Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4l|||||||||lllllill(UI1lllllllllllllllllllllllllllllllliiUI^Mllllllllllltllllllllllllllllllllllllllllllllllll!llllllllllllll
SCENEN IIIIHIINIIIIIIIIIIHIHIIIIIIIIIIIIIIIIIHIIIIIIIIHIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIUIIUHUlUlimm
UPPSALAS TEATERFRÅGA
Universitetsstadens stora spörsmål be/yst av Scenens korrespondent
De lokala teaterförhållandena i Uppsala äro som
bekant mer än skräpiga. Det har också genom åren vuxit
fram en stark opinion för en ny tingens ordning. En
modern och riktig teaterlokal är ju det första och
förnämsta önskemålet. I denna lärdomens, kulturens och
den eviga ungdomens stad måste väl om någonstädes en
värdig teater vara på sin plats. Det är sorgligt att
Uppsala teaterfråga så länge fått vara en visa för hela
landet. Starka ord kunde förvisso brukas i detta
sammanhang.
Förra terminen gjordes i stadsfullmäktige en aktion
för problemets lösning. Framstående personer inom
olika partier ställde sitt inflytande och sin kunnighet till
förfogande, och i tidningarna talades redan med glädje
och förväntan om Uppsala nya teater. I dessa dagar
har emellertid »Uppsala teaterfråga fallit», heter det i
dagspressen lakoniskt. Regeringen har avslagit anhållan
om lotterimedel.
Studenttidningen Ergo skriver i en ledare med all
rätt: »Vilka skälen än kunna ha varit för att motivera
detta bleklagda avslag, så måste faktum i alla fall
framkalla inte bara den största besvikelse utan också en
stor och berättigad förvåning.–––Kravet på en accep-
tabel teater i landets äldsta och största universitetsstad
får dock ej dö. Ej minst bör det i denna tidnings
spalter framhållas och understrykas, att en ny och värdig
Uppsala teater är en kulturgärning lika god som någon.
— — Teaterns betydelse är aldrig större än när den
vänder sig till just ungdomen. Uppsala teaterfråga är
därför av vital betydelse för främst oss studenter. Vi
ha rätt hoppas att statsmakterna en annan gång ej ställa
sig som nu direkt avvisande, och vi våga hoppas att den
gamla, evigt unga Thalia i en ej allt för avlägsen framtid
må beredas en fristad och ett helgat rum också i vår
gamla, evigt unga stad.»
Samtidigt som man ivrar för en ny och riktig
Uppsala teater, ville man i alla fall önska att vår gamla
Vaksaladramat, Chåteau Barowiak, finge stå kvar. Som
kuriosum, som museum eller något dylikt. En gammal
teaterlada har alltid sin poesi och chåteau’et i särskild
grad. Det ligger här något visst i luften,
salongskro-nan strålar med ett särskilt ljus över alla nedsuttna
parkettstolar och dammiga loger, bland de skamfilade
kulisserna ligga så många minnen på lur och på
teatervinden spökar det förvisso. När den lustigt pauvra
gasrampen tändes, ridån liksom motvilligt och
gammal-mansknarrigt går i höjden och järnvägsparkens bittra
nordan sveper över nedre parkett, då drömmer
teater-habituén om den gamla goda tiden, svunna strålande
spexkvällar och stora teateraftnar, om Calle Ridderstad
och Mari Mihi, Cyrano de Bergerac och Spasmiga
Wah-lund, Suzanne Desprez och Gustaf Fredriksson, om
Gam-betta Salmsons farliga operetter och den tidens Till er
-girls, som sprattlade i skära trikåer. Hur många
uppsalastudenter ha förresten ej själva stått på de gistna
tiljorna!
En som kände gamla chåteau’et och dess öden i grund
var teaterns i vår avlidne disponent, grosshandlaren
Axel Andersson. På grundval av gamla affischer,
program och räkenskapsböcker har han utarbetat en
noggrann förteckning över olika sällskap, som under åren
gästat teatern och spelat här i Uppsala. De i sitt slag
ovärderliga anteckningarna sträcka sig så långt tillbaka
i tiden, att de även berätta om teatrala evenemang från
den s. k. Gillberska ladan.
Disponent Andersson visade mycket intresse för
scenisk konst och var en av landsortens mest kända
teaterföreståndare. Alla de resande aktörer, som han under
årens lopp kommit i beröring med, liksom
överhuvudtaget dem som haft något att göra med honom, ha
säkert med verklig sorg och saknad hört om den alltid
gladlynte och sympatiske teaterdisponentens bortgång. I
Sveriges teaterskrift kan därför en uppsaliensisk
teaterkrönika ej avslutas mera värdigt och passande än med
en honnör för den bortgångne teatervännens minne.
Uppsala i juni 1927. Pir Ramek.
knappast fläkten av det riktiga revyhumöret, som dock är den
första och viktigaste förutsättningen i detta fall.
En ståtlig primadonna hade man i Lola Grahl, som frikostigt
exponerade sin vackra figur i dekorativa kostymer, sjöng vårdat
och desslikes spelade stor operettragedi bland annat som
odalisk och apacheflicka. Man skulle önska att hon kunnat dela med
sig litet av sitt starka temperament till Margareta
Schönström-Modéen, som säkerligen skulle nå bättre kontakt med publiken,
om hon hade litet mer av den varan. Revyen fordrar
outtömliga fonder av liv och humör av sina utövare, om publiken skall
bli nöjd.
Det koreografiska inslaget utgjordes av Thorborg Stjerner,
förut medlem av Svenska baletten, som har både teknik, mimisk
förmåga och ett charmfullt leende, som nog hittade vägen till
ä.*..tS...................................
P / rh HANDSKAR
Oster uJjerg OCH
, QiibGotelisgat. 9 ‘UeC. 22039 STRUMPOR
publikens hjärta. Hon assisterades av 8 Modéon-»Piger», som
icke voro så bra som Tiller-girls men ett strå vassare än de
stockholmska revyscenernas balettflickor i allmänhet. Den
dekorativa inramningen var av Erik Dahlin, som framtrollat flera
Vackra och färgrika fonder, vilka dock icke röjde någon större
originalitet. Bland melodierna togs priset av Fred Winters K.
S. S.-are-visa, som med all säkerhet kommer att ljuda vid
sommarens balunser på bryggorna och i logarna — kanske även i
societetssalongerna! Lill.
OSLO. — Albert Zirmais operett Alexandra har även i
den norska huvudstaden gjort stor lycka under våren med
Kirsten Flagstad-Hall, Trygve Jensen, Erica Darbo och Harald
Steen i huvudrollerna.
Institutet för kostnadsfri
Vetenskaplig tillpassning
av glasögon
MALMÖ: Stortorget 4.
STOCKHOLM: Drottninggat. 68, 1 tr.
418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
