Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskade mest ätt sköta gårdens skötsel, låg om
vint-rame i sillfiske med huskarlarne, under det att
brodern sedan sitt tolfte år låg i viking om somrarne
och satt hemma vintern öfver. När nu Grim hörde,
hvad konungens sändebud ville, sade han: ’icke
vill jag gå i konungens tjänst, medan min fader
lefver, ty han skall vara min öfverman, så länge
han lefver.’
»Konung Harald tyckte icke om hvad hans
sändemän berättade, men en Quällulfs svåger, som
hette Ölver, var då hos konungen, och han erbjöd
sig att fara till Quällulf. Ölver lade ock sina ord
det bästa han kunde, men Quällulf sade, ’att det
föll honom före, det hans ätt icke månde få någon
glädje af denna konung*. När Thorolf komme hem,
skulle han säkert vilja draga till kungen. ’Men
säg du kungen’, så föllo sig orden, ’att jag må vara
hans vän och alla de män, hvilka lyda till mina ord.
Jag må också hafva samma styre som förut af denne
kungens hand, om han vill, så få vi då se, huruledes
vi sämjas, jag och kungen.’
»Så kommo då på hösten Thorolf och Eivind
Lambe, en broder till Ölver, hem från vikingen, och
Thorolf kom hem till sin fader samt fick där veta
om kungens sändebud. ’Huru svarade du?’ sporde
han då Quällulf. ’Jag sade min mening’, genmälde
denne, ’att jag ville aldrig gå konung Harald till
handa, och det skall ingen af eder heller, om jag må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
