Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.................i.un SCENEN ......in.i.ni...in.ii
NILS WAHLBOM — EN KARAKTÄRSKOMIKER
^Up fNiCs (ZDaf)[6oms figurgaCtevi:
fp. v. Q)ajan i Q)i66u(t, [DivorniiscfieH i Sn Home di på s [oi t et, ØoHiorn i Q rön a [fait en
Fru Thalia är egentligen inte riktigt rättvis mot sina
tjänare — eller kanske det är publiken, som inte är riktigt rättvis
i stället. Den slösar sina applåder och sitt intresse endast åt
stjärnorna, pressen ägnar dem ingående recensioner, artiklar
och intervjuer, och fotograferna tävla om att fästa deras drag
på stora, fina fotografier, som tidningar och tidskrifter sedan
skynda att reproducera i stort format. Denna »stjärna» eller
huvudrollsinnehavare kan ju ofta vara mycket ung i tjänsten,
och hans eller hennes lycka kan lika mycket bero på en stor
och tacksam roll, som ligger väl tillrätta för vederbörandes
naturell. Men hur ofta ägnar man mera än en flyktig tanke
åt dem, som under åren fått göra de otaliga
andraplansrol-lerna, de många små otydligt skisserade figurerna, som
kanske bara i en enda scen tjäna styckets handling och som icke
ha sin karaktär given bara i replikerna utan vilkas framställare
måste besitta en betydande fantasi, psykologisk blick och
levande gestaltningsförmåga för att kunna forma människor av
dessa typfragment. De få icke sina porträtt på några helsidor
och recensionerna inskränka sig oftast till att »herr N. N.
gjorde en mycket lyckad figur av sin .. .» eller något liknande.
Stockholmsscenen har emellertid flera utmärkta skådespelare
i karaktärsfacket, och bland dem som under senare år
speciellt framträtt med en hel rad pregnanta och i några fall
strålande roliga rollfigurer är Nils Wahlbom, som efter tre
säsonger hos direktör Eklund nu börjar sitt andra lyckosamma
spelår vid Oscarsteatern, där han för närvarande i Molnårs
pikanta komedi på slottet förhöjer glädjen i salongen med sin
oemotståndligt lustige och sirlige betjänt.
Nils Wahlbom är, som han själv uttrycker det, en riktig
skå-despelarunge — hans föräldrar voro skådespelarparet John
och Emma Wahlbom — men därför har hans egen väg mot
teaterkonstens höjder ingalunda gått i rak linje. Tvärtom, den
har slingrat sig i ganska konstiga krumbukter, och under de
första åtta åren sedan han börjat försörja sig själv — och det
var ganska tidigt — var han i tjänst hos en betydligt kallare
gudinna än Thalia, nämligen fru Justitia. Han började alltså
sin bana med att upplysa om folks dåliga affärer på en
juridisk firmas soliditetsavdelning och läste flitigt juridik med tanke
på att försöka ta kanslistexamen. En vacker dag fick han i
egenskap av kärandeombud ta hand om ett
barnuppfostrings-mål och lyckades också få svaranden att bekänna — om med
tillhjälp av en flaska bättre konjak, som spenderades före
rättegången eller på grund av någon finare advokatyr må lämnas
osagt.
Denna lyckade början ledde emellertid till att unge hr
Wahlbom fick överta alla växelmål och liknande under de följande
åren. Men hur det nu var så tillfredsställdes den unge
mannens äregirighet icke ens av att få samma inställelse som de
verkliga juristerna, utan en dag ledsnade han och ringde upp
sin mamma, som då var hos Engdahl i Göteborg, och bad att
få något att göra vid teatern i stället. Något blev det, men inte
mycket — närmare bestämt anställning som korist med ett
honorar av 2 riksdaler om dan.
— Det hade sina sidor ska jag säga, bekänner herr Wahlbom,
att börja om så där helt och hållet från början, när man i alla
fall var gamla karn! Och medlemmarna i den där kören
bestod ju mest av skräddare och skomakare. .. Från Engdahl kom
jag till Ohlin och därifrån till Liander. Ni tror väl inte det är
sant, men jag hade faktiskt en gång rykte om mig att vara
den bäste kuplettsångaren i landsorten! — Men det var för
övrigt si och så med engagementen på den tiden — rätt som
det var stod jag där utan någonting att göra. Så var till
exempel fallet på våren 1914, då jag genom en släkting, som är
skeppsredare fick lov att följa med på en sjötripp — då var
det för en gångs skull bra att inte ha något engagement som
band.. . Och jag hade visst 37 öre på fickan. Det var för
övrigt en nog så äventyrlig seglats, det låg hotfull oro i luften,
i England behandlades vi med misstänksamhet — alla
utlänningar voro ju för dem tyskar — och i Kronstadt blevo vi till
och med internerade. Nå, i sinom tid kom jag ju lyckligen
tillbaka till Stockholm, där ett telegram från Engdahl kallade mig
tillbaka till Göteborg igen. Under säsongen 14—15 var jag alltså
hos honom och gjorde bland annat en hel rad misslyckade
regenter. 1915 hamnade jag emellertid hos Selander, och från
den tiden räknar jag egentligen min teaterbana, det föregående
var bara preludier. Jag stannade hos Selander ända till 1920,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
