig till
lättare och populärare program eller givit repriser på
tidigare spelade litterära pjäser. Allan Rydings sällskap
har dock i nyinstudering framfört »Jeppe på Berget»
med Axel Ringvall i titelrollen. Axel Ringvalls Jeppe
var en dämpad och vek fyllbult, som stultade omkring
på scenen, men han tillvaratog verkningsfullt de komiska
poängerna, särskilt då den tacksamma scenen med
uppvaknandet i baronens säng.
Knut Lindroth har givit repriser av »Peer Gynt» och
»Hamlet», i vilka han själv gör huvudrollerna med
växlande framgång, men även av Sutton Vanes »Till
främmande hamn», det moderna dramat om Karons färja,
vilket tycks ha fått ett fast grepp om publikens hjärta.
I september förra året gav Knut Lindroth också en
repris av P. A. Rosenbergs »Dönviks prästgård».
Olof Hillberg har bl. a. givit Oscar Wildes »En idealisk
äkta man», ehuru ej med större framgång. Han lyckades
dock själv som lord Goring få fram något av typens lätt
ironiska och paradoxartade läggning. Direktör Hillberg,
som oftast försökt hålla en värdefull repertoar, fick på
vårsidan infallet att spela revy. Urpremiären ägde rum
i Norrköping men föll synnerligen illa ut —
revydirektör blir i alla händelser hr Hillberg aldrig.
Skådebanans kombinerade teater- och
föreläsningstur-néer kunna nu betraktas som en fast institution. Denna
teaterform har varit av största betydelse för landsortens
teater och särskilt då för spridande av god teater till de
mindre platserna, som eljest vanligtvis hemsökas av
obskyra band och värdelösa pjäser. »Swedenhielms» och
»Johan Ulfstjerna» ha senast stått på repertoaren. Som
program för höstens verksamhet har man stannat för
Selma Lagerlöfs »Dunungen» och Gerhardt Hauptmanns
skälmkomedi »Bäverpälsen». Dessutom kvarstår av
vår-turnéns repertoar »Swedenhielms».
Den lättare genren är som sagt den mest gouterade
och den ekonomiskt mest givande. Typiskt härför är
»Styrman Karlssons bröllopsresa», ett folkligt
tillrättalagt tablåspel, som skälver av slagsmål och svordomar.
Allan Ryding har med denna pjäs haft en glänsande
publikframgång under säsongen. Samma är förhållandet
med »Skärgårdsflirt», ett stycke erotisk
mullbänksdra-matik, i vilken Fridolf Rhudin och Stina Berg firat
individuella triumfer med filmregissör Gustaf Edgren som
turnéledare.
Lätt men onekligen mycket mera angenämt var Erik
Lindorms moderna dramatiska kåseri »Moloch», fram-
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
