Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var omgifven af murar och af torn, som blifvit
uppförda vid ändarne af de bryggor, hvilka förbundo
staden med förstäderna. Den bron, som ledde åt
norr, kallades: den stora (nu Pont-au-Change), den
som ledde åt söder: den lilla.
Konungen i Frankrike hette då Carl den
skallige och var sonson till Carl den store, upprättaren
af det vesterländska kejsardömet. Han beslöt att
möta vikingarne och våga en drabbning, och sedan
han i Saint-Denis’ kloster anbefallt sig i den helige
Dionysii beskydd, tågade han med sin här ut mot
fienden. Men han blef slagen, och nu betogs Paris
af skräck. Alla, som kunde, sökte sin räddning i
flykten och medtogo sina förnämsta dyrbarheter.
Alla vägar vimlade af flyende män, kvinnor och
barn; och munkarne buro framför sig sina klosters
heliga reliker. Den slagne konungen inneslöt sig
jämte kvarlefvorna af sin här i det fasta klostret
Saint-Denis, men måste där blifva en overksam
åskådare till nordmännens tåg, när de nu hejdlöst
närmade sig staden. Denna föll i deras händer,
men lämnade dem intet byte, och de spredo sig
omkring i trakten att plundra. En härjande farsot,
föranledd af för mycket förtärande af omogna
frukter, äfvensom af det ovana klimatet, besegrade
slutligen de oöfvervinnelige. Vikingarne sände bud
till konung Carl i Saint-Denis och erbjödo sig att
draga bort, mot en viss summa i silfver. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
