Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare befäst sin slällning såsom en av centralfigurerna i dansk
teater av i dag. Författaren har kallat sitt verk en
»Köpen-hamnskomedi» (med sång i 7 avdelningar), och det är också
en god portion köpenhamnskt gemyt av den gamla goda sorten,
som han förmått stuva in i »Den grønne Yogn». Det är teater,
film och cirkus i broderlig förening.
Det börjar med film. På ridån är baksidan av den gröna
vagnen avbildad, dörrarna öppnas, och i dörröppningen är den
vita filmduken uppspänd. Vi se den gröna vagnen rulla fram
på landsvägarna, och i fönstergluggarna sitter personalen och
nickar och — så är presentationen över.
Ridån går upp. Vi se nu en interiör av den gröna vagnen,
och cirkusdirektör Mauritzen med fru visa sig kroppsligen. Vi
få också veta, att cirkusens »Dummepetter» — pellejöns — går
och drömmer om att en gång i tiden bli en stor cirkusdirektör
och gift med Mauritzens dotter Nelly. Nästa avdelning flyttar
oss över till ett enkelt möblerat rum i Köpenhamn, där
Mauritzens döttrar Else och Rosa bo, den förra okunnig om, vem
hennes föräldrar äro. Else är förälskad i en ung och ståtlig
flygare vid namn Berg, som umgås med den stolta planen att
flyga från Köpenhamn till New York. I väntan på ordnandet
av denna flygtur är han emellertid privatchaufför hos Warner,
en rik, medelålders och rödhårig herre. Även han tänker
»crossa» Atlanten och även han har ett gott öga till Else, så
de båda herrarna äro i dubbel måtto rivaler. Ett slag ser det
mörkt ut för Else och Berg, men så kommer slutligen den
beramade Atlantflygningen till stånd, och Else följer med i Bergs
maskin. Starten ser man på film. Else och Berg hinna
emellertid inte längre än till en liten ö vid danska kusten. Där måste
de nödlanda på grund av dimma, ön är lyckligtvis inte
obebodd. Där finns ett stort badhotell, och vi återfinna alla
invånarna från den gröna vagnen men i nya skepnader, som
mannekänger, badmästare m. m. Och den gröna cirkusvagnen har
degraderats till badhytt. I sinom tid lättar dimman, och
eftersom även Warner måst nödlanda, är ännu ej allt hopp ute om
att la hem första pris i Atlantflygningen. För andra gången
starta Else och Berg, och nu ha de bättre tur. Efter en
ansträngande färd anlända de till New York och välkomnas av en
tuscnhövdad människoskara — det ser man på film. Även
»Dum-mepetters» drömmar gå i uppfyllelse. I sista avdelningen ser
man honom som direktör för en stor och fin cirkus, och Nelly
har han också vunnit.
Samtliga de agerande gå i elden med liv och lust, och det
är ju inte att undra på, då Sarauw skrivit pjäsen just för Scalas
skådespelare, och att han känner dem väl, märks med all
önskvärd tydlighet. Första priset tar utan gensago Liva Weel som
Rosa, cirkusdirektörens äldsta dotter. Hon är visst inte vacker
och har knappast charm — åtminstone gömmer hon den
omsorgsfullt. Men likväl är hon oemotståndlig tack vare sitt
enastående uppsluppna humör, sitt naturliga och otvungna väsen
och sist men icke minst tack vare sin oförlikneliga
»grimase-iingsförmåga». Ingen kan så bra som hon exekvera en
kvickhet eller glad kuplett. I synnerhet avsjungandet av visan om
Frederiksens fest och av »Hoplala» väckte jubel. God tvåa är
Carl Alstrup, även om han i början ej tycks passa som
kapellmästare och musikalisk clown. Först i fjärde avdelningen på
festen å hotell »Majestics» takterrass känner man riktigt igen
A.-B. NILSSON & LINDMAN
––- CIVIL* OCH –– Birgtrjarlsgaian 15
MILITÄRSKRÅDDERI STOCKHOLM
Telefoner 80 55. Norr 5381
TVÅ FÖRMIDDAGSTIMMAR I EN
RA RKETTFÅ TÖLJ
Det är en fridfull morgonstund på Oscarsteatern. Salongen
ligger öde och tom och även på scenen råder stor stillhet. En
ensam herre mäter tiljorna med sina steg medan han då och
då kastar en blick på sin klocka hon är 11 ... Skall det bli
plikt? Nej, hr Taube är den mest punktlige, och fru
direktrisen överskrider inte heller repetitionstimmen med många
minuter. Få vi presentera den inte längre ensamme herrn: herr
sceninstruktören Johannes Poulsen fra Köbenhavn, som rest hit
för att ta itu med teaterns stora vårprogram, Sheridans
»Skandalskolan». Minuterna skrida, vem väntar man på? Å jaså,
hr Ekman-Joseph Surface, som slutligen också anländer,
något försenad visserligen, men han ursäktar sig med att
dröjsmålet förorsakats av ärenden för teaterns räkning. Och för
övrigt kan man ju inte gärna bötfälla en så högt uppsatt person
som en av teaterns direktörer! Herr Ekman är förresten som
bekant en herre som i alla fall hinner med åtskilligt mer än
vanliga människor. Nätt och jämnt hemkommen från
Candida-turnéen får han kasta sig in i dubbelrepetitioner — en trappa
upp i den lilla artistfoyern gnor man nämligen med »Gröna
hissen» — och Johannes Poulsen är inte den som unnar sig
eller sina skådespelare mycken vila. Han sprakar av energi
och intresse, där han sitter och vickar på sin stol och kritiskt
följer den just påbörjade scenen mellan Joseph Surface och sir
Oliver-Mathias Taube. Han avlyssnar nyanserna, han
avhonom. Han kommer i frack med vidhängande pantlapp och
bruna skor. Med Alstrupsk humor sjunger han om sin frack,
som trots sin ålderdom »grönskar» — på grund av dålig
kvalitet. Sin största triumf firar emellertid Alstrup som
badmästare, och något dråpligare än Alstrups simundervisning har väl
knappast visats å någon scen. Han är den korpulente
50-års-ynglingen upp i dagen, som först doppar stortån, blöter bröstet,
gör ansatser till ett elegant hopp, men i stället beslutar sig för
att helt makligt sätta sig baklänges ned i vattnet, tar ett par
simtag, kommer hort till repet vid trappan och häver och
doppar sig ett par gånger — för att bli riktigt våt. Trots bristen
på vatten var denna uppvisning något alldeles enastående
roligt. Victor Wulff som cirkusdirektör Mauritzen och Philippa
Frederiksen som hans hustru gestaltade sina roller till
belåtenhet. Deras döttrar Else och Nelly spelades av Else Marie
Hansen — gäst från Casino — och Elisabeth Frederiksen. Båda
voro söta och hjärtevinnande, och den förra sjöng bra och den
senare dansade bra. Hans W. Petersen som Dummepetter
briljerade som vanligt med sitt strålande humör, sitt godmodiga
»smil» och sin kvickhet i benen. I sista avdelningen framträdde
han som hästdressör dirigerande 17 väldresserade fullblod
(Sca-la-girls). Denna hästdressyr var ett ståtligt slutnummer, men
den var betydligt underlägsen hr Hagmans »dressyr» vid Karl
Gerhards höstrevy. De båda flygarna och rivalerna framställdes
av Edgar Hansen och Henry Seeman. Och så slutligen en
eloge åt Scala-baletten, som visade sig i åtskilliga verkliga
glansnummer. Beträffande flygmaskinsbaletten förtjänar den goda
idén särskilt beröm.
Köpenhamn i mars 1928. Wilhelm Prince.
Damturk i Sturebadet Dambastu i Sturebadet
varje tiadag och fredag 2: 50. alla dagar 1:50, 3 damer i
5 bad 10 kr. sällskap 3 kr.
Många kvartslampor, 1 kr. i samband med bad
Yppersta skönhets- och foryngringsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
