Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖR TORE SVENNBERQS 7O-ÅRSDAG
Av GUNNAR KLINTBERG
Det var under den litterära realismens genombrottstid
Tore Svennbergs utvecklingsår föllo in. Och han stod
som han stått och står ännu i dag i sin konst — ända
från 80-talets Repholdt och till Crainquebille i dessa sista
dagar — på jorden, och det med båda fotterna. Hans
stjärna förde honom tidigt i August Lindbergs väg, och
det var under hans vård den unge Falkens vingar växte.
En berömd turné med Julia Håkansson stadfäste ryktet,
och då Albert Ranft 1895 öppnade Vasateatern som sin
första fasta dramatiska huvudstadsscen stod Tore
Svenn-berg i ensemblens mitt som den redan mognade
konstnären. Det är från denna tid vi minnas hans Leontes,
hans John Gabriel Borkman, hans Skule Jarl och hans
Generaldirektör. Så följde, med ett kort avbrott för den
andra Håkansson—Svennbergturnén — som liksom den
första skänkte landsortens teatervänner några av deras
starkaste upplevelser i vår tid — en mera än tjuguårig
verksamhet vid Svenska teatern, och det är väl under
denna period Tore Svennberg har att anteckna sina
största segrar som skådespelare och svensk teater i
honom lärde sig att se en av sina märkesmän. En
uppräkning av det skiftande galleri av mänskliga och
omänskliga karaktärer han under dessa år skapade,
det skulle nästan bli en inventering av teaterns hela
repertoar av betydelse under samma tid. Må det vara nog
att erinra om Göran Persson i Strindbergs Vasadramer,
Stensgård i »De ungas förbund», Esajas i »Karlavagnen»,
Advokaten i »Ett drömspel», Golaud i »Pelléas och
Mélisande», Kungen, Ulrik Brendel i »Rosmersholm»,
Buttier i »Wallenstein», Mikael, Bernick i »Samhällets
pelare», Brutus i »Julius Cæsar», Herodes i »Salome»,
kardinalen i »Primerose», Benedikt i »Mycket väsen för
ingenting», Guldstad i »Kärlekens komedi» och kaptenen
i »Dödsdansen», kanske den märkligaste av dem alla.
1920 övergick Tore Svennberg till Kungl. Dramatiska
Teatern, i vars organisationskommitté 1906 han haft plats,
och det var bara en helt naturlig sak att det blev han,
som 1922 kallades att som chef föra den kungliga
talscenen ut ur dess tillfälliga dödvatten och till ny popularitet.
Mera sällan har han under dessa senare år fått tid att
själv framträda, men Armas Fager i »Den stora rollen»
och nu senast den gamle grönsakshandlaren i Anatole
Frances parisiska gatubild visa att han som skådespelare
möter sin bemärkelsedag med oförminskad ingivelse.
Tore Svennberg fann under några år också tid över att
nedlägga ett intresserat och högt skattat arbete i
skådespelareorganisationernas tjänst. Han var 1912—17 Svenska
teaterförbundets ordförande och försökte 1918 organisera
skådespelarekåren i den nya Skådespelareföreningen,
vars förste ordförande han blev. Det var inte hans fel
att även detta försök till facklig sammanslutning mellan
de svenska skådespelarna till sist rann ut i sanden.
Det utmärkande för Tore Svennbergs konst är framför
allt verklighetssinnet, den absoluta frånvaron av
fantasteri och förkonstling, den ärliga strävan efter
mänsklighet och sanning. Hans framställning bäres av en
personlighetens pondus, som ovillkorligen tvingar en att
lyssna, och av en temperamentets äkthet, som gör ordet
levande på hans läppar. Fantasien låter hans skapelser
skifta, humorn ger dem blod, som visserligen kan flyta
tungt, men som är varmt och rött, och ett stänk av
komediantens gudomliga naivitet — mera värd än de
vises sten — väger lyckligt jämnt mot den sunda
reflexionen i Tore Svennbergs hela läggning.
Det manligt vackra romarehuvudet har grånat och
dragen ha skärpts, men pannan möter högburen ett nytt
decennium.
Då Tore Svennberg den 28 februari fyller sina 70 år
hyllas han lika varmt av vänner i salong som på scen,
och i deras lyckönskan blandar sig en förhoppning att
hädanefter kanske något oftare än på senare år få se
honom i rampens ljus.
Frø* varje dag som går blir konkurrensen skarpare inom,
alla brancher 9iptop halitéer till billiga priser är dagens
lösen. Vara 8 olika Ihéer-begär av Eder handlande att
fä se vår katalog och prislista -i 32 olika förpackningar
borga en Jer alla och alla Jer en för värt motto:
Endast det bästa är gott nog !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
