Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atelier Jaeger foto
Herr Klintberg som Sergius
son. — Oaktadt sålunda goda krafter voro i elden,
blef premiären icke någon framgång.
Inom kort var Svenska teatern åter färdig
med en nyhet, »Hjältar», anti-romantisk komedi i
3 akter af Bernard Shaw. Det originella och
sprudlande kvicka stycket slog lifligt an och vann en
stor succés. Med bitande satir dissikerar förf. några
gamla inrotade vanföreställningar och visar, att det
romantiska idealet af hjältemod i våra dagar, då
kulsprutor och maskinkanoner afgöra striden, är
värre än ett fel — det är en dumhet. Det sanna
hjältemodet är den praktiske och kallblodigt
beräknande krigarens sinnesnärvaro att äfven i
ögonblick af yttersta fara vara herre öfvcr sig själf och
ej göra mera än han vill. Händelsen tilldrager
sig i en officersfamilj i en liten bulgarisk stad under
bulgarisk-serbiska kriget 1885. I denna familj är
man van att begagna starka ord och stora later,
man berusar sig af fraser, man uppträder liksom
ville man posera för applåder af främmande, man
sveper in sig i lånad dräkt, man liksom inbillar
sig, att man lefvcr i ett plan öfver den tarfliga
verkligheten. I bjärt motsats till denna bulgariska
skrytsamhet och böjelse för att posera framträder
en schweizisk officer, sonen af en hotellvärd, som
gjort kriget till sitt yrke och tjänar hvar helst han
får användning. Han är nyktert beräknande, ser
allt med den praktiske och kallblodige mannens
ögon och nämner allt vid sitt rätta namn. Satiren,
som närmast går ut öfver bulgarerna, träffar dock
i vidare kretsar samt gisslar den brist på sanning
inför sig själf och det begär att vilja så att säga
drapera sig i teaterkostym, som en skarpsynt
observatör utan ansträngning kan iakttaga långt utom
Bulgariens gränser. — Utförandet var på alla
händer förträffligt, på några förstklassigt, och bidrog
naturligtvis förnämligast till pjäsens ovanliga
framgång. — Främst bland de uppträdande torde böra
nämnas herr de Wahl, den schweiziske
yrkessoldaten, samt fröken A. Torsell, som gaf en
betagande och af humor fylld framställning af en ung
serbisk flicka med endast en fernissa af bildning
men med förnäma later och anspråk. Öfriga roller
utfördes af herr Riego och fru Fahlman (en
serbisk major och hans hustru, den unga flickans
föräldrar), herr Klintberg (serbisk major, den
satiriserade hjälten) samt fru Constance Byström och
herr O. Byström (en trotsig och koketterande
kammarjungfru och en krypande och hal betjänt, två
karaktäristiska typer).
På Vasateatern ägde den 20 mars rum en
intressant premiär, »Spindelväfven», pjäs från en
uppväxande storstad, 4 akter af Thore Blanche.
Man är just ej bortskämd med att herrar
teaterdirektörer bjuda på svenska original. En dylik
premiär har därför öfver sig det säreget lockande,
Atellor Jaeger folo
Raina Louka Sergius
(frkn Torssell) (fru Byström) (Klintberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
