Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Ranft inhöstat å Djurgårdsteatern rikligt
bifall i densamma. Framgången blef ej mindre på
Svenska teatern, som fyllts från golf till tak af en
publik, nyfiken att se den store direktören själf
på scenen. Herr Albert Ranft är densamme som
förr, samma rörlighet i tunga och fötter, samma
sprudlande ungdomsyra, samma elegans. Han
rycker medspelarne med sig, det sjuder, det hvirflar,
det brusar framåt i svindlande fart, det blir ett äkta
farstempo, eftertanken far aldrig tid att sticka upp
hufvudet. Det blef en obestridd succes. Man
skrattade mycket, herr Albert Ranft inropades efter
hvarje akt och efter slutakten flera gånger, och
ännu sedan järnridån gått ner fortsattes applåderna.
Den olycklige och rädde Madinier, hvilken roll
förr var en af Victor Hartmans bästa, spelades
med framgång af herr Gösta Hillberg. Som den
unga flickan Suzanne debuterade fröken Stina Holm,
hvilken med ett täckt utseende förenar tydliga
anlag för scenen. Herr Justus Hagman gaf en rolig
och karaktäristisk framställning af Suzannes
förmyndare, kapitalisten Tartinois. Mera betydande
roller utfördes i öfrigt af herr Gustaf Ranft
(kapten Montanbréche, slagskämpe och svartsjuk äkta
man), fru Personne (fru Montanbréche), herr Eliason
(Dutillet, notarie, en ypperligt framställd komisk
figur).
Vcisateatcrn har upptagit »Tant Cramers
testamente», lustspel i 4 akter af Edgar llöyer, hvilket
med stor ekonomisk framgång gifvits å
Kasinoteatern i Köpenhamn. En gammal rik änkefru,
Jakobina Cramer, som fått sina rikedomar efter
sin man och vill, att dessa efter hennes död skola
återgå till mannens släkt, är släktens medelpunkt
och föremål för dess ifriga smicker, ehuru
arf-tagarne i tysthet äro öfverens om att hon blir väl
gammal. Släkten består af tre familjer, en
skol-adjunkts, en advokats och en löjtnants vid flottan,
samt en ungkarl, en musiker, en oförbrännelig
bohcme-natur. Familjerna ha också sina jungfrur, som nästan
blifvit styckets hufvudpersoner och genom hvilkas
talträngdhet tant Jakobina Cramer vet så där
tämligen noga besked om sin kära släkt. Med en
skarp iakttagelseförmåga och med en noggrannhet,
som vi känna från föregående arbete af Höyer,
har förf. tecknat många små lefvande och
karaktäristiska drag ur denna borgerliga miljö, med hvars
svaga sidor han tyckes vara mycket förtrogen.
Själfva lustspelets idé, huru tant Jakobina lär i
botten känna sina arfvingars svagheter, samt på
grund af denna kunskap uppställer villkoren i sitt
testamente så, att arfvet skall gagna i stället för
att ytterligare öka svagheterna, är skäligen
konstru-eradt och har smak af »folklustspel», men de än
humoristiska, än satiriska skildringarna om
medelklassens hemlif ha burit stycket och gifvit det
dragningskraft med hänsyn till den stora massan
af publiken, som älskar att i scenens bilder känna
igen gamla bekantskaper. Det goda utförandet
och det jämna samspelet bidrogo naturligtvis i främsta
rummet till styckets framgång äfven i Stockholm.
Hufvudrollerna innehades af fru Hagman (tant Jako-
AlHIer Jaeger foto
l*Ri’ Maria IIagman som Änkefru Jakobina Cramer
bina), herr Knut Nyblom och fru Lindlöf
(adjunktens), herr Hedlund och fru Klintberg (advokatens),
herr Lindlöf och fru Barcklind (löjtnantens) samt
herr Bæckstrom (musikern, familjens ungkarl).
De tre »ensamjungfrurna» spelades af fröken Olga
Andersson, fru Kumlin-Winnerstrand och fru Anna
Byström. Herr Johansson framställde med stor
talang en karaktäristisk bild af en lagerbokhållare,
kär i den ena »ensamjungfrun».
Osternialmsteatern försökte under april en ny
operett »Unga Heidelberg» med musik, hopplockad
ur Millöckers efterlämnade arbeten. »Unga
Heidelberg» skall vara en fortsättning af »Gamla
Heidelberg». Karl Henrik är nu gammal vorden och
hans son, prins Erich, student i Heidelberg. Käthie
har blifvit värdhusvärdinna i universitetsstaden samt
har hos sig en släkting Liesen. Prins Erichs kärlek
till en prinsessa Irene och Liesens till en student-
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
