Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 23-24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiimiiii:iiiiiiiiimiiimiiimiiniiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiNiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii"i|i S C E N E N iimiiiiiimiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiimiiiiiiniiiiiiiiiiB
CHARMERANDE VIOLINIST
Gecilia Tfansen
kom, sågs, fördes ocf> Sesegrade även våra mest fruktade kritici
genom sin stråkes trolfinakt oc.f) sin personliga c f) ar ni —
fostens violinsensation.
som senare då han själv branner bort den älskades namn frän
sin arm (med närbilder!) äro helt enkelt osmakliga. Söker
publiken sådana sensationer är den betänkligt förråad!
Några vackra bilder med solstrålarnas lek på ett blänkande
hav voro vackra, men upprepades för ofta. Dolores Costello
gör ingen glad, men hennes insats i filmen var heller ej
överväldigande stor.
Ett enda långl upptåg kan man kalla handlingen i Hjältar
i eld och lågor, vari Wallace Beery och Raymond Hatlon
på ett överdådigt sätt lyckas hålla publikens skrattmuskler i
rörelse. Det är amerikansk fart och dito humor hela
filmremsan igenom, och om man emellanåt tycker det är för vansinnigt,
kan man ändå ej låta bli att skratta. Wallace Beery är som en
snäll gammal farbror som ödet kastar in i de mest löjliga si-
tuationer, som han värdigt gör det bästa möjliga av. Trots
överdrifterna kan man ej annat än finna filmen rolig, och
bilderna från brandkårens liv i helg och socken äro välgjorda.
Mysteriet kring doktorinnan Brent är en av
de bättre filmerna. Handlingen är väi komponerad och rör sig
om ett fall av minnesförlust — en aktuell företeelse just nu.
Regin är utmärkt, innescenerna utgöra ofta en fröjd för ögat
med Dolores Costello som en skön medelpunkt. Hon förvånade
för övrigt genom sitt själfulla och intelligenta grepp på rollen,
och hennes gracila uppenbarelse var charmerande. Warner
Oland som hennes förste, försvunne make gjorde som vanligt
en god studie av sin komplicerade roll — mannen som genom
en olycka förlorat sitt verkliga jag.
Ett exempel på hur ett omöjligt och fantastiskt tema dock kan
formas till en elegant och tämligen underhållande film är L
i-vets spegel, Gloria Sivansons första film hos United Artists.
Uppslaget är en episod från gammalegyptisk tid om prästen som
förgick sig mot en prinsessa och till straff dömdes att evigt få
vandra på jorden till dess han sonat sitt brott mot henne. Och
detta tillfälle får han först 1927, då den vandrande egyptiern
träffar prinsessan i sin sista inkarnation, just då hon står i
begrepp att taga ett viktigt steg — han låter henne i sin
kristallkula se, icke framtiden, men den eventuella framtid, som väntar
henne om hon icke lyder sitt hjärtas röst. Och dessa syner
äro så pass litet lockande att hon omgående bestämmer sig för
att gifta sig. Av kärlek. Och blir mycket lycklig. Hoppas vi. —
Regien är briljant, uppsättningen god och Gloria Swanson bäst.
Hon får här användning för hela sin smidiga talang och teknik,
och hon försummar inte sina tillfällen. Det även på andra
händer goda spelet kunde dock inte helt hjälpa upp tristessen.
Någon tristess kan man däremot inte klaga på i den överdådigt
roliga farsen Se upp där nere med de båda kumpanerna
George K. Arthur och Karl Dane som trätobröder och rivaler.
Den förre har man många gånger haft glädje av i smärre
uppgifter inom komedifacket, och här visar han att han verkligen
är en benådad komiker, stillsam, sympatisk och oemotståndligt
putslustig i mimiken. Den långa Karl Dane är även en rolig
typ och har likaledes sina mimiska ljuspunkter. De sekundera
varandra ypperligt och filmen har en massa skrattretande
situationer. Slutscenerna med fallskärmshoppandet från en ballong
äro mycket skickligt gjorda, och farten är alltigenom
amerikanskt farsmässig, vilket, är högsta beröm. Det hela utgör en
utmärkt och välgörande motion för skrattmusklerna.
Eléne—Margot.
Finnss hos alla
musikhandlare
Hör de bästa svenska elektriska inspelningarna på
ODEON ELECTRIC SKIVOR
Säsongens succésmelodier FLY6ARVALSEN och EN MÖRKRÖD ROS,
briljant insjungna av Sven Olof Sandberg
samt de ny.i amerikanska dansschlagerna
Oh, Dori; « Daw*Dew*Dewey*Day * Who was the Lady *■ Hallelujah m. fl.
DAJOS BELA.~ Ju mer vi ä‘ tillsammans
senaste äro: De’ ä’ grabben me’ chokla’ i
ORKESTERNS Nang Ping * Åtrå m. fl.
764
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
