Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I nöden prövas vännen,
— vid heshet prövas
spelare forma sina roller efter eget huvud som
till exempel skådespelaren, som uppnådde en
kolossal förnyelse, ett konstnärligt genombrott
genom att spela Correggio som — stendöv.
Roande är skildringen av
primadonnefiendska-pen: »Det går kalla kårar utefter ryggraden,
när jag ser mina två primadonnor gråtande
falla i varandras armar. Det är tecken på den
mest fruktansvärda fiendskap. Jag känner en,
som i en sådan omfattning bet sin rival i
halsen, så att hon icke kunde sjunga på 14 dagar.»
Lika bekymmersamt är det med de åldrande
damerna, som ständigt bara vill spela sina
ungdomliga roller: »De ha liksom de italienska
klockorna stannat på 24.»
En rolig, satirisk skildring ger Hoffman av
den stora, nya praktoperan som skall upp. Den
firade komponisten bar redan före
fullbordandet låtit pressen sprida meddelanden om att
hans nya mästerverk är i antågande och
således skapat en stämning för det, som nödsakar
direktionen att antaga det när det äntligen
kommer — till betydligt högre pris än annars
hade varit nödvändigt. Teaterns ledande
krafter vilja först icke spela med, primadonnan
därför att det icke är en titelroll (hon bevekes
dock då teaterskräddaren sänder hem till
henne den praktkostym hon skall bära i sista
akten), och den store bassångaren därför att det
icke finns mer än en enda bravuraria. Men
även han lockas till deltagande genom att man
i andra akten, där han mördat sin älskade,
Saltomortalens mästarinna.
Lilly Brown
Vidstående formsköna och smidiga dam är
en akrobat av svensk extraktion, gift med en
engelsman. I sommar medföljer hon Malmstens
artistsällskap, som uppträder i folkparkerna
landet runt. Den skickliga damen lär vara den
enda som gör stående framlänges saltomortal.
inlägger en aria som ger honom anledning först
till samvetskval och sedan att minnas sin
lyckliga ungdomstid — vilket betyder två djupa A,
hans bästa ton — och i första akten en liten
rondo i fransk stil. De största svårigheterna
bereder dock huvudrollens innehavare, en hund,
(»Tiden vill det! Det stigande, andliga kravet
fordrar nu en gång hundar på scenen!») som
nu av teaterfrisören instrueras i rollen som
lejon, operan heter nämligen »Lejonet
Guz-man». Den lär sig att stå, gå och röra sig på
scenen — samt att rycka peruken av älskarens
huvud, som den skall göra i andra akten.
Frisören har till den ändan låtit sy in bajerska
korvar i hjältens peruk.
Tagen denna tröst för ett tigerhjärta, I
för-pinten och beklangansvärde teaterdirektörer i
allo lande!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
