Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"GAMLA STOCKHOLM" PÅ SKOLTEATERN
Qösla SEman som Sigge ’(Du(ff
Uppslaget förra året att ge Skolteaterns tredje föreställning
för höstterminen formen av en dramatisk-lyrisk uppläsning
visade sig så lycklig att man även denna gång upprepat
försöket, med icke mindre framgång. Uppläsningarna hade i år
en viss gemensamhetsprägel; man ville ge sina unga åhörare
en fläkt av det Stockholm som varit och hade därför
frammanat några kända personer ur teatern och litteraturen från
förra århundradet. Början gjordes med Anna-Maria Lenngren,
den intagande skaldinnan från förra sekelskiftet, som mer än
någon annan av de äldre författarna står frisk och levande även
för det släkte som nu nöter skolbänkarna. Hon personifierades
av Pauline Brunius, som på sitt utsökta sätt föredrog »Några
ord till min kära dotter om jag hade någon», väl den
älskvärdaste moralkaka som någonsin serverats en ung flicka, samt
den alltid roliga satiren »Porträtterna». Nästa gestalt ur
det förgångna blev Emelie Högqvist, som i Inga Tidblads
skepnad deklamerade monologen ur »Jungfrun av Orléans»,
och därpå framträdde Edvin Adolphson och läste som Edvard
Stjernström på ett utomordentligt sätt August Blanches »Den
gamle skådespelaren». Herr Adolphsons maskeringskonst firade
en verklig triumf, och hans mimik, plastik Och lustigt
manie-rade diktion förenade sig till en briljant studie, som tydligen
även till fullo uppskattades av den ungdomliga publiken. Så
framträdde Elin Linnander-Lejdström som Jenny Lind och sjöng
några av den stora sångerskans älsklingssånger, varpå Hugo
Björne, maskerad som Oscar II som ung sjömansprins, med
stentorsstämma framsade den kungliga dikten om »Det blånande
hav som mång tusende år mot Skandiens klippor har slagit».
Slutligen var det Gösta Ekmans tur att göra entré som Sigge
Wulff — cch att skådespelaren åtnjuter en oerhörd popularitet
bland skolteaterpubliken därom vittnade vältaligt de veritabla
brakapplåder, som oupphörligt smattrade vid entrén samt under
och efter visorna. Herr Ekman hade gjort en mycket lustig
och intagande typ av den unge vismästaren från mormors dagar,
och hans yttre habitus alltifrån den grå stormhatten med hand-
6 riv in :7lrio fp/jsun som ScLvarcL Stjernström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
