Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJTEATER
GÖTEBORG
Brev från Scenens korrespondent
Scen6ifd ur S? dt ens k ap spr o v e t:
T/’, v. Semmy 7nieclmann, Qeovg Jl / i c (i in g 6e rg, C-Wanäa Qtotftgavdt ocfj CffiCda 07 or g st rom
Säsongen hänger i. Man tycks inte kunna bli av med
den. Musiksäsongen tog visserligen slut i och med april,
men teatrarna fortsätta.
Först ett ord om Stenhammarsveckan. Sällan ha
göteborgarna gått med samma andakt till en musikfest som
till dessa tre minneskonserter. Åminnelsen av Wilh.
Sten-hammar förpliktade. Första aftonen var John Forsell
den som angav rätta festprägeln. Knappast någonsin har
han så bortsett från sig själv som när han här stod
hos orkestern och sjöng »Florez och Blanzeflor» samt
Bardens ballad ur »Tirfing». Den värdighet han
utvecklade, smittade från sig. När Tor Mann därefter återgav
G-mollsymfonin, skedde detta med en alldeles särskild
värme och känsla. Andra kvällen var kammarmusikens.
Forsell sjöng sånger med piano, fint och försynt, hr
Asti tolkade den sommarskira violinsonaten så ljust som
den bör klinga, göteborgskvartetten spelade till sist
mästarens sista stråkkvartett. Sista dagen tonade den
stora kantaten »Sången» och gav slutackordet på hela
musikfesten. Oförglömliga dagar, en harmonisk
avslutning på denna säsong, vilken berövat staden två
tillgångar inom dess musikliv av oskattbart värde: Wilhelm
Stenhammar och Konserthuset.
Första maj var det premiär på Lorenshergsteatern
igen. Semmy Friedmann har etablerat sig som
sommardirektör och ämnar spela komedi, så länge det går. Han
hade försäkrat sig om ett förklassigt program, Lonsdales
Äktenskapsprovet. Stycket har inte förr givits
på svensk scen. Det intresserar mest därför att det är
kvickt, och därför att det rymmer mycket, mycket av
både rim och reson. Personteckningen är skisserad i
eleganta drag, konflikten inte precis tagen på hyllan,
upplösningen inte alls så missromantisk som man kanske
väntar av ett sommarstycke. Vad som dock betyder mer
var att stycket spelades överdådigt. Hilda Borgström
gästade det lilla sällskapet och visade än en gång, vilken
utomordentlig artist hon är. Hennes Mrs Maria var ett
mästerstycke, som man njöt av utan varje reservation.
Hon drog motspelarna med sig. Här var aldrig tal om
något stjärnspel. Wanda Rothgardt var ung, ljuv och
förtjusande, Georg Blickingberg uppträdde halvt som
charmör och var skön som en gud i damernas ögon, Semmy
Friedmann slutligen utvecklade all den munvighet,
elegans och fräckhet hans hertig av Bristol krävde. Ett
majprogram, som gott visat sig konkurrera med
vårkvällarna. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
