Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<iiiiiliiiiiuiiiiilliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCEN EN iiiiimiinmiiiiiiiiiiiiimmmmiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuHlilli
med auktionen efter hennes död var väl funnet, även om det
gjorde den förut tillräckligt sorgliga romanen ännu mera sorgesam.
Uppsättning och regi fanns ingenting att anmärka på, och
fotograferingen var utsökt genom hela filmen.
Den moderna Marguerite Gautier gestaltades av Norma
Tal-madge, som säkerligen inte på länge varit så till sin fördel som
här. Hennes ansikte är fortfarande ett av filmens vackraste och
mjukaste, men hennes finslipade mimik och teknik verkar på
något sätt för skicklig, för skådespelarmässig, för litet
mänsklig; man ville inte riktigt tro på hennes förtvivlan, även när
hen-underbart vackra ögon stodo fulla av sorg och tårar. Detta är
måhända den avslipade teknikens avigsida, men det beror
kanske också bara på åskådarens misstro mot en alltför »tränad»
skådespelerska. Vacker var hon emellertid, ljuvligt vacker. Ett
av säsongens många okända namn, Gilbert Roland, spelade
Armands roll. Hans unga ansikte återgav tydligt ynglingens starka
känslor och han förde sig anmärkningsvärt väl inför kameran,
han är med all säkerhet ett framtidshopp.
Utom sina stora praktfilmer ha tyskarna i allmänhet svårt
att bjuda på verkligt sevärda filmer. Om de ej få slå på stora
trumman och visa masscener och sköna scenerier, halka de så
innerligt lätt över till sentimentalitet och ibland tarvlighet.
Filmatiseringen av Schnitzlers Älskog är ett exempel härpå.
Denna komedi borde kunnat bli en intressant film, men
regissören har hemfallit åt billiga effekter, och finessen och gracen i
talpjäsen har förfuskats. Vivian Gibson är en förfärlig typ,
som ej på något vis kan ge illusion av den eleganta världsdamen
Doris. Hennes tarvliga sensualism och ormande rörelser bli
enbart frånstötande. — Louis Lerch är ju skön, men ovisst är om
enbart hans skönhetstyp gouteras utanför Tysklands gränser.
Lilla Evelyn Holt har ett rörande mjukt ansikte men att spela
framför kameran har hon ännu ej lärt. Den bästa detaljen är
duellen — man ser intet av själva händelsen, men med små
medel lyckas regissören fånga ögonblickets ödesstämning och
tragedi. För övrigt är regien valhänt särskilt i scenen vid Fritz bår.
En film med Novarro ser man gärna, och hans senaste,
Hennes älskare, är mycket tack vare hans sympatiska spel en
njutbar film. Till hans bästa hör den visserligen ej alls, tvärtöm,
— man har fått vanan att se Novarro i praktfilmer numera —
men den är rätt välgjord och skvallret på en mondän herrklubb
i Sevilla utgör den lustiga uppränningen till intrigen. Alice
Terry som Dona Lisita är stel och mindre skön, och hon
verkar så ärbar både i utseende och uppträdande, att man har svårt
att fatta hur ens illvilliga herrar kunna komma på idéen att
baktala henne. En del vackra scener förekomma, dock alla
inomhus — några intryck av spansk natur får man ej. Novarro är
en smidig och duktig fäktare, vilket han även här får tillfälle
att visa, och typen av spanjor har han utan maskering. Med
en livfullare och vackrare motspelerska skulle säkert fimen
bi-vit än bättre. Eléne—Margot.
TEnTERALMfmnCK
7n Dramatiska teatern. LIVET FN DRÖM.
Av Galderon de la Barca. Övers, av Cwt Berg. Dek. av Sandro
Malm-guist. Mus. av Hilding Rosenberg. Regi: Pr.r Lindberg
Basilius ... Sven Bergvall
Sigismund....Anders de Wahl
Astolf................. Uno Henning
Estrella...... Anna Lindahl
Clotaldo...............Ivar Nilsson
Rosaura............. Jessie Wessel
Basun........ Anders Henrikson
Förste hovmannen...Torsten Winge
Andre » Björn Berglund
Förste soldaten...Colbjörn Knudsen
Andre » .... Sten Lindgren
DEN DANSKA NANETTE
J3i(i J3ani o cl) Po u ( Quldager i “-Nej, nej SVanet te
Den bekanta teaterdirektrisen, fru Gerda Christophersen,
bereser för närvarande den danska landsorten med
succésoperetten Nej, nej, N a n e 11 e. Iscensättningen är enliga kritiken
mycket lyckad och utstyrseln både praktfull och smakfull. De
uppträdande ha i denna typiska dansoperett mera användning
för benen än för stämman. Titelrollen spelas av den från filmen
kända Lili Lani, som är frisk och intagande — inkarnationen av
charm och ynde, säger en förtjust kritiker. Den unge Paul
Guldager är en skicklig dansör, vilket han har stor nytta av,
och direktrisen själv säges vara allra bäst i en negress’ skepnad.
Kobbs
äro odisputabelt de
finaste
716
Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget. 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
