Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(d. v. s. en konung öfver ett helt folk och icke
blott en fylkeskonung).»
Männen kommo vreda hem och framförde
konungadotterns ord samt rådde konungen att taga
henne med makt. Men konungen sade, att hon
ingalunda talat illa eller gjort något, som var hämnd
värdt, hon förtjänade tvärtom tack för sina ord. »Hon
har påmint mig om sådant» — tillade han — »som
det synes mig underligt, att jag icke förr besinnat.
Nu lofvar jag vid den Gud, som mig skapat och
råder öfver allt, att jag skall aldrig skära eller
kamma mitt hår, förr än jag underlagt mig hela
Norge med skatter och skylder och styrelse, eller
ock skall jag dö.» Konungens fosterfader, hertig
Gutorm, tackade honom för dessa ord och sade det
vara konungsligt verk att hålla sina ord.
Så skall hos Harald hafva väckts den djärfva
och storartade tanken att samla Norge till ett rike.
Landet var då deladt i en mängd småriken eller
fylken, hvar med sin konung. Nästan hvarje dal
mellan bergen bildade ett sådant fylke. Den ätt,
till hvilken Harald hörde och som skalderna ville
gifva en härledning från den svenska gudaborna
Ynglingaätten, hade höjt sig till något högre
anseende, och Haralds fader, Halfdan, som af färgen
på sitt hår kallades s varte, hade lagt under sig de
flesta af de sunnanfjällska fylkena. Sonen Harald,
hvilken beskrifves såsom större och starkare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
