Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUNDERINGAR I F A S T L A G S T I D E R
Så länge människorna levat tillsammans i ordnade samhällen
och så länge de därför varit underkastade ett visst tvång i sitt
yttre uppträdande, så länge har också önskan och behovet
funnits att åtminstone en gång om året få släppa gäcken lös och
lossa litet på den yttre korrektheten. Detta är den naturliga
människans reaktion mot civilisationens tryckande band, roten
till såväl den klassiska baechanalen som den italienska
karnevalen, vilken under de senaste seklerna blivit den allmänt
vedertagna formen för den muntra och uppsluppna fest, där man
under maskens skydd kan roa sig med litet större frihet än
vanligt. Och dessutom ger den oss tillfälle att kasta av
Vardagsmänniskan, man får ge vika för den alltsedan barndomen
hos varje människa inneboende lusten att »klä ut sig». Man
by-tei kön, nationalitet, tidsålder och yrke efter behag. »Solange
der Fasching währt», säger Schiller, »verehren wir die Luge».
Och vem vet förresten — kanske kommer masken naturen
mången gång näimare än vardagskläderna! Kvinnan i
manskläder och även tvärtom har alltid spelat en stor roll vid
maskeraderna, och alltsedan fjärde århundradet ha präster och
biskopar förgäves kämpat mot detta enligt katolsk uppfattning
brott mot anständigheten. Medeltidens fastlagsfirande och
maskerader voro emellertid betydligt vildare än våra dagars
tillställningar och man kunde egentligen tillåta sig vad som helst,
vadan inblandningen från prästerligt håll nog hade fog för sig.
För den finare tonen i fastlagsfirandet ha vi att tacka
Italien, där Rom, Bologna, Neapel och framför allt Venedig voro
berömda för sina karnevaler. Under 15-, 16- och 1700-talen drogo
årligen tusentals främlingar till lagunstaden, ty på ingen annan
plats roade man sig bättre och mera ogenerat. Nära ett halvt
år åtnjöto venetianarna så kallad »maskfrihet»; de äro
uppfinnare av dominon, denna den lättvindigaste av alla
maskerad-diäkter. Och därmed äro vi inne på den brännande frågan:
habiten! De viktigaste faktorerna härvidlag äro: fantasi och
smak. Naturligtvis även pengar. Men det kommer i andra
rummet. Grundsatsen att det dyraste är det bästa är riktig
i de flesta andra modefrågor, men när det gäller maskerad
ställes även denna regel på huvudet. Ty en maskeradkostym
skall nu en gång inte hålla i evighet; en natt är den vanliga
livslängden för ett dylikt plagg, kanske två eller allra högst
tre — sedan är det absolut slut med även den allra vackraste
maskeraddräkt. Naturligtvis får den vara kostbar, av det
härligaste material, förfärdigad av de skickligaste händer — den
som kan tillåta sig detta bör också göra det — men välj inte
bara ur kvalitetssynpunkt! Det är inte allt som passar för alla.
Man kan välja den praktfullaste brokad och ändå se ut som
en fågelskrämma i den färdiga dräkten. Man måste framför allt
underkasta sig en grundlig självkritik framför spegeln: hur ser
jag ut, är jag stor eller liten, tjock eller mager, har jag fula
eller vackra ben, måste jag dölja några felaktigheter eller kan
jag våga exponera mig? Ju hårdare och sakligare kritiken är
desto lyckligare blir resultatet. En felaktig eller löjlig kostym
har fördärvat många fester. Man bör även besinna huruvida ens
typ ägnar sig för den förskönande eller den groteska masken och
man bör under alla förhållanden icke gå utom sitt eget väsen
eller temperament, vilket vill säga, att en blond, timid och
fyllig dam icke bör anlägga exempelvis en spanjorskas dräkt.
Slutligen skall man även tänka på den praktiska sidan av saken.
I en maskeradkostym skall man kunna röra sig fullt obehindrat.
Stackare den, som vid varje steg behöver tänka: Månne
klänningen håller.. ? eller: jag måtte väl inte ha skrynklat ned
tyllvolangerna eller satt någon fläck på det dyrbara tyget.. !
Dylika hänsyn kunna förta en god del av glädjen på en
maskerad, precis som det beklagansvärda barnet som inte törs leka
på den smutsiga gården för att inte förstöra sina fina kläder.
Och glädjen, karnevalslynnet, är dock det allra viktigaste
tillbehöret — ett glatt hjärta och ett glatt ansikte, när ni möter
upp på operamaskeraden!
SHERLOCK HOLMES-REPRIS PÅ SÖDRA TEATERN
ScenSitd uv Sf>ev[ocd Ttolmes:
^Fp. v. (0M.iss Gnicfjion — Qudrun von BeiveC, J3or dov er dom aren — Sriand Goffiander, Professor (-WiLson — Qeorg ^Fernqvist
J3ady Giavtegan — G^evsiin Bergman, SfjerCock ^JtoCmes — ^fjure SRlfe. Sy6if( — <~filary von ffofynsione, Q extern — Hilding
SÆneff, Q)r <tM.ors — Qusiaf ’JCjärne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
