Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄSONGENS FACIT
Av Mt ERNST
En middagstidning ställde i medio av månaden maj en
rundfråga till Stockholms teaterdirektörer om hur
vintern 1927—28 gestaltat sig ur deras synpunkt. Svaren
in-kommo beredvilligt och andas idel belåtenhet. Säsongen
hade varit utmärkt. Teaterintresset befann sig tydligen i
en stigande kurva, publiken hade visat att bara man ger
goda program kan man också räkna med många och
goda hus. Det var en ljus och förtröstansfull totalbild
som framgick av dessa uttalanden, i synnerhet sedd mot
den mörka bakgrunden av Köpenhamns teatersäsong, där
konjunkturerna krävt inte mindre än tre dödsoffer.
Stockholm håller tydligen på att åter göra sig förtjänt av sitt
gamla renommé som en första klassens teaterstad.
Nu är det visserligen inte så säkert, att svaren skulle ha
utfallit fullt så gynnsamt till en skådespelare, som yrkat
på löneförhöjning eller en författare, som begärt förskott.
Det är väl ungefär samma förhållande som med
bokförlagen, vilkas nyheter nästan alltid haft lycka med sig när
det är pressen som frågar. I den något amerikaniserade
kampen för tillvaron är det ju så viktigt att visa en
leende och segerviss fasad. Särskilt vad de statsunderstödda
teatrarna beträffa återstår att se, om nästa års revisorer
komma att bli lika storbelåtna med de uppnådda
resultaten.
Det finns emellertid ett annat bokslut som tiden jämväl
torde vara inne att söka överblicka, säsongens
konstnärliga facit, som ur allmänhetens och kulturens synvinkel
kanske är av väl så stort intresse som den ekonomiska.
Ha vi fått några storverk att minnas, några av dessa
mäktiga inre upplevelser, som lyfta själen över
vardagslivets förvirring och vedermöda och ge oss ett nytt
fågelperspektiv över livet?
Det vore orätt att förneka, att åtminstone en av våra
teatrar visat en högtsyftande konstnärlig ambition.
Dramaten har utan tvivel hävdat sin rangställning som
landets främsta talscen. Det var rätt länge sedan den
befunnit sig i brännpunkten för det allmänna intresset som
nu. Ville en sammanslutning med kulturella anspråk
som Publicistklubben eller Konstnärsringen vara viss om
fullt hus och eldig debatt, har den bara behövt välja
Dramaten till diskussionsämne. Inte dess repertoarval
visserligen, ty det framskred att börja med försiktigt på
banade klassiska vägar. Vem vågar klandra en teaterchef
för att han spelar Racine, Lope de Vega, France,
Strindberg, Ibsen, Goethe? Även om en och annan i sitt stilla
sinne tyckte att det blev för mycket vers och 1600-tal.
Men den utstyrsel i vilken dessa vördnadsvärda
presenterades var onekligen ägnad att väcka sensation. Tänk att
en sådan gammal fin herre som Svennberg var med på
sådana halsbrytande nymodigheter som trappdramatiken,
tunnorna, strålkastarna — och till slut även filmen,
radiotjuten och dissonanserna i Hoppla!
Det lider emellertid knappast något tvivel att Drama-
tens sista säsong under Svennbergs egid kommer att
räknas till de märkligare i vår teaterhistoria. Förebråelsen
att ha tagit upp Faust för sent kan han ta med ett visst
lugn. Den lyckades trots de Wahl och trots den magnifika
iscensättningen inte ens hålla sig uppe till 1 maj. Publiken
orkade tydligen inte med mera vers och klassicitet
Man bör ej heller glömma att denna vinter därtill varit
Klubbteaterns första, att Dramaten på detta sätt inom
sina egna gränser erövrat Intiman åter. Och för
inhemska författare med mera djupsinne och storslagna
intentioner än spiritualitet och savoir faire öppnar
Klubbteatern ju förut okända utsikter att bli spelade.
De skulle säkert göra orätt i att hoppas på
Oscarsteatern. Efter sina erfarenheter av den judemystiska
Dib-buk har triumviratet där uppenbarligen alltmera inriktat
sig på lättsmältare pjäser och lättköptare framgångar.
På 1927 års litterära kreditsida har dock Oscarsteatern
ännu en betydande post: Spelet om kärleken och döden,
i vilken Nils Arehn gav oss ett sista outplånligt intryck
av den själsstarka konst, som förmår triumfera även över
fysisk brutenhet. Publiken fann emellertid fortfarande
mera behag i »Gröna hissen» och man får kanske inte
förtänka Oscarsteaterns direktion, som inte åtnjuter
statsunderstöd, att den fram på vårsidan gav det
makalösa utstyrselstycket »Skandalskolan» med Johannes
Poulsens bacchanal och Ullas dans samt till slut det
amerikanska balett-revolverdramat »Broadway». Det uteblev inte
påminnelser i pressen om att Oscarsteatern åtagit sig att
vårda Svenskans fina litterära traditioner. Men de som
erinrade sig »Bomullskungen» och »Halvblod» drogo på
mun...
En teaterpublik får väl i stort sett de pjäser den
förtjänar. Teaterledare som vilja »uppfostra» publiken få
betala lärpengarna själva, och det skulle inte förvåna
mig om direktör Eklund hellre spelar ett stycke till av
författaren till »Mysteriet Milton» än av Pirandello.
Räknat i antal föreställningar var »Mysteriet» säsongens
främsta succés och trots den röda bindeln på programmet
visste snart hela Stockholm vem som var »Ringaren». Nu
kan man inhämta närmare autentiska upplysningar om
honom i »Veckans magasin», där den roman som ligger
till grund för pjäsen inflyter som följetong, medan
Stockholms Dagblad skyndat sig att förvärva ett annat alster
av samma hand. Mr Wallace har slagit igenom i Sverige
tack vare Ernst Eklund, Sture Raude och ett par till. Ty
det förträffliga spelet, de originella typerna lyfte
onekligen denna rätt enkla detektivprodukt till en högre nivå.
Den lilla välskötta scenen vid Västra Trädgårdsgatan har
kunnat inregistrera inte mindre än två succéser, och vad
bättre är, båda två pjäser med mening i. Bägge stamma
från Britannien och direktören lär ha förklarat att han
även för nästa säsong ämnar särskilt lägga an på engelsk
dramatik. Varför inte — den har ju kommit rätt långt
LINDGRENS
SPECIAL KINATHÉ
kludda sagerdä/kfiå/orden
DRICK BLOTT THE,
A dr des sa order.
t o nrainG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
