Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade en ovanligt intressant premiär med
Gorkis »Småborgare» på programmet. På
affischen kallas pjäsen »dramatiska
skisser» i 4 akter. Och denna benämning
är med hänsyn till innehållet ej illa
funnen. Där finnes nämligen ej sp.ir af
handling eller intrig, eller något af just
detta, som vi vant oss att anse som
själfva hjertpunkten i ett dramatiskt
arbete. Det hela är en dialogiserad skiss,
där enda afbrottet är ridåns fall vid det
godtyckliga aktslutet; allt löper fram i
hvardagslifvets grådaskiga enformighet.
De uppträdande äro till karaktären
jämnstrukna medelmåttor, ingen besitter mera
energi än den andre. Om någon i en
stund af förtviflan öfver sin odrägliga
tillvaro vill bryta fjättrarna, blir
resultatet ett ögonblicks uppbrusning med
snart följande afmattning. Men prata
och skräfla kunna alla. I denna
enformiga och färglösa miljö röra sig olika
individer, etsade med mästarhand. Flere
känner man igen från Gorkis föregående
arbeten. Där finnes vagabonden,
lands-vägssnillet, med sin filosofi och
alkoholism (herr Svennberg); där den
jollrande gubben, som är nöjd med allt,
blott han far en sup (herr Riego); den
af hälsa strålande unge arbetaren, som
tar bekymren lätt, litande på sina
muskler och sin arbetsförmåga (herr
Hed-qvist); den unga älskande och i sin
kärlek lyckliga flickan (fru Bosse); den
koketta, lättsinniga, erfarna kvinnan (fru
Constance Byström). Medelpunkten i
småborgarhemmet är en målarmästare
med hustru och två barn (herr Eliason,
AtelltT Jaejer foto
Fru Axelsson som Stepanida i »Småborgare»
Atelier Jaeger Toto
Herr Riego som Pertschichin i »Småborgare»
fru Molander, herr G. Hillberg och fröken Håkansson).
Han är snål, af dåligt lynne och grälar från morgon
till kväll; hon är lipig och söker gå mellan mannen och
barnen, hvilka fadern — måhända af högmod — gifvit
undervisning och bildning, och som ej längre kunna finna
sig i gamla förhållanden utan att äga kraft och mod att
skapa sig nya. Dialogen är full af originalitet, genialiska
paradoxer, träffsäkra infall och fotografiskt kopierade
iakttagelser. Stämningen är pessimistisk, knappt en enda
stråle af sol bryter igenom det beklämmande mörkret,
lif-vets ynklighet mildras ej genom någon försonande humor.
Utförandet var godt och jämnt, i ett par roller förstklassigt.
Regissören, herrCastegren, förtjänar ett särskildt omnämnande
särskildt för en omsorgsfullt och lefvande anordnad folkscen.
Också på Dramatiska teatern har dansk dramatik gjort
nya landvinningar. Den 18 oktober ägde nämligen åter
å ifrågavarande teater en premiär rum med danskt
program, »Asta Känning», skådespel i 4 akter af Aage
Baarfoed. Det är en gammal historia, som här går igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
