Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är det ju dess bättre
icke tal om. Ty
vännen Manasse har
aldrig lefvat i
högre grad än han gör
just nu, om också
många af hans
vänner skulle tycka, att
man för närvarande
begrafver honom
något väl mycket vid
Vasateatern, där
Ranfts vilja nu
placerat honom.
Och någon
recension kan det ju
inte heller bli tal om.
Sådana bestås han nog ändå. Dessutom är han
ju så ohyggligt välbekant öfver allt Sveriges land.
Och ett stycke där utanför till på köpet.
Mitt första minne af Knut Nyblom är från —
en kyrka. Det var i en liten stad söderut, som
jag såg honom stå uppsträckt i kyrkkoret i hvit
halsduk och en mycket fin frack. Han sjöng på
den tiden andra tenor hos O. D:isterna och
placerades alltid ytterst på vänstra flygeln — han lär
eljest vara högerman — bland sångarna. Detta
för att den vackra lifräddningsmedalj han en gång
erhållit, emedan han vågade bada i Fyrisån, skulle
bli riktigt synlig för publiken. Hedenblad tyckte
visst nämligen, att det höjde körens prestige att
ha en så gentil karl med sig.
Och efter konserten minns jag, att det var
fest och att Manasse tog sin luta och sjöng så
vackert, att alla de unga damerna utstötte djupa
suckar och kastade långa blickar efter medaljen.
Det var Manasse, studentsångaren, som alltid
spridt glädje och trefnad i kamratlaget med sitt
oförbränneliga humör och sitt glada skämt.
Som sångare till luta har han tillsammans med
sin 107 år gamla »Märtha», som han kallar sitt
favoritinstrument, farit vida omkring i Skandinavien
och äfven där utanför, öfverallt skördande lagrar för
sin vackra sång och sitt briljanta föredrag. Särskildt
de vackra gamla visorna, de med en gången tids
lynnesdrag öfver sig, ha i honom en mästerlig
tolkare. Bellman och Sehlstedt, se där två stående
namn på Knut Nybloms repertoar.
Till scenen kom Knut Nyblom år 1893, då
han blef elev vid Dramatiska teatern. Följande
år fick han sin första roll och stannade så vid den
nämnda teatern till år 1897, då han lämnade
scenen och under ett år idkade sångstudier i in- och
utlandet.
På hösten 1898 finna vi honom hos Ranfts
operettsällskap, där han slog igenom som Paul
Aubier i »Operabalen», hvilken roll skaffade
honom stort erkännande. Så följde slag i slag en
rad af operettpartier såsom Gaston Rigaud i »Flickorna
Michu», Fairfax i »Geishan» m. fl. Hösten 1899
kom han till Vasateatern och spelade därefter på
de olika Ranftska teatrarna till år 1903, då han
grep till lutan och under två och ett halft år
turnerade som lutsångare. Den 1 december i fjol
kom han åter till Ranft och spelar nu, som nämnts,
på Vasateaern, till hvars bästa krafter han hör.
Bland den mängd roller han under sin
teaterbana utfört erinra vi oss särskildt hans förträffliga
öfverste Armitage i »Tårarnas tyranni»,
Cor-niski i »Niniche» samt adjunkten Römer i »Tant
Cramers testamente». Själf tror jag han som sina
favoritroller betraktar »Sherlock Holmes» samt
Prudent i »Familjen Benoiton». Särskildt har han
gjort sig känd som en säker och lyckad maskör.
Hvad återstår så ännu att säga om »Manasse?»
Att han är född år 1870, blef simkandidat vid
åtta års ålder, student år 1888 samt att han tog
prillan — dock icke på en termin — i Uppsala.
Att han är lyckligt gift med skådespelerskan Eva
Nyblom samt att han ännu har en konstnärsbana
framför sig, hvilken hans vänner hoppas skall bli
både lång och vacker. Ron soir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
