Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVER PÅ DANSTRIBUNEN
Cvå lyckade ensemble-uppvisningar och en misslyckad solist
Vera Alexandrowa har en gång i Scenens spalter
deklarerat sina åsikter om det svenska barnets psyke och dess
fallenhet för den konstnärliga dansen, och hon har säkerligen
förmågan att pejla djupet av detta psyke och framlocka
det slumrande danssinnet ur den skygghet, som ju i
allmänhet präglar barnet här i den kyliga Norden. Den
som skriver dessa rader har mer än en gång hört
hennes elever lovprisa sin lärarinna, vilket alltså betyder,
att arbetet är uteslutande angenämt och utgör en
efterlängtad förströelse i skolplugget, och att detta arbete
även kan ge konstnärligt resultat ådagalägges tydligt
på elevuppvisningarna. En sådan ägde rum den 29
november på Musikaliska akademien och programmet upp
tog utom enstaka danskompositioner även en hel liten
balettpantomim »Mytyl och Tyltyl» med idén hämtad
1’rån Maeterlincks Fågel blå. Denna hade i detaljerna
utarbetats av de små eleverna själva, och de fyra tablåerna
dansades mycket nätt och med tydligt och allvarligt
intresse både av »solister» och ensemble. Den
mimisk-plas-tiska uttrycksförmågan var speciellt i några fall
förvånande god. Den följande avdelningen bestod av en rad
gruppdanser samt solodanser av Vera Alexandrowa själv,
som upprepade några av sina vackraste och roligaste
kompositioner från i våras. Stor succés gjorde en ung dam på
cirka 12 vårar, som i en högst egenhändig komposition till
musik av Délibes visade en dansbegåvning av det mindre
vanliga slaget, och »Tre gycklare» presterade en icke så
ringa akrobatisk skicklighet. Men det bästa var dock, att
lärarinnan hos sina unga elever lyckats omplantera något av
den friska dansglädje, den frihet från förkonstling och
det muntert älskvärda skälmeri, som är den främsta
charmen i hennes eget konstnärsskap. Och som till syvende
og sidst kanske betyder lika mycket som den raffinerade
tekniken. E. L.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
