Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 23-24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diiiiiisiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN •iniiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii,ii,iiiiiniiiiiiiiiniiiii:iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
EN STJÄRNA PÅ ANDRA SIDAN BOTTENHAVET
En av Finlands främsta konstnärinnor inom operan
och operetten är fru Edda von Bidder-Ehrnrooth, vilkens
vackra bild vi här presentera för våra läsare. Fru von
Bidder-Ehrnrooth började sin konstnärsbana i Byssland
med sångstudier för professorerna Iritzkaja och Back i
Petersburg samt sedermera vid operaskolan i Odessa.
Därefter blev sångerskan engagerad vid denna opera som
lyrisk sopran och sjöng bland annat Tosca, Bohéme,
Pajazzo, Mignon, Manon med flera samt ett flertal ryska
operor. Vid revolutionen fick hon som så många andra
fly från Byssland och hamnade 1918 i Biga, där hon först
sjöng vid tyska operan samt senare vid den ryska operan
och Freie Deutsche Buhne, där fru von Bidder-Ehrnrooth
för första gången uppträdde som skådespelerska.
Sedan bolsjevikerna erövrat Biga blev emellertid
hungersnöden i staden dag för dag svårare, och
sommaren 1919 lyckades skådespelerskan i motorbåt taga sig
över till Åbo, där hon på hösten tog engagement vid
Svenska teatern. Först spelade hon några talroller för
att sedan med Elvira i »Böda rosor» för första gången ge
sig in på operettens område, vilket intresserade henne i
så hög grad att hon numera helt övergått till detta fack.
Efter sej ouren vid Åbo svenska teater kom hon till
Helsingfors’ svenska teater, vid vilken scen hon alltjämt är
fästad. Utom sina fasta engagement vid de svenska
scenerna har fru von Bidder-Ehrnrooth även gästspelat på
finska språket på de inhemska teatrarna i Åbo och
Viborg. Bland de många operettpartier, som sångerskan
under dessa år utfört, må nämnas Böda rosor, Stambuls
ros, Sista valsen, Valsdrömmen, Filmdrottningen, En
natt i paradiset, Lilla Hertigen, Spanska näktergalen,
Iiollandsflickan, Gräsänkan, Czardasfurstinnan, Kusinen
från Batavia, Prinsessan Olala, Dorine och slumpen,
Glada änkan samt senast Cirkusprinsessan, som alltjämt
spelas på Svenska teatern i Helsingfors.
ordstäv (vars sanning likväl kanske inte är så
berg-säker). I varje fall har teaterchefen Svennberg
obestridligen rätt i att dr Personne, trots sin förunderliga vigör,
inte i all evighet kan stå till disposition och att det kan
vara på tiden att öva in en ny moliéretolkare. Man har
svårt att tänka sig någon lämpligare efterträdare än den
utomordentligt intelligente, smidige och smaksäkre
skådespelare som bär namnet Winnerstrand. Ingen har väl
heller i högre grad publikens sympatier. Och det är
kanske inte så säkert att Nils Personnes sätt att spela le
ma-lade imaginaire är det enda saliggörande.
Men det representerar i alla fall en art teaterkultur,
om vilken hedersdoktorn numera står ensam. Hans gest
när han knäpper bort snuskornet från spetsmanchetten
gör ingen efter — och det är just den habituéerna från
Kungsträdgården vilja se.
•t-
Så länge Per Lindberg ännu huserade i det nya
konsttemplet vid Hötorget såg man även i konservativa
kretsar på systemet med en viss skeptisk välvilja. Det var
ett experiment, det saknade inte sitt intresse — framför
allt att se hur länge det skulle dröja innan det löpt linan
ut, ekonomiskt.
Skeptikerna fingo rätt. Konserthusteatern avled i det
för barn, tidningar och andra företag mest vanskliga
första levnadsåret.
Men när den statsunderstödda nationalscenen blev
ex-perimentalfältet kom saken onekligen i ett nytt läge. Då
började den tangera en ganska vital punkt —
skattebetalarnas plånböcker. Och en dag fann man i en recension
av teaterns egen litteräre rådgivare en rätt hotfull
vädjan till — statsrevisorerna.
Kort därefter publicerades översikten av det
ekonomiska utbytet av spelåret 1926—1927. Att det skulle visa
sig negativt, var inte oväntat. Men underskottet översteg
även ganska djärva farhågor.
Man lade märke till att utgiftskontot för dekorationer
stigit från 50,000 till 80,000 i runt tal. Vad skall det bli
spelåret 1927—28? Mr Ernst.
ARKITEKT ISIDOR HÖRLIN
Tei. 12474 NORRLANDSGATAN 3, STOCKHOLM Norr 22452
Specialitet: Ombyggnader, restaureringar, inredningar av Slott, Herresäten, Hus och Våningar fc
Utställning av Förnäma möbler Norrlandsgatan 3 Stockholm
Ritnincjar ocb kostnodsförslo<j Egna verkstäder
740
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
