Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frihetens land skymtar i fjärran!! Ack, att amerikanerna ville
lära sig, att »du sublime au ridicule ce n’est qu’un pas»!
En sådan äventyrsfilm som Blixtrande klingor har
sällan rullats över vita duken! Filmen är byggd på Conan
Doyle’s »Brigadgeneralens hjältedater», och det goda stoff
äventyrsförfattaren par préférence givit regissören Donald
Crisp, har denne visat sig kunna tillvarataga på ett intelligent
och i högsta grad medryckande sätt. Handlingen löper fram med
en fart och elegans, som man ej är bortskämd med ens av
amerikanarna. Varje detalj i regin är väl gjord och länkar
behändigt samman de överdådiga äventyren och dess korta
intervaller. Till all lycka har regissören fått arbeta med Rod la Rocque
som »förste man», och han är charmant. Han har den
raljerande humor som fordras hos franska arméns främste
fäk-tare och skrävlare! Som hans listiga motspelerska fyllde
Phyl-lis Haver sin uppgift gott och väl.
Men nu må Doug akta sig! Hans medtävlare, unga la Rocque,
har nästan övertrumfat honom i den glada äventyrsgenrcn.
Den starkt omreklamerade lilla dansösen-filmstjärnan Lily
Damita uppbär huvudrollen i H e 11 b 1 o d, ja, man kan för
övrigt säga att hon uppbär hela filmen, som hör till de en
smula överkultiverade och åtskilligt utdragna franska opusen.
Flickan är skön, välskapad och filmbegåvad, men hon rår inte
för att man till sist blir trött av att se henne sväva omkring
i överjordiskt sköna spetsdessouer i sydländskt yppiga parker
och intaga poser på mån- eller solskensbelysta altaner. Allt
detta är visserligen mycket vackert, i synnerhet i början, och
fotograferingen är berömvärd, men bristen på handling gör det
hela en smula sövande mot slutet. Historien är emellertid
trovärdig och filmen över huvudtaget njutbar och välgjord. Det
enda man inte förstår är hur den sköna och firade dansösen
— och Lily Damita kan verkligen dansa på film — kan gå och
förälska sig i den tame ynglingen Fred Solm, som minst av
allt ger illusion av ung, spansk ädling. Warvick Ward i den
andra manliga huvudrollen är sympatisk och gör vad han kan
av sin ledsamma uppgift.
Brist på handling kan man däremot inte klaga över i K
a-valjeren från Cuba, möjligen skulle man kunna önska
sig en livligare stegring mot klimax. Det är kusligt och ganska
spännande alltifrån början i sjörövarstaden på ön utanför Cuba,
där en skön och högättad dam hålles fången av en samvetslös
herre, som vanligt trovärdigt återgiven av filmboven par
préférence, Roy d’Arcy. Utan att höra till de bästa i genren ger
filmen god underhållning, intrigen är välspunnen och regin
utmärkt. Den största behållningen skänker dock Ramon Novarro
i hjälterollen, där han utvecklar hela sin friska charm och
dessutom en ovanligt stor portion humor — att han är litet
för ung för uppgiften kan han ju inte göra något åt. Marceline
Day har kanske också någon fördold charm.
FÖRNÄMLIGT GÄSTSPEL PÅ JUDISKA
AMATÖR TEA TERN
Det judiska amatörsällskapet i Stockholm arbetar tydligen
energiskt på att skapa sig en position. För att höja den
konstnärliga nivån och komma i åtnjutande av verkligt sakkunnig
instruktion har sällskapet inbjudit den bekante amerikanske
skådespelaren Adolf Timjanoff, som spelat vid flera förnämliga
sällskap, bland annat det ryktbara Habima, att sätta upp och
gästspela i amatörsällskapets närmaste pjäs. Denna föreställning
äger rum söndagen den 19 februari i Konserthusets lilla sal och
upptager A muters harz, livsbild med sång i fyra akter.
TEATERALMANACK
13/i Södra Teatern. B JRG MÄSTARE STÉEN.
Lustspel i tre akter av John Wigforss. Regi: Elis’Ellis.
Sten Stensson Stéen.... Elis Ellis
Fru Salvén...... Hedvig Nentzén-
Haqvinius
Ludmilla....................Gina Barcklind
Svensson.............Kurt Welin
Elna............ Kerstin Bergman
Gröndahl ......... Gustaf Hjärne
Fru Gröndahl....Hildur Lindholm
Kristin....... Gudrun von Zeipel
Erik............... Nils Leander
Albin v. HÖrne... Bertil Brusewitz
Forsman.......Erland Colliander
Persson......... Georg Fernqvist
,4/! Blanche-Teatern. BOBBYS SISTA NATT.
Grotesk i tre akter av James Barcley. Regi: II. Roeck Hansen.
Yictor..........Erik Berglund William............Knut Stengård
Yvonne......Esther Roeck Hansen Margot............. Märta Arbin
Bobby..............Olav Riégo
n/, Kungl. Teatern. ÖDETS MAKT.
Opera i tre akter och ett förspel av
Regi: Gustaf Bergman
Markis de Calatrava...Conny Molin
Leonora........... Brita Hertzberg
Don Carlos........Einar Larson
Don Alvaro..... David Stockman
Fader Guardiano...Åke Wallgren
Fra Melitone......Emile Stiebel
F. M. Piave. Mus. av Giuseppe Ver di.
. Dirigent: Leo Blech.
Preziosilla.......Margit Mandahl
Trabuco........... Olle Strandberg
En fältläkare......Henning Malm
Alcalden.............. Josef Herou
Curra.............. Ebba Högfeldt
22/i Dramatiska teatern. LEKA MED ELDEN.
Komedi i en akt av August Strindberg. Regi: Gustaf Linden,
Fadern.............Bror Olsson
Modern...........Tyra Dörum
Sonen............Uno Henning
Sonhustrun ........... Tora Teje
Yännen.............. Gabriel Alvv
Kusinen.........Lena Cederström
BANDET.
Sorgespel i en akt av August Strindberg. Regi: Gustaf Linden.
Häradshövdingen Colbjörn Knudsen
Pastorn........... Carl Browallius
Baronen...........Gösta Hillberg
Friherrinnan.........Tora Teje
Länsmannen........Josua Bengtson
Fjärdingsmannen......Axel Högel
Advokaten........... Alf Sjöberg
Alexandersson.......Ivar Nilsson
Alma Jonson........Signe Enwall
Dej an.............Karin Carlson
**/, Oscars-Teatern. GUSTAF III.
Skådespel i fyra akter av August Strindberg.
Gustaf III.........Lars Hanson
Armfelt ... Karl-M agnus Thulstrup
Schröderheim... Arthur Cederborgh
Pechlin........Edvin Adolphson
Horn.......... Häkan Westergren
Ribbing............Roland Hult
Anckarström........ Hugo Björne
Fersen......... Ragnar Arvedson
De Geer.......... Justus Hagman
Munck.............Nils Wahlbom
Taube................Olle Florin
Liljensparre.....Mathias Taube
Regi: Rune Carlsten.
Nordström.........Carl Flygare
Olof Olsson....... Rune Carlsten
Thorild......... Gösta Gustafson
Kellgren..........Roland Hult
Halldin........ Pierre Fredrikson
Bellman..........Gösta Gustafson
Holmberg..........Justus Hagman
Badin........... Sture Lagerwall
Papillon..... Thor Christiernson
Sofia Magdalena...Britta Vieweg
Fru Schröderheim...Ester Sahlin
»Livet är en cirkus», så lyder prolog och paroll i Max
Reich-manns pompöst upplagda film Under cirkuskupolen.
För en gångs skull följer regissören prologens intentioner, och
handlingen tragiska förlopp väves samman med cirkuslivets
clownerier och konventionella grin till en gripande grotesk
över livet. Det är utmärkta cirkusinteriörer som rullas upp,
det finns intensiv kraft bakom scenernas snabba flykt. Aldrig,
tror jag, har man fått cirkus mera levandegjort än i denna
film. Man lär känna sågspånsscenens vältrimmade och
skickliga artister, berusningen i strålkastarnas sken — och
tragedierna i ryttargång och loger bakom ridåerna.
Tyvärr ha ej de skådespelarkrafter som stått till buds varit
de bästa. Raimondo van Riel är en kraftfull konstnär som ej
ryggar tillbaka för att grovt understryka typens vedervärdiga
27/! Vasateatern. HENNES EXCELLENS.
Operett i tre akter av Rud. Schanzer och Ernst Welisch. Mus. av Michael
Krausz. Regi: Oskar Textorius. Dirigent: Hjalmar Meissner.
Furstinnan Petra.....Maja Cassel
Negruzzi......... Hugo Jacobson
Geza Tököli......... Carl Struve
Baron Pista...........Lars Egge
Dshilli Bey... Margit Rosengren
Zuntz.............Sigurd Wallén
Lya ................Elsa Wallin
Manelescu...........Eric Frölin g
Abelescu............Oscar Åberg
Penesch..........Tage Almqvist
Cyril............ Martin Karlson
sidor. Som den grymme fosterfadern är han emellertid lyckad.
Som hans dotter, den utpinade, av rädsla skälvande tösen, får
man förvånansvärt nog se Mary Johnson. Varför — den frågan
får anstå! Hon har kommit över den tid, då hennes ansikte
gjorde sig i närbilder, och spelet verkar spasmodiskt instruerat.
Ernst van Duren är skön och gör sin roll som cirkusartist con
amore. Eléne-Margot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
