Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.....................i...........................nu...... SCENEN iiniiiumiiiiiiiiiHuiiiiiiiiiimiiiimiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiuiiiiiiiiiiiiiimuiiiiiiiiiiiimiHiiiiiHHm»
JOHN FORSELL INTMIME
I telefonkatalogen, sid 227, 3:dje spalten, 43 raden
uppifrån läses: Forsell, John, Hovsångare, löjtnant, chef för
K. teatern.
Den säger ganska mycket denna enkla rad. Den
antyder att trots de förnäma befattningar och titlar
innehavaren kan ståta med — titlar med vilka, enligt
rangordningen, följa generalmajors rang — John Forsell dock
fortfarande är stolt över att vara löjtnant, visserligen
f. d., men dock löjtnant.
Behövs det något kraftigare bevis på att gosselynnet
med oförminskad intensitet ännu lever kvar hos
sextio-åringen?
Näppeligen!
Vi, alla hans vänner och beundrare, kunna knappast
tillönska honom något bättre än att ännu i många år
få bibehålla detta avundsvärda gosselynne som, med all
säkerhet, har förhjälpt honom till många av hans
konstnärliga segrar och framgångar.
Jag kommer så väl ihåg vår första bekantskap. Det
var hos en officersfamilj som bodde vid Lilljans plan.
Forsell, som då endast var en nybakad underlöjtnant,
cJvan ^Jiedqvist
som gu66en {Boman i ’7fa >i som fick feva om Civ
på {Dramatiska teaten.
Jan de Meyere foto.
nyss utkläckt från krigsskolan, ombads av den
älskvärda värdinnan att sjunga »en liten stump».
Beredvilligt ställde han sig och sin talang till förfogande och
sjöng ett par romanser av Sjögren. Jag får verkligen
erkänna att jag blev flat. Inte nog med att stämmans
glans var av en ovanlig fägring, men här hade jag helt
oförhappandes träffat på en löjtnant som fullt
behärskade romanssångens svåra konst. Och sådant får man
minsann inte lära sig, varken på Karlberg eller
Bosers-berg.
Smicker är mig motbjudande men den här gången
kände jag mig ovillkorligen manad att komplimentera
sångaren:
»Löjtnanten har en vacker röst och förstår också att
använda den. I löjtnantens ställe skulle jag försöka att
få debutera på operan.»
»Jag har nog tänkt på det», blev svaret, »men ännu
kan jag för lite. Men jag ska tammefan lära mig.»
Det löftet har han hållit. Det finns väl få sångare som
»lärt» så mycket som Forsell. Han är lika säker i
ton-träffning och taktindelning som en hovkapellmästare och
lika noggrann med nyanser som en
generalmusikdirektör.
Här om dagen var det en tysk operasångare därnere
i Berlin — om jag ej missminner mig så var det Bichard
Tauber — som slog press och publik med häpnad. Han
debuterade nämligen som operakapellmästare och redde
sig storartat med det för honom ovanliga jobbet. Det
där konststycket skulle Forsell kunna göra efter när som
helst. Huruvida han är slängd i att läsa partitur vet
jag inte, men jag vet att han har en stor del av
musiklitteraturen i huvudet och kan så gott som hela
opera-repertoaren utantill. Och då så.
Men varför skall jag tala om Forsells kunskaper? Hans
stora framgångar i konstnärligt avseende äro så
välkända och väl kända att det vore en överloppsgärning att
ännu en gång påpeka hans betydelse som opera-,
ballad-och romanssångare, hans uppoffrande intresse för svensk
tondiktning och hans energimättade pedagogiska
verksamhet.
Låt oss i stället skärskåda honom lite på nära håll.
Forsell intime s’il vous plait!
Ordet »charmör» har fått lite dålig klang på sista tiden.
Det ligger något yrkesbetonat över det. Ett rollfack rätt
och slätt. Trots detta tvekar jag ej att benämna Forsell
charmör. Men han är ej en konstgjord yrkesdito som
tjusar mot betalning varje kväll mellan 8—11. Nej, han
charmerar alldeles gratis när, var och hursomhelst. När
han vid tretiden på morgonen vid punschglaset — tänk
att han är så »ancien régime» att han ännu tycker om
punsch — drar några av sina roliga historier, som
kanske inte alltid lämpa sig för nattvardsungdom, så är han
charmerande. Likaså när han vid bridgebordet bjuder 3
spader på knekt sjätte. Träffar man honom sex timmar
ANTIKHANDEL
STINA SWANBERG
VÄSTRA TRÄDGÅRDSGATAN 17
Uppköper och försäljer alla slag av antikviteter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
