Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland dem, som framför ändra utmärkte sig i
det nämnda slaget, voro Thorolf Quällulfsson och hans
vän Bård Brynjulfsson, som då var konung Haralds
»lenderman », som det hette, i Hålogaland. De hade
bägge kämpat på konungens eget skepp, under det
att deras män fört befälet på deras egna, såsom fallet
var med Thorgils Gjallande på Thorolfs.
Både Thorolf och Bård hade blifvit svårt sårade
i striden och lågo länge därefter sjuke. Thorolf
tillfrisknade dock, men Bårds sår förvärrades, så att
han slutligen märkte, att hans sista stund var
kommen. Han bad då att få tala med konungen, och
då denne kom, bad han att själf få bestämma, huru
det efter hans död skulle gå med arfvet efter honom.
Konungen gaf sitt bifall därtill. Då förklarade Bård,
att han öfverlämnade allt hvad han ägde, alla sina
egendomar och allt sitt lösöre, till Thorolf.
»Honom tror jag bäst af alla!» sade han och
tillade, räckande handen mot sin vän: »så är det
ock min önskan, att du, Thorolf, uppföder min son
och tager min hustru Sigrid till äkta, om hon eljest
faller dig i hugen.»
Thorolf sade därtill ja, och konungen bekräftade
öfverenskommelsen. Så tryckte Thorolf sista gången
vännens hand till afsked, och när Bård var död och
kungen om hösten återvände till Throndhjem, bad
Thorolf att få resa till Hålogaland och taga sitt arf
i besittning. Konung Harald gaf sitt samtycke där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
