Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 15-16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«mmmuiiiii!iiiiiiiiiiiiiiiHiii!iiiiiiiimiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiii SCENEN
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHI
TEATERUTSTÄLLNINGEN I MAGDEBURG
Q)en siora utstäffningsfiaffen i <tM.agde6uvg
Firmin Gémier har i en stor artikel förklarat, att den
tyska teaterutställningen i Magdeburg, som hålles öppen
hela sommaren, är ett kulturdåd, en oförliknelig
exposition, och att den bör besökas av varje
teaterintresserad, som möjligen kan ha tillfälle därtill. Om detta
omdöme är väl entusiastiskt avfattat, kan det dock ej
förnekas, att utställningen är ytterst sevärd, ej minst
därför, att den ger en sammanhängande och mycket klar
bild av den tyska teaterns utveckling från äldsta tider.
Mycket intressanta är o de jämförelser, vilka, tack vare
utställningens översiktliga ordnande, lätt kunna göras
mellan våra och forna dagars teater. Så utställes
exempelvis i den innehållsrika Wagnersalen skisser och
modeller till de första dekorationerna av Wagners operor
och i den moderna avdelningen kan man till en del få
se samma dekorationer i ultramodernaste utförande.
Isoldes vikingaskepp elegant salong
Vilken otrolig massa väv och rekvisita har icke
använts i den första dekorationen till Tristan och Isolde,
vilken vi här återge i reproduktion, jämfört med den
kvadratformiga sal, inramad av raka gula väggar, prydda
med en enkel runbård nertill och ett likadant rakt
förhänge, som nu användes i Bayreuth i den nya
dekorationen av Curt Söhnlein i Hannover. Alla master,
tack-lingar, segel och dylikt äro försvunna. Men därmed är
också illusionen av vikingaskepp borta, ty det fartyg,
som nu för Isolde till Kung Märkes land liknar mer en
elegant salong än ett skeppsdäck och de kistor och
viloplatser, som finnas, se ut som de kunde blåsas bort av
en sakta bris. Överhuvudtaget får man av de utställda
dekorationsskisserna och modellerna det intrycket, att
Wagners hjältar passade bättre i de gamla än i de
moderna Wagnerdekorationerna, vilka exempelvis utställas
av Adolf Mahnke, Dresden. Denne konstnär exponerar
bland annat skisser till Ringen, vilka ännu ej utförts i
scenformat. Han låter en stor linje, vilken framför allt
skall ge uttryck åt den sceniska stämningen, som
ledmotiv gå igenom alla dekorationerna vilka först i andra
rummet äro avsedda att skildra enskildheterna. Längst
i förenkling av Wagnerdekorationer går dock Adolphe
Appia, vars dekorationsskisser till Parsifal och
Rhengul-det ofta består av ett par stenblock samt av några
skuggor, kastade över scenen. Appias arbeten äro stränga
och tunga, men sakna ej djup mystik och allvar.
Modernistiska dekorationsorgier
Ett av utställningens stora dragnummer är
originaldekorationen föreställande galleriet i den gamle Moors
slott, som användes vid urpremiären av Schillers
»Rö-varne» den 13 januari 1782 i Mannheims Nationalteater.
Dekorationen, som förmodligen målats på 1770-talet för
Mannheims opera, övertogs sedan av Nationalteatern.
Den är prydd med bilder av Karl och Franz Moor,
deras föräldrar och förfäder, av tavlor med jakt- och
religiösa motiv, alla naturligtvis målade direkt på
väggen, liksom de illusoriska fönstren. Jämförd med denna
riddaresal ter sig Max Reinhardts dekoration till samma
sal med sina mjuka sammetssoffor och draperier
under-likt vek och färglös. Reinhardts uppsättningar, som en
gång väckte så mycket uppseende, förefalla för övrigt nu
ganska tama bredvid de moderna verken. Den moderna
avdelningen är kanske den allra mest intressanta med
rika prov på vad Tysklands dekorations- och
kostymkonstnärer åstadkomma. Bland de bästa äro Panos
Aravantinos och Emil Pirchau, vilka båda arbeta för
Berlins statsopera. Pirchau utställer ett stort antal
dekorationer, i vilka han visar, att han mästerligt
behärskar hela skalan från den rysk-orientaliska prakten i
»Boris Godunow» till den dystra, mörka tonen i
Sieg-fried Wagners »Zwingburg». Aravantinos, som är
djärvare än Pirchau, har bl. a. en mycket lyckad dekoration
till operan »Kärleken till de tre orangerna», i flätade
orangefärgade tygremsor, vilka spännas över hela scenen
och med kungens gula tronstol i mitten. Utmärkt
verkningsfull är även hans fängelsegård i »Fidelio» i grått
och brunt, en skarp kontrast till det färgglada kubistiska
vansinnet i Royal Palace, som i vintras gavs på Berlins
statsopera. Glad som en bilderboksplansch i stiliserad
bondstil är en dekoration till »Muntra fruarna i Windsor»,
där de båda damerna Fluths och Reichs hus äro sirade
med var sin stork på taket bärande de muntra fruarnas
namn i näbben. Rolig i sin brokighet och med sina små
tygbitar, som satts ihop till kostym, är även
dekorationen till »Leonce och Lena», vilken vi återge. Den är
utgången från teaterklassen i Dusseldorfs konstakademi,
som för övrigt har en mycket stor och delvis utmärkt
»i
Fot* varje dag som går blir konkurrensen skarpare inom
alla brancher. 9ip-top kvalitéer till billiga priser är dagens
lösen. Vara S olika théer-begär av Eder handlande att
fä se var katalog och prislista - i 32 olika förpackningar
borga enjöralla och alla för en för värt motto :
Endast det bästa är gott nog !
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
