Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA TEATERFÖRBUNDETS OCH T. S. 0:s
STORM VÅRFEST
M GRÖNM LUNDS TIVOLI
ÄGER RUM TORSDAGEN D. 31 MAJ OCH FREDAGEN D. I JUNI
FRÅN KL. ’h 8 E. M.
■111
imiiiiiiMiiiffiiiiiiiii
IIIIUIIII
llililllMIffllliWlilH
hålla publikens intresse. Onkel Bräsig, en av
litteraturens evigt unga gestalter, får i Ernst
Brunmans tolkning den rätta musten och
färgen.
I Vanadislunden repeteras under högtryck
»Folket i Simlångsdalen», en av Einar Fröberg
verkställd dramatisering av Fredrik Ströms
roman med samma namn. På den lilla plats, som
ej är belamrad med byggnadsdelar från den
pågående ombyggnaden av scenens fasta
dekorationer, rör sig ett myller av bönder och
zigenare, gamla gubbar och sköna jungfrur.
D. v. s. för den tillfällige besökaren är det svårt
att i de välklädda personerna på andra sidan
den blivande rampen urskilja dessa vitt skilda
karaktärer, men en blick i pjäsexemplaret
röjer förhållandet. Arvid Peterséns vana hand
leder inövningen, och av hans hand kommer
också taktpinnen att föras i sommar.
En /bsenanekdot
Det är en känd sak, att Henrik Ibsen varje
dag under flera år mellan 2 och 4 läste
tidningarna på »Grand» i Kristiania vid sitt eget
bord och sitt eget fönster i sitt eget rum, och
det betraktades som helgerån att närma sig
det allra heligaste. Engelska och tyska
turister försökte förgäves muta portier och
vaktmästare för att få en skymt av Ibsen på när-
mare håll. Värden hade givit de strängaste
order, han ville icke få »mystiken» på Grand,
som hela världen talade om, förstörd. Och så
vitt man vet hände det bara vid ett enda
tillfälle att kyrkfriden stördes. Det var ^ maj
1896. Direktör Abrahams från Folketeatret i
Köpenhamn gav gästspel i Kristiania. Han gav
varje afton för fyllda salonger »Madame
Sans-Géne», sällskapets humör var strålande och
dess ungdomar sprängde tyglarna och
förvandlade staden, som Drachmann kallade den
tråkigaste näst Odense, till ett Sodom. Och så
gick det till att truppens charmör med satanisk
list och med löfte om champagne inspirerade
en kamrat, Marius Berggren, en gemytlig och
frodig liten herre, att smyga sig in i
helgedomen och tilltala den fruktade. Charmören, som
noggrant instruerat syndaren in i minsta
detalj, stod med sina kamrater gömd bakom en
portier och iakttog scenen.
Ibsen satt läsande, gömd bakom sin tidning.
Berggren listade sig in och ställde sig, liten
som han var, bakom tidningen och kunde icke
ses av den läsande. Nu började spelet. Han
pillade mycket diskret med pekfingret på
överkanten av tidningen. Ibsen lät tidningen falla,
såg upp och sköt blixtar över guldbrillorna.
Berggrens styrka låg i barnaleendet och den
sköna enfalden. Han bockade sig och sade:
— Förlåt, herr Ibsen, men jag har med
intresse läst flera av edra stycken!
Åskådarna bakom portieren väntade en
naturkatastrof, men »Zeus» blev sittande i samma
ställning och fördubblade ljungelden.
— Jag är dansk skådespelare... mitt namn
är Berggren!
Ovädret var i samma ögonblick förbi. Ibsen
reste sig vänligt och svarade:
— Jaså, jaså...
De historiska männen voro precis lika små,
och med lätt krökta ryggar stodo de i
silhuett mot det berömda fönstret, den ene
profet-blek, den andre Falstaffröd.
— Jag har... varit mycket road av edra
pjäser!
— Det intresserar mig mycket... mycket...
Jag går aldrig på teatern... men hälsa edra
kamrater!
Det obegripliga skedde — guden räckte
handen till avsked. Audiensen var slut.
Samma kväll blev hjälten trakterad med
ostron och champagne av charmören.
Hur hade det gått till?
Jo, Ibsen stod i gammal skuld till Det
Kongelige Teater. Fru Betty Hennings var samtidens
första Nora, och »Vildanden» fick premiär
1885 i ett utförande som knappast någon
annanstans i Europa. Denna anekdot
karaktäriserar Ibsen som den ytterst försiktige
»affärsman» han tillika var — Berggren var kanske
skådespelare vid Det Kongelige, man kunde inte
veta.
ROLFS
Jubileums-Revy
Varje afton Itl. 8 em.
å
Cirku s-Teatern
Ernst Rolf
K atie R olf sen
Eric Gustavsson
RICII. HAYES
Komisk Jonglör
CHARLES ond DIVINA
Världens främsta danspar
Rolfs O rigmaT Jazz ~R an d.
I ––– !
j Bilj. säljas i Sv Dagbl. depeschbyrå, Dag. Nyh. Sturepl., Hornsg., Vasag. {
| och Allmänna Tidn.-kont., efter 5 e. m. i Cirkus. Telefon Norr 55. j
Lyxut-
förande.
SÄ
Invändigt
klädd med
mokka.
G RAN DOP HON.
Den eleganta resegrammofonen av Sweitzerfabrikat.
1 års garanti. Begär att få höra den hos Eder
Musikhandlare vilken även säljer den på lätta
villkor, om Ni önskar detta. Einnes den icke
hos denne, begär vår katalog direkt.
N:o 7115 Ljust lackläder ................. kr. 195:—.
„ 7110 Brunt krokodilpräss. läder....... „ 195: —.
„ 7150 Antikläder ....................... „ 195:—.
„ 1170 Sv. läderklot .................... „ 150: —.
A.-B. EKON, Tunnelgatan 14
STOCKHOLM.
”Grandophonen Speglar Tonen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
