Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
........i........i. SCENEN ........t.....
SÄSONGPREMIÄR PÅ OSCARSTEATERN
ALnxbery dr frtiiutz, foto,
TSottie Zeffman som Gecile Pointet i 91 dv o Gaten GB o C de c
Oscarsteatern inledde det nya spelåret den 1 september
med den franska komedien Advokaten Bolbec
och hennes man av herrar Berr och Verneuil.
Stycket blev dock inte den framgång man kunde väntat
efter dess succés på parisscenen, varför pjäsen nedlades
efter endast fem föreställningar. Presskritiken var enigt
reserverad. B. B—n anser stycket röra sig »med en både
moraliskt och juridiskt frivol ton; det innehåller
emellertid åtskilliga ganska förståndiga och spirituella
repliker, det är banalt som uppslag, fyndigt utarbetat,
onödigt uttänjt, i alla händelser avsett för ett tempo, som
vårt svenska spelsätt inte har. Det blev därför
tämligen tröttande trots det förträffliga spelet». A. B—r
finner »författarna ha haft den honetta ambitionen,
som en och annan komediförfattare väl även före
dem, att vilja med leende förbättra sederna. — Första
akten var verkligt roligt upplagd, snärtig och behändig.
— Andra akten med sina skelande sidoblickar åt den
högre dramatiken var rik på longörer, och den tredje
inte heller alldeles fri från sådana.» Pjäsen ger enligt
O. B—s »glimten av en stämning från boulevarden och
har i vissa scener och repliker en viss frisk syra och
lätt munterhet, som smakar Paris. Emellertid ha
författarna strött ut det mesta av sina kvickheter redan i
första akten, så att avmattningen är märkbar i andra
och en smula besvärande i tredje akten.»
Fru Brunius uppbar huvudrollen, men gav enligt A. ö.
»denna gång blott vad tekniken kan väntas ge. Hennes
bästa scen är provandet av advokatkappan med de vida
ärmarna, som dock icke äro tillräckligt vida för den
franska domstolsretoriken. Skådespelerskan sekunderas
med små gemytliga medel av sin make, som dock icke
skapar någon egentlig figur. Detta gör i stället Tollie
Zellman som den naiva klienten, vars naivitet tjusar
advokatens försummade make. Med en replikkonst, som
har ett precisionsinstruments säkerhet, framtrollar hon
på nytt en av dessa damer, som likna vackra
fontängudinnor, kring vilka grodorna älska att leka.» A. B—r:
»God karikatyrkonst, kanske ibland en smula klåfingrig
sådan och på ett litet enklare plan, presterade också herr
Wahlbom som en gammal enfaldig rävaktig prokurist i
färd med att på spattiga och ovana ben gå balansgång på
det staket, medelst vilket den borgerliga lagen åtskiljer
den orättrådige från den rättrådige. — Utan hjärta drog
herr Westergren, f. ö. med säker och talangfull hand, upp
konturerna till sitt förälskade advokatbiträde. Fru Ester
Sahlin varierade med gott humör en akademiskt upplyst
garponne-typ.»
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
