Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jattare, Paul Sarauw, overtog ledningen av det
populära nöjestemplet. Man har hela tiden
vetat att det är engelska pengar herr Wogelius
rör sig med, och det är också med en engelsk
operett, »Sunny», som han startat den nya
aeran på Scala. Starten blev icke så lyckad
som man hade väntat och nu har herr
Wogelius varit i London, antagligen lör att skaffa
mer rörelsekapital. Som han tycks vara av den
typen som ser allting så stort som möjligt, har
hans strävan i London gått ut på att få in
Scala i en stor engelsk teatertrust, som
dirigeras av en mr Ephraim i London, vilken
tillsammans med Londons populäraste
operettsångare, mr Buchanan, bland annat leder Daly’s
Theatre. Herr Wogelius’ vittsvävande
plane*-tyckas nu gå ut på att utsträcka denna
teater-trust till de nordiska länderna, men vi torde
icke ha något att frukta av dessa planer förrän
vi fått se om det lyckas honom att få in Scala
i den tilltänkta trusten, sedan kanske turen
kommer till oss.
Bakom det engelska finansierandet av Scala
ligger för övrigt en ganska romantisk historia.
1919—20 uppträdde en liten danska med
namnet Edit Hansen på en liten teater i Nörre
Sundby, och därifrån övergick hon till
Apollo-teatern i Aalborg och kom slutligen till Scala,
där hon ännu för några år sedan svängde sina
ben i baletten. Men en kväll satt en engelsk
miljonär på parketten, förälskade sig i den lilla
balettflickan och i sinom tid gifte han sig med
henne och tog henne med sig till London som
mrs Brown. Sina miljoner har han förtjänat
på en skokrämsfabrik, vars produkter säljas
över hela världen. Så nu regerar f. d.
Scala-flickan i ett stort palats över en tjänarestab på
12 medlemmar, tillbringar hösten med jakt i
Skottland och vintern vid Rivieran, och
dessemellan roar hon sig med att dirigera ett
modemagasin vid Regent Street, som man vet en
uppskattad hobby bland förmögna damer nu
för tiden. Emellertid bevarar den lilla
miljo-närsfrun sin kärlek till hemlandet och dess
teater. Många skådespelare stå i
tacksamhetsskuld till henne för hennes frikostiga hjälp och
nu har hon slutligen också förmått sin make
att finansiera den scen, där han upptäckte sin
blivande hustru.
ror tusende gangen
Elis Ellis som Sten Stenson Steen.
Ett originellt jubileum firades nyligen på
Södra teatern, dä Elis Ellis spelade Sten Stenson
Sten för i000:de gången och naturligtvis
blev föremål för hyllningar, blomster och
lagerkransar i långa banor.
Det nu jubilerande lustspelet gavs för första
gången i mitten på september 1903 och artade
sig inte att bli något bestående svenskt
lustspel. Men stycket tog upp sig och man
fortsatte spela detsamma. Från september höll sig
»Sten Stensson» kvar på spellistan till revyn
nyårsdagen 1904- avbröt detsamma. Men på hösten
sistnämnda år var det uppe igen. Spelåret
1906—07 var emellertid Ellis fästad vid
Dramatiska teatern, där han bl. a. spelade »Reif von
Reiflingen». Han kom dock åter till Södran
och så uppstod på nytt en givande Sten-ålder.
Men det är icke allenast på Södran stycket
givits, det har lyst upp även Blancheteaterns
affischer samt spelats Sverige runt alltifrån Ystad
till Haparanda, med, som oftast, fasta statio-
ner pa nyan ocn roman i aotevorg. viaare
har »Sfen Stenson» spelats i Oslo samt i
Amerika, där Elis Ellis själv reste med
detsamma 1911—12. *
På Hugo Gebers förlag har utkommit första
delen av en ny, modern musikhistoria, Musiken
genom tiderna av Gunnar Jeanson och Julius
Råbe, en populär framställning av den västerländska
tonkonstens historia. Detta verk vill på enklaste
sätt visa den muskintresserade, hur den
tonkonst vi kalla vår blivit till, hur dess
uttrycksmedel utvecklats, dess former växlat, dess
verkningskrets förskjutits och vidgats. För att
denna nya musikhistoria skall bli verkligt
praktisk och överskådlig, har innehållet begränsats
så till vida, att de exotiska folkens musik
lämnats obeaktad och framställningens
koncentrerats till den europeiska musikutvecklingen. Den
nu föreliggande första delen avslutas med Bach
och Händel, den andra delen, som utkommer
under nästa år, för framställningen ända fram
till våra dagars tonkonst. »Musiken genom
tiderna» avser att nå de talrika musikälskarna
i vårt land. Denna allmänhet har enbart under
de sista åren mångdubblats, och en populär
musikhistoria bör därför vara välkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>