Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
li!Niiiii!iiiiiiii!iiiiiiiiiiiiiiiniiiiimiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiimiiiiiiiii:iiiiiiimi!iiii!iimiiiiii:iii
SCENEN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
SPELET
BÖRJAR
Pejlar man stämningen inom teaterkretsar inför den
säsong, som nu börjar, får man ett livligt intryck av att
såväl direktörer som skådespelare gå till verket, fyllda
av förtröstan på den framtid, som sträcker sig fram mot
nästa vår. Thalia återhämtade sig förbluffande snabbt
efter den kris gudinnan genomkämpade för ett par år
sedan, och spelåret 1926—27 levde hon åter upp med
något av glansen från gamla lyckliga dagar.
Oscarsteaterns start som komediscen med ny och energisk
ledning verkade tydligen stimulerande på teaterintresset
i allmänhet och på konkurrenterna i synnerhet, och
Konserthusteaterns tillkomst bildade utan överdrift en epok
inom vår scenkonst. Operachefens målmedvetna arbete
kröntes med vackra framgångar och på Vasateatern, dit
direktör Ranft räddade spillrorna av sitt teaterrike,
levde operetten upp med en vind i seglen, som nära nog
erinrade om dess lyckosamma år i början på seklet.
Den friska och initiativrika anda, som präglade
ingången av förra spelåret med dess nybildade företag,
förnimmer man visserligen ingenting av denna höst med
dess få förändringar i den stockholmska teaterns
fysionomi. Att fru Alice Eklund står för Komediteaterns
ledning i stället för sin man får väl endast tydas som en
nominell metamorfos, och att Södra teatern övergått till
ny direktion kommer säkerligen icke att inverka på dess
typ av mer förstadsaktig förlustelsescen. Oscarsteatern
kommer naturligtvis att fortsätta på den inslagna
vägen och utnyttja de chanser en god start alltid ger. Den
teater, vars affischer under den närmaste | tiden kommer
att studeras med det största intresset är utan tvivel
nationalscenen, för vilken Per Lindbergs entré som regissör
naturligtvis betyder en omläggning av verksamheten
efter för teatern delvis nya linjer. Den lilla Blancheteatern
öppnas åter, och man får bara hoppas, att det skall
lyckas den dristiga nya ledningen bättre än det lyckats dess
många föregångare att lotsa sig fram i den svåra
konkurrensen.
Det stora frågetecknet är för närvarande
Konserthusteatern. Det är i hög grad önskvärt att verksamheten här
kan fortsättas efter i stort sett samma program som förra
året, ty vad Stockholm trots sina många teatrar hittills
saknat är en stor konstnärlig folkscen. Det har också
gjorts försök att rädda teatern och det är möjligt att det
initiativ härutinnan som i våras togs av bland andra Tor
Iledberg, skall lösa frågan om dess fortbestånd. Men
det förefaller dock naturligare, att Dramatiska teatern
toge hand om Konserthusteatern. Båda scenerna ha
mycket att vinna men knappast något att förlora på ett
dylikt samarbete. Nationalscenen vunne inte bara den
otvivelaktiga fördelen att bli av med en konkurrent, som kan
bli nog så besvärlig, utan den finge också tillfälle att
på ett mer effektivt sätt utnyttja det stora artistmaterial
och det betydande kostymförråd, varöver den förfogar.
Hur skall det egentligen bli möjligt för teaterchefen att
annars under det kommande spelåret skaffa
tillfredsställande sysselsättning åt sina fyra regissörer, även
om man räknar med det ökade arbete den nybildade
teaterklubben kommer att ge? Och vilken
ekonomisk fördel skulle det icke vara för
Konserthus-teatern att få begagna sig av överloppsmedlen och de
tekniska resurserna vid nationalscenen! Man kan till och
med våga det antagandet, att Konserthusteatern skulle
komma att ge ett välbehövligt tillskott i Dramatens kassa.
Konserthusteatern tar med låga priser in 5,000 kr. per
föreställning och dagshyran går icke till mer än 600 kr.
Sätter man ett pris av 5 kronor på parketten och första
radens fåtöljer, vilka tillsammans utgöra 1,000 platser,
är man redan uppe i nyssnämnda summa, och det
visade sig ju under förra säsongen att det är ganska lätt
att med dylika priser samla fulla hus i den stora
salongen. Men frånsett de nämnda rent praktiska
fördelarna av ett förenande av de båda scenerna, så
förefaller det som om det för Dramatiska teatern vore en
bjudande plikt att begagna det lyckliga tillfälle, som här ges
att kunna fylla de ökade anspråk, som man numera kan
ställa på en nationalscen såsom en skådeplats för alla
och som en scen, där de nya stilriktningar, vilka alltmer
börja ropa på en plats i rampljuset, kunna prövas. Och
vidare, i hur mycket högre grad skulle icke en förmåga
som Per Lindberg kunna utnyttjas för teaterns bästa, om
han hade en scen som denna till sitt förfogande. Han
har ju visat vad han kan göra med de möjligheter den
erbjuder, och han är faktiskt i behov av ett dylikt
spelrum för sin så starkt experimentellt betonade personlighet.
Frø* varje dag som går blir konkurrensen skarpare inom
alla brancher, tip top kvalitéer till billiga priser är dagens
lösen. Xara 8 olika théer-begär av Eder handlande att
fä se vår katalog och prislista -i 32 olika förpackningar
borga en för alla och. alla för en för vårt motto :
Endast det bästa är gott nog!
516
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
