Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALETT OCH RYTMIK
SVENSKA I MUNCHEN
Av VERA ALEXANDROWA
Om alla dansöser i Danmark äro lika söta som Ulla
Poulsen, då är det en fröjd och glädje att sitta i
Köpenhamn på en balettföreställning. Någonting så idealiskt
skönt som hennes lilla nobla huvud och den oändligt
graciösa och gracila gestalten har man sällan tillfälle att
skåda. Hon är så skön att man blir avundsjuk. En
mycket acceptabel baletteknik, lätthet i kroppen och, vad
numera sällan är fallet hos moderna dansöser, en
naturlig grace i rörelserna, ty hon är inte bara skicklig och
vältränad, hon är absolut graciös. Någon större mognad
i den konstnärliga smaken vid skapandet och
utformningen av danskompositioner ådagalades däremot ej, inte
heller något temperament eller värme i tolkningen.
Kanske dansösen ännu är alltför ung därtill, det lär vara
hennes första självständiga dansuppvisning. I givna fall
kan man inte gärna tala om danskompositioner, ty
danserna bestodo av en hel rad dansexerciser och pas, som
avlöste varandra, och det hela var inpressat i ramen av
en lättfattlig och anspråkslös musik, som tål att handskas
hur som helst med. Någon strävan att låta
danskomposi-tionerna vara uttryck för inre upplevelser och för sin
konstnärliga personlighet förmärktes ej. Förresten, vad
skall en dansös göra när hon ingenting har inom sig att
ge uttryck åt? En ärlig och duktig dansös kan man vara
ändå. Det är Ulla Poulsen också — och gränslöst
intagande på köpet. I barnsliga danser var hon som sötast,
spanska danser däremot äro vi så bortskämda med av
genuina spanjorskor, att en jämförelse knappast tål göras.
Tolkningen av Sibelius’ »Valse triste» var mycket svag:
en moder, kämpande med döden för sitt barn, ett ämne,
som är det mest tragiska, kanske det enda riktigt tragiska
här på jorden, kan inte återgivas i en handvändning
under loppet av två minuter med hjälp av ett dussin
inlärda koreografiska rörelser av ett så ungt och av
passioner ännu oberört barn som Ulla Poulsen synes vara.
Det var ett ödesdigert misstag att låta sin make
Johannes Poulsen fylla ut pauserna mellan danserna.
Poulsens uppläsning rörde vid helt andra, mycket djupare
strängar. Den allvarliga, själsligt intellektuella njutningen
avbröts ideligen genom dansösens intrippande. Dansen
njutes utav själens yttre lager. Denna underliga
blandning av recitations- och danskonst tvang till en andens
gymnastik: dyka upp, dyka ner, slumra in och vakna.
Pauserna mellan danserna kunde lämpligare utfyllts av
fru af Klintberg (som är ett eminent nöje att åhöra)
med några ändamålsenliga pianostycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
