Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stundom skrämmer till undergifvenhet och växer
just genom sin egen storhet. Men vi hafva äfven
af ett annat skäl omtalat denna tilldragelse,
nämligen emedan man mot slutet af förra århundradet
gjorde ett fynd, hvilket tyckes bekräfta sagans ord.
Man undersökte då en stor grafhög på gården Skei
i Lekö gäll (N. Trondhjems amt) och fann däri
tvenne af murar och stockar bildade kammare. I
den ena af dessa fanns en stor mängd kreatursben,
i den andra ben af tvenne människor, af hvilka den
ena tycktes hafva haft en sittande ställning. Det
är för öfrigt att märka, att kalk, som sagan omtalar
hafva blifvit begagnadt vid högens uppmurande,
icke var kändt i norden under hednatiden. Snorre
Sturleson, som sammanskrifvit dessa konungasagor,
lefde lång tid efter Harald. Han var född år 1178
och dog 1241, och lefde således på en tid, då
kristendomen rådde öfver alla nordanlanden.
Men alla fylkeskonungar voro icke så sinnade
som konung Rollög, och ständiga strider föreföllo
under de följande åren, hvarunder Harald äfven
drog in i Vermland och där sammanträffade med
o
konung Erik i Svérige hos Ake Bonde samt sedan
förde härsköld öfver Götaland på båda sidor om
Göta elf, hafvande som oftast seger. Han drog
därpå åter norr ut öfvér Dovre, till Trondhem, där
han plägade vistas om vintrarne.
Då kommo tidender, att folket i sydvestra Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
