Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I D E
Gounods Faust är
utan tvivel populärare
och lättsmältare än
Goethes. Även om man
håller sig till Del I —
och Del II har
veterligen ännu ingen teater
hos oss vågat sig på —
måste man göra
avsevärda beskärningar.
Vilka — det är just en av
de viktigaste och
ömtåligaste frågorna. Att
stryka Auerbachs
källare som man gjort denna
gång tror jag är ett
missgrepp. Det är en av
skådespelets upplivande
scener och ger dessutom
en saftig och väsentlig
sida av tidens liv.
Hellre kunde man ha
förkortat det stora
dimmiga deklamationsnumret
i »Bergshålan». I likhet
med Bo Bergman
saknade jag också den gamla
Ttilda IBorgström operahimlen i prologen.
som 9dartfja i 9<aust otof Molanders regi
Aimberg <fe Preiniu, foto. jlar emellertid stora för-
tjänster, liksom John
Ericssons dekorationer. Såväl Fausts studerkammare
som Margaretas kammare hade en.intim stämning inte
utan medeltidsmystik. »Utanför staden» verkade som en
jättelik tavla av någon from efterföljare till Durer,
Marthas trädgård inramade vackert de färgglada
dräkterna, men »Vid brunnen» var alltför modernistiskt
beklämmande och påminde föga om de sydtyska städernas
förtjusande medeltidsbrunnar. Av häxsabbaten på
Broeken borde slutligen ha gjorts en helt annan, sensuellt
glödande orgie, (där har operan givit lysande föredömen)
— nu verkade det hela nästan lika oskyldigt som den
atterbergska musiken.
Har Anders de Wahl fått vila sig länge, så har han
som Faust ett tillfälle att ge utlopp åt hela sin
expansionskraft. Den är alltjämt av häpnadsväckande
dimensioner. Vilken sextioåring gör om detta kraftprov? Och
han illuderar nästan bättre den unge, tilltagsne och
kär-lekshungrige Faust än den livströtte långskäggige
gubben. Dock njuter jag för min del mera av hans
mångskiftande stämma när den ljungar och befaller, än när
den skall smeka och beveka. I de erotiska momenten
kommer det ibland med en viss salvelse, som verkar
dramatik
Av ARTUR MÖLLER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
