Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOSKVAS JUDISK-AKADEMISKA TEATER
Makalöst exempel på scenkonstens möjligheter
Q>rån jMoskvas judisk-akademiska teaters gästspel i kBerfin :
ScenG’dd ur ”200.000”
Judisk teater existerar endast sedan femtio år tillbaka.
Länge gällde det hos detta folk som en irreligiös
handling att bli skådespelare, och den som vågade trotsa
denna uppfattning blev utstött ur sin stam och djupt
föraktad. Endast Gud tillkom det att skapa människor, han
allena var den store världsteaterdirektören. Först sedan
den judiske dramaturgen Abraham Goldfaden 1876 skapat
den första israelitiska teatern, har den judiska
scenkonsten börjat blomstra, och nu för tiden spelas det judisk
teater överallt i världen.
Måhända är det därför att den judiska teatern är så
traditionsfri, som den med så stor lätthet förmått anpassa
sig efter den moderna scenkonstens principer. Det prov
på scenisk konst, som Moskvas judisk-akademiska teater
givit under sitt gästspel i Berlin, hör nämligen till det
mest ultramoderna, i detta ords bästa bemärkelse. Det
är ett makalöst exempel på, vilka möjligheter scenkonsten
rymmer. Här finnes allt: ord, ton, färg, form, rytm; än
är det skådespel och än operett, än commedia dell’arte
och än varieté. På den djupaste melankoli följer den
vildaste uppsluppenhet, solonummer växla med
ensemblenummer, tal och sång med dans och akrobatik. Ett
underligt teaterkonstens misch-masch! — Och ändå, vilken
sammanhållning, vilken enhetlighet och teknisk
noggrannhet! Det är ett kaos, men med strängaste ordning
och precision.
Allt är medvetet överdrivet, naivt, marionettaktigt
stiliserat, från de fantastiska dekorationerna till
skådespelarnas kostymering och sminkning, från
huvudfigurens hållning till statisternas gruppering, och på en given
replik’från centralfiguren reagera statisterna blixtsnabbt
och samtidigt, som om de vore pappersdockor, satta i
rörelse av ett gemensamt snöre. Ett slags kasperteater,
men med djupt mänskliga rötter.
Alexis Granowsky heter regissören, som håller
trådarna i sin hand. Efter elevår hos Max Reinhardt och
Alexander Tairov har han nu i Moskva bildat sin egen
teater, som han givit namnet den judisk-akademiska. Han
rekryterar sina skådespelare uteslutande ur sin egen
teaterskola, där de under fem års tid tränas för sina
framtida uppgifter och utbildas till skådespelare, sångare,
dansörer och akrobater, alltså fullständiga
universalkonstnärer. Så kunna de också sin sak, när de släppas
fram. De tala icke bara med munnen och ögonen utan
med ryggen, med axlarna, med vador och fötter! Allt
har hos dem förvandlats till ett smidigt uttrycksmedel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
