Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEøANEEK
PA- SCENEN
I /ALONGEN
Modepratet måste i år, om
man skall följa den gamla
tågordningen åtminstone, med
naturnödvändighet bli tämligen
inaktuellt. I våras måste man
sitta huttrande och frysande,
insvept i stadiga
ylleagremang-er, och skriva om spets och
chiffon och fjäderlätta
som-marcréationer, och nu är det
den årsens tid då man skall
börja orda om pälsverk och
höstnyheter, fastän han helst
av allt skulle vilja ta med sig
baddräkten och fara ut till
Saltsjöbaden. Och denna ljuvliga
temperatur skall man enligt
Allehanda få behålla till den 7
oktober! Icke desto mindre ha
vi följt vanans makt och varit
och tittat på det som komma
skall i samband med den
första snön. Och vad man då lagt
märke till har varit räv och
Saelbisam med stor krage och
muddar av gråverk naturell
från Thöldtes.
återigen räv i alla färger och
former som besätsmaterial,
jättestora schalkragar och
konstbesynnerligt skurna
ärmar. De senare äro ibland vida
nedtill och ibland vida kring
armbågen och avsmalnande
mot handleden och se ibland
ut som formlösa men icke desto
mindre ganska stilfulla säckar.
Standardskinnen äro
fortfarande framförallt sealbisam och
persian, men för de små i
landen finns det sedan massor av
färgade och beredda skinn från
enklare husdjur, som kunna
se förtjusande ut. Ett nytt
lammskinn, mycket behagligt
och trevligt speciellt till
sportpälsar, har dykt upp under
namnet caracyl, och
kalvskinnen florera alltjämt ehuru
numera i mjukare beredningar.
Schalkragen fortsätter ofta på
Mullvadscape med äkta
hermelinkrage från Lindners.
kens misstankar. Alla tre akterna utspelas i en rättslokal, och
denna enformighet är pjäsens enda egentliga fel. På scenen
befinna sig domaren, allmänne åklagaren, svaranden,
försvarsadvokaten, rättsbiträden, vittnen och åhörare, och juryn —
det är publiken. Vittnesförhöret försiggår precis som i
verkligheten, men det blir därför ej så långtråkigt, som man
möjligen skulle kunna tro. Detta dels därför, att vittneseden ej är
så tråkig och högtidlig — men säkert ej heller så effektiv —
som den svenska vittneseden, och dels därför att förhöret då
och då förgylles av små lustiga episoder, och så går det ju
ofta i verkligheten också. Att i detalj avslöja något av själva
handlingen vore emellertid att förta åtskilligt av nöjet och
spänningen för senare teaterbesökare, och fördenskull må det
anstå därmed.
Mary Dugan är givetvis en av centralfigurerna i pjäsen.
Ända sedan hon var sexton år gammal är hon vad man brukar
kalla »fallen», men hon har ett gott och ädelt hjärta, vilket
hon bl. a. visar därigenom, att hon under de gångna åren
sänt penningar till sin broder — de voro föräldralösa — för
att denne skulle kunna studera. Han har också slutligen
lyckats avlägga en juridisk examen vid ett universitet, och i
mordprocessen är han sin systers förvarsadvokat. Mary Dugan,
den fallna kvinnan, har fått en synnerligen mild och fördel-
aktig teckning, författaren sympatiserar med henne, han
rättfärdigar henne och påvisar, att hon i moraliskt avseende står
högre än många andra. Magnhild Björkquist hade fått denna
ganska ömtåliga roll på sin lott, men man måste tillstå, att
hon genomförde den bättre, än man vågat hoppas, i
synnerhet då man tänker på de roller, hon förut haft inom
operettgenren. Harald Svensson var bra som Mary Dugans broder och
försvarsadvokat, ung och av allt att döma tämligen oerfaren
men bergsäker på systern-klientens oskuld. Hilding Rohlin var
en mera verklighetstrogen juristtyp. Oscar Winge gav god
pondus åt sin allmänne åklagare, men med de förutfattade
åsikterna gav rollen nästan mera föreställning av nämndeman än
allmän åklagare. Vittnesrollerna voro i stort sett tacksammare.
Edward Pehrson var inne ett par gånger på fransysk visit och
visade sin sakkunskap som medicinsk expert, och Julian
Kin-dahl roade med sin förbistrade rotvälska. Elsa Winge, Maja
Gadelius, Adolf Jahr och Algot Larson voro också »rara»
exemplar i vittnesbuketten, och Viktor Hallin vann gehör med sin
stumma men likväl talande scen som »en man från åhörarna».
Slutligen må nämnas Bollan Lundquist, vilken som änka efter
den mördade gjorde ett ganska beklämmande intryck.
Wilhelm Prince.
Thöldtes Pälskappor
Absolut förnämsta fabrikat
28 Kungsgatan 28 (invid Norra Kungstornet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
