- Project Runeberg -  Scenen. Tidskrift för teater, musik och film / 1928 /
664

(1919-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 23-24

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BATTISTINI O C H HANS SVENSKE IMPRESARIO

Direktör Helmer Envaii berättar en de! karaktäristiska smådrag om den store bortgångne sångaren

^Battistini

som italiensk stopofficer med alfa sina föga utmärkelser

Det var ingen lätt sak att få hit Battistini första
gången. När jag började min verksamhet som
impresario, var det framför allt Caruso och honom jag ville
engagera. Och med Caruso fick jag också till slut
kontrakt, fast sångarens död kom emellan. Men Battistini
hade jag säkerligen aldrig kunnat locka hit genom
vanliga underhandlingar. Sverige var för honom världens
ände, och dessutom hade han en panisk förskräckelse
för allt vad sjöresor hette, till och med för en sådan liten
bäck som Öresund. Det var också orsaken till att allt
Amerikas guld aldrig kunde locka honom. I sin ungdom
hade han visserligen varit i Sydamerika, men senare
hade han blivit spådd, att han skulle drunkna, och det
tog han så allvarligt, att han sökte undvika alla sjöresor,
även de allra minsta.

Nå, i flera år hade jag personligen och per brev sökt
få till stånd ett kontrakt med Battistini, men han slog
hara ifrån sig med båda händerna. Jag ville dock inte

släppa allt hopp utan bad min svåger, den italienske
operasångaren Querzé, vars avlidne far varit kamrat och
ungdomsvän med Battistini, att försöka. Det var
sommaren 1919 då Battistini sjöng i Deauville, omsvärmad
av impresarier från alla länder, dock utan att mottaga
någon av dem, min svåger reste resolut dit, talade med
honom en timme — och återvände till Paris med
Batti-stinis löfte att fara till Skandinavien. Därmed var isen
bruten och hans ord var alltid detsamma som ett
kontrakt.

När Battistini väl kommit hit en gång, kom han också
fyra gånger och skulle säkerligen ha kommit ännu flera,
om det inte funnits en intervjuare i en Malmötidning.
Denne hade nämligen förvanskat ett uttalande av
sångaren. Såsom varande starkt religiös — dock icke
vidskeplig, han hade till exempel inga maseots som annars
är ganska vanligt bland stora konstnärer — hyste
Battistini ett varmt intresse för ett nunnekloster, som
ligger i närheten av hans egendom Contigliano,
Collebac-caro och som han årligen skänkte stora summor. Detta
tolkade intervjuaren så, att Battistini själv skulle ta
kåpan, samt reproducerade till yttermera visso ett
rollporträtt av sångaren som munk. Intervjun klipptes
sedan i hela världspressen, och Battistini ansåg sig
obotligt förlöjligad. Inte ens i det allra sista kunde han
glömma saken utan återkom ständigt till den i sina brev.

Jag skall för övrigt aldrig glömma den kostliga syn,
som mötte mig i hans salong på hotellet i Malmö samma
morgon intervjun stod publicerad. När jag kom in i
rummet slog ett moln av rök emot mig, och på knä
framför eldstaden lågo hans två betjänter och eldade för
brinnande livet. Det var hela lösnummerupplagan av
tidningen, som Battistini redan tidigt på morgonen
försökt köpa upp. Den store sångarmästaren var nämligen
mycket morgonpigg. Redan före kl. 8 på morgonen hade
han intagit sin första frukost och njöt av en präktig
cigarr. Att fara på turné med Battistini var alltid
mycket intressant ehuru ibland ganska ansträngande.

Själv hade han alltid en rädsla för att komma för sent
till tåget och avresan till nästa plats skulle alltid äga
rum med första tåglägenhet, även om man gott kunde
hinna fram med senare tåg. Jag erinrar mig särskilt
tvenne episoder: i Norrköping skulle vi efter konserten
samma afton resa till Malmö med nattåget, som gick
kl. 11. Konserten var på grund av att Battistini denna
afton hade särskilt bråttom slut redan strax efter kl. 9,
varefter han omedelbart ville fara till järnvägsstationen
och inte riktigt kunde förlåta att jag och Natanael
Broman, Battistinis utomordentlige ackompanjatör vid alla
konserterna, togo tid på oss för att först supera på
hotellet.

Det andra tillfället var efter en konsert i Västerås
domkyrka. På aftonen efter konserten erhöllo vi med-

ARDIJI 1 /V Den mest spridda ZA CIGARETTEN 9 V
ov er hela världen \

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:11:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scenen/1928/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free