Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 13-14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iniiiiiiilHiiiiiliiiiiiiiiiiiiiiiii’iiiiiiLiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii’iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN iiuiiiiiuilimimiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiim
ERNST ROLF OM SINA VISOR OCH SCHLAGERS
f/? rak melodi — Den bästa komponisten och aen bästa sångaren — Sanningen om Mistinguette
Jcesier, hovfoto
örnst Qlotf
»Förbjudet vid dödsstraff för eho det vara månde att
störa Direktör Rolf under pågående föreställning» står
det på ett stort plakat i ryttargången ute på Cirkus.
Det där låter ju ganska hotande, men icke desto
mindre hugger jag högstdensammes svarta faktotum i
hampan, just som han skall slinka in med en stor kanna
vatten, och ber honom fråga sin herre om jag kan få
komma in. Ett par sekunder efter sticker han ut sitt
skinande anlete genom dörren och talar om att Mr.
Rolf ber mig komma in i början av andra akten, if you
please. Och medan hela salongen lyssnar till Conrad
Arnesens smältande »Carissima, o lyss till min amour»
får jag under scengolvet en blixtintervju med Rolf.
— Berätta mig lite om er själv —
— Om mig själv? Nej det tycker jag inte, det är så
många andra som gör det åt mig, — men jag skall gärna
berätta er lite om mina visor. Tänk vad en god melodi
spelar för en stor roll för mig, en sådan där verkligt
god melodi som jag kallar för en rak melodi. Uttrycket
låter underligt, men det täcker begreppet. Som exempel
på vad jag menar med en rak melodi vill jag nämna
Mitt svärmeri — den minns ni väl? — Bättre och bättre
samt i min nuvarande revy Kvinnan bakom allt och Det
gör gumman me’.
— Vilka har varit era bästa kompositörer?
— Jo det skall jag tala om för er: Herman Darewsky,
Vincent Scott o samt — hors concours — Christine.
Darewsky var en mycket originell man — visserligen
acklimatiserad engelsman, men i grund och botten ryss. Han
komponerade alltid sina melodier efter vissa färger. Han
ansåg nämligen att färger framkallar olika stämningar
hos människan. I sitt stora musikrum dämpade han
belysningen med löstagbara glasrutor i olika färger.
Han ansåg t. ex. att blått framkallade melankoli, orange
livsglädje, etc. etc.
Scotto är fransman, och den bästa av hans melodier
är utan tvivel den jag nyss nämnde, Mitt svärmeri.
Den som dock framför alla andra introducerade den
graciösa franska melodien var Christiné. Vem minns
inte sådana visor som Nej, nej, nej, Bitte liten och Min
amerikanderinde?
Jag räknar Christiné till mina personliga vänner, och
jag bevarar i mitt minne två oförgätliga månader som
jag 1916 tillbragte i hans luxuösa villa vid Rivieran.
Utom sitt charmanta hem i Paris bebor han nämligen
tidvis sin vackra villa nere i Nizza, varifrån vi per bil
dagligen gjorde de underbarste utflykter. Numera
miljonär, omtalade Christiné hur han som helt ung började
sin bana som språklärare, uppehöll sig många år i
Grekland, började så småningom ge ut sina kompositioner
och sedan dröjde det inte länge förrän hans namn var
känt. Som en liten lustighet kan jag tala om att den
melodi som vi här hemma en gång kallade Kom
Karoline — jag har glömt bort vad den hette på franska —
var komponerad av honom. Så småningom har
Christiné övergått från visan till operetten, t. ex. Phi-Phi och
Dédé, båda spelade här i Skandinavien. Men det skulle
inte förvåna mig alls om Christiné plötsligen en vacker
dag satte sig ner och komponerade en ny världsschlager.
Hans stora musikförlag har numera uppgått i jättefirman
Salabert i Paris.
Snart 60-årig, är Christiné personligen älskvärdheten
själv. En fin, försynt, stilla och kultiverad man. Och vid
hans sida ser man alltid hans allt i allo, hans unga för- t
tjusande hustru, — la vraie parisienne — hon som
sporrat honom till ständigt nya företag, Kvinnan bakom allt.
Och medan jag väntar på Christiné’s nya världsschlager
skicklighet: Chiarina i »Karneval», Rosita i »Pulcinella»
och den vackra och drömmande Nocturne i »Sylfiderna»,
ett nummer som måhända ser enkelt ut men som
rytmiskt och tekniskt är bland de svåraste solo vi kunna
uppleta på balettrepertoaren.
Och nu har vår kamrat avbrutit sin konstnärsbana för
att vid sin makes sida reda det egna hemmet i ett
främmande land!
Det är vemodigt att tänka att Siri österholm är den
sista som lämnade Operan av den
kamratsammanslutning, som bildades under de fokinska glansdagarna.
Jenny Hasselqvist, Carina Ari, Helga Witzansky och den
som har nöjet att skriva dessa rader hava alla sökt sin
verksamhet på annat håll. Men även om vi nu äro
spridda för himlens alla vindar, så skola vi och alla de
andra dina gamla kamrater vid Operans balettkår
minnas dig som den goda och vänsälla kamraten. Vi önska
dig mycken framgång och stor succés på den nya
levnadsbana som du nu har valt. I vår lyckönskan
instämmer säkert den stora krets av beundrare och
vänner som du med ditt väsens godhet och din vackra konst
förskaffat dig.
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
