Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiuiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiMiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
Baudes advokat och Ernst Eklunds polisläkare. Jag har
sällan sett en person på scenen som kommit det att
krypa så i huden av fysiskt obehag, som denne
advokat. Och samtidigt fanns det något fascinerande hos
honom, ett visst raffinemang och elegans i all
förnedring, som fullt förklarade hans erotiska erövringar.
Redan stämmans rika modulering från ^nsmickrande
mjukhet till brutalitet och vild delirantskräck!
Ernst Eklund hade resolut vanställt inte bara sitt
ansikte utan även sin klangfulla bas, som polisläkaren. Det
var nog hans originellaste prestation hittills, och
författaren skulle utan tvivel ha känt sig nöjd att höra sina
små aforismer säges på detta sätt.
Alice Eklund som Cora Ann hade den för en kvinna
på en scen alltid tacksamma uppgiften att klämma till
med ett par svordomar. Men något mera av lava
skall det nog finnas hos den, som »Ringaren»
be-värdigat med sitt livs kärlek. Mimmi Pollak och Einar
Axelsson som Mary och John Lenley voro de två
mest olika syskon jag sett. Så mycket mera
liknade de sig själva. Nils Lundells straffånge skänkte
oss kvällens komiska höjdpunkter. Rollen kan helt
enkelt inte ha gjorts dråpligare och säkrare i London
eller Köpenhamn. Stort jubel väckte också Bror Öbergs-
son, när han på nytt uppenbarade sig som ett varnande
exempel på följderna av att göra motstånd mot polis.
»Mysteriet Milton» torde ha ringt in en pålitlig succés
för Komediteatern.
OSLO. — Balkongen har nyligen haft premiär på den
tjeckoslovakiske författaren Frantizek Langers egendomliga och
omtvistade skådespel Peripherie, men huruvida teatern med
denna pjäs fick någon framgång är svårt att sluta sig till av
presskritiken, som är synnerligen oenig i sitt bedömande. Einar
Skavlan i Dagbladet finner skildringen av storstadens last vara
en rad »krassa och naturalistiska ögonblicksbilder, som påminna
om Wedekind och Andrejew. — Konstnärligt må en slik appell
till sensationslystnaden rättfärdigas av att även själva
människoskildringen får ett nytt och egendomligt innehåll på grund av
de ovanda förhållandena och omgivningarna. I och för sig gör
det icke handlingen mer värdefull, om författaren låter den
försiggå på en bordell.» Signaturen ML. i Tidens Tegn är däremot
idel entusiasm: »En betagande föreställning. Av ett obetydligt
dik-tarverk, ansträngt och oäkta i psykologien — har Balkongen skapat
en oförglömlig föreställning, rik, ny, levande och fylld av tro.
Icke ett ögonblick tröttar skådespelet sådant det framträder
i Agnes Mowinckels iscensättning. Var ny scen är en upplevelse.»
SfUice (Skfund, örnst öfctund ocf) Stuve Qiaude i QAyslaviet IMitton
■»<»•» htsru dr Fruinitz. fntO,
i (/> ((jfoldte sealbisam och persiankappor ]
\/ i Fl Y I TAR nn^pr m Kpr
Kungsgatan 5
Vi FLY I TAR under ceptember
till NORRA KUNGSTORNET
663
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
