Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar El be (Fruberg) Ingrid (frkn Lundequist) Gottfrid Bram (de Wahl) Hiller (Klintberg)
Svenska Teatern. Tor IIedber«;: »Ett hems dramas. Akt ii. Uppf. f. f. g. den 30 jan. 1906
för de öppnade stora vidderna har han dragit sig
tillbaka inom hemmets fyra väggar för att utan
deltagande i kampen, utan insats i det stora
arbetet få i ej så litet egoistiskt lugn njuta sin af
rikedomen understödda bekvämlighet. Och änkefru
Krans uppenbarar sig vara en f. d. piga i Brams
föräldrahem, hans första kvinnliga bekantskap.
Hon blottar hans karaktär från en annan synpunkt,
den sexuella. Han har aldrig svärmat i ungdomen,
varit kär och sentimental. Med stolt
tillfredsställelse har han njutit af egandet utan strider, utan
oro, tills han träffade Ingrid — hon, som blef
hans maka. Hennes karaktär däremot är vida
obestämdare tecknad; för att begripa densamma
gifvas endast fa hållpunkter. Så mycket förstår
man, att hon — som hon säger — har mycket
af vilde inom sig, hon längtar ut i strid och
tummel. Den firade skönheten har väl endast med
svårighet fördragit innestängdheten inom den
förgyllda buren, där allt är lugn, hvila, en enahanda
kretsgång. De obestämda intrycken ha så
småningom koncentrerats till tankar, öfver hvilka hon
grubblat. Hon har blifvit tyst och sluten; men
bakom det stela yttre glöder det af en allt mera
växande oro, och åtskilliga tecken af excentricitet
tyda på att hon är ett offer för den moderna
nervositeten. Då träder inom detta hem, där mannen
i sin själfviska forblindelse ej ser, huru marken
underminerats, hans systerson en ung löjtnant
Gunnar Elbe, en kvinnotjusare, en vildhjärna,
representant för ungdomens öfversprudlande lifslust.
Han blir betagen i fru Ingrid, och hon älskar snart
honom med denna intensitet, som den mogna
kvinnan lägger i sina passioner. Gunnar är för
Ingrid endast hvad gnistan är för krutladdningen.
När de mötas, inträffar katastrofen. Upptäckten
sker på en af hemmets stora bemärkelsedagar —
Brams 40-åriga födelsedag. Till en början sjun-
ker Bram ihop liksom tillintetgjord, men därpå
fjädrar stålet i hans karaktär, han rasar i
förtvif-lan och lidelse. Men först märker han, att han
väl kroppsligen men aldrig andligen ägt den kvinna,
med hvilken han samlefvat i 15 år. Genom några
tyranniska men skickliga schackdrag söker han
för henne blotta Gunnar såsom en lågsinnad vivör,
och tror sig därigenom återtaga henne. Men en
kvinna som han ej vunnit under mångårigt
äktenskap, vinner han ej på några timmar af
lidelsefulla vredesutbrott eller af yrande passion. Och
så kommer slutscenen: utanför i trädgården höres
ett skott. Det är Gunnar, som dödat sig.
Måhända af kärlek, måhända af oförmåga att betala
en förfallen spelskuld, hvarom åtskilligt ordats i
pjäsen, måhända af bägge dessa motiv, blandade
hop i en upphetsad hjärna. Gunnar är knappast
något karaktäriserad, han hör ej till dramat annat
än som något tillfälligt yttre. Hans själfmord blir
emellertid den definitiva vändpunkten i två
män-niskolif. Det är den oöfverstigliga afgrund som
med eruptionens plötslighet och kraft remnar för
deras ögon för att för alltid åtskilja dessa makar.
Hon har sina barn. Men han, hvad har han?
Hufvudrollerna hade anförtrotts åt två framstående
artister, herr de Wahl och fröken Lundequist, och
det lyckades dem också i det stora hela att gifva
trovärdigt lif åt dessa löst tecknade personer samt
att fylla de luckor, som frammanats genom den
starka koncentrationen i dramats plan. Birollerna
fingo äfven ett godt utförande af fru Fahlman
(änkefru Krans), herr Fröberg (Gunnar Elbe) och
herr Klintberg (vännen Hiller). Premiärpubliken
applåderade lifligt. Herr de Wahl och fröken
Lundequist samt till slut författaren framropades
flere gånger.
Den 31 januari 1906.
Jcs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
